Hoppa till huvudinnehåll

Finns här några snälla barn?

Jag var ett väluppfostrat barn. Jag minns att jag förbryllad tittade på andra barn som skrek i matbutiken och tiggde godis. Måhända var jag inte bara väluppfostrad utan även blyg.

När jag började skolan sades det att ifall man behövde kunde man besöka toaletten även under lektionen. Det var bara att markera först och sedan ursäkta sig. Jag gick på ettan eller tvåan när jag under en matematiklektion insåg att jag snart skulle råka illa ut.

Jag måste markera, tänkte jag. Men jag ville ju inte störa och absolut inte dra uppmärksamhet till mig. Jag kniper väl ihop, resonerade jag och sedan knep jag så att det svartnade i huvudet. Plötsligt hade jag knipit så att det nästan blev kortslutning - och jag hade kissat ned mig.

Och det var då jag fick lära mig vad äkta vänskap är och hur vänlighet känns. Ni förstår, om det plötsligt ligger en liter vätska på golvet så noteras det. Anne har kissat ned sig, ropade någon stövel. Jag ville försvinna. Min bästis noterade allt detta och gjorde då något jag aldrig kommer att glömma, något som dikterat hur jag vill och kommer att uppföra mig så länge jag lever.

Min lilla vän tog sin lilla fot iklädd en liten vitblårandig socka och började torka upp mitt kiss. Samtidigt sade hon, att det är ju en snöboll! Ser ni inte att någon kastat in en snöboll genom fönstret! Fönstret hade ju varit stängt under hela lektionen, men ingen av oss 7-8 åringar var specialbegåvningar varpå lögnen delvis faktiskt gick hem. Min vän och de små fötterna storlek 29 räddade mig. Tänk att ett litet barn kan handla så osjälviskt och vara så snäll.

Ända sedan dess har jag velat vara och handla som min vän, oberoende om den nedkissade förtjänar det eller inte. Ibland hjälper jag människor på ett sådant sätt att jag själv blir lidande och ordet tack verkar inte vara ett särskilt populärt ord. Eftersom jag i grund och botten är både självisk och inbilsk blir jag alltid lika ledsen över detta, men det får jag lov att acceptera.

Jag har hur som helst en gång för alla bestämt mig för att jag inte vill leva varken kalkylerat eller egoistiskt. Visst är jag själv fylld med fula tankar och tillsammans med mina allra bästa vänner ventilerar jag också dessa, men jag vill ändå slå ett slag för att vi trots våra fula tankar ändå kan handla vackert. Det finns inget finare än osjälviska handlingar, tankarna där bakom spelar enligt mig mindre roll.

Så låt oss utföra goda handlingar och säga något vänligt redan idag och sedan imorgon igen. Kanske kräver detta att vi går utanför vår bekvämlighetszon, eller kanske det inte kostar oss något alls, det spelar mindre roll, huvudsaken att du och jag bidrar med någonting. Ibland behövs det så lite för att göra stor skillnad.

I kvällens avsnitt av En kvälI med Anne och Hannah berättar skådespelaren Pekka Strang om dagen då hans fru tvingades föda döda tvillingar. Kia Elenius var med om en bilolycka som förändrade hennes liv. Hur är det att leva med svåra brännskador? Yle Fem kl 21.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje