Hoppa till huvudinnehåll

Hur drar man ut en tand i radion?

På onsdag är det dags för juldagens stora festföreställning, då man kan höra alla fyra avsnitten av O-hyras andra säsong som en helhet och njuta av seriens fantastiska skådespelare. Men det lönar sig också att lyssna på själva miljön: Apollogatan 25 B, huset där allting utspelar sig. Liksom alla ljuden. Hur drar man ut en tand i radion, t.ex.?

Den som skapat platsen, ljudmiljön, är Radioteaterns tekniska regissör och ljudmästare Niko Ingman. Jag träffar honom i hans rätta element, i hörspelsstudion K3, där skådespelare, regissör, författare och dramaturg har flockats under några intensiva inspelningsveckor. För så roligt har det varit att också vi som kanske mest springer i vägen för teamet inte har kunnat låta bli att sticka in ett nyfiket huvud allt emellanåt för att lyssna på hur det går till när O-hyra kommer till.

–Stämningen i studion har som vanligt varit fantastiskt bra! Det är alltid jätteroligt att jobba ihop med det här skådisgänget. Och eftersom det är den andra säsongen av O-hyra var alla de medverkande redan från dag ett inne i sina roller och kände sina karaktärer utan och innan. Därför kunde vi hålla ett högt tempo under inspelningarna.

Kan vi tala om ett speciellt sound för den här serien, och hur har du skapat det?

–Musiken, komponerad av Timo Hietala, är ju en viktig del av det speciella O-hyresoundet. Och den här säsongen har det varit både litet av jul och litet av argentinsk tango över den. Men i övrigt är det framförallt skådespelarna som anger tonen. Här gäller det inte för mig att skapa något slags meta-effekter eller intrikata ljudvärldar som illustrerar stämningslägen. Det här är ju en serie som bygger på karaktärerna och texten och soundet är genomgående vardagsrealistiskt.

Själva bandningarna har ju skett här i hörspelsstudion. Men berätta om Apollogatan 25 B – som ju är ett fiktivt hus på en riktig gata i Helsingfors. Hur har du och regissören Per-Olof Strandberg gått till väga när ni byggde upp miljön och ljudvärlden?

–Alla effekterna är faktiskt bandade i ett riktigt höghus – på Apollogatan 23, som i verkligheten är det sista huset på gatan. Vi har alltså hållit oss så nära sanningen som möjligt. Vi var där en hel eftermiddag och bandade akustik, sprang upp och ner i trapporna, ringde på dörrklockor, bandade fotsteg, åkte upp och ner i hissen, smällde i dörrar...

Ja, jag minns att jag själv var med där och sprang. Och ringde argt på det som skulle föreställa Mannströms dörr... Ett kapitel för sig var ju Fifi, hunden, som ju också i den här säsongen spelar en viktig roll och springer mellan lägenheterna. Hur löste ni det problemet?

–Vi använde oss naturligtvis av en riktig hund i studion. Allt är autentiskt. Hon gnydde när hon skulle gny och fick mat och åt när det krävdes så i scenen. Och i sista avsnittet har hon och tandläkare Mannström en fin gemensam scen som det lönar sig att lyssna på.

–Så finns här ju en del scener som var extra roliga att göra. Som t.ex. den där Mannström drar ut en – frisk – tand på sin rival, den argentinska tangocharmören Pedro. Som alltid håller jag mig också här till så riktiga ljud som möjligt.

Det låter ruskigt autentiskt, men jag tyckte att Simón Bergman, som spelar Pedro, verkade ha alla tänder i behåll. Så – hur gjorde ni...?

–Enkelt. Klicka på videon så får ni veta.

Alla avsnitt juldagen kl. 19.30 i Radio Vega.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje