Hoppa till huvudinnehåll

Årets bästa spelning

Ellie Goulding gjorde en dundrande bra spelning. Bild: Catariina Salo / Yle årskrönika 2013

Vad har året 2013 fört med sig? I nio krönikor listar webbredaktionen årets favoriter.

Aldrig har vi gått på så många spelningar som i år. Både storband och små finlandssvenska indiespelningar finns i våra gigdagböcker. Men vem var bäst?

Lintsi: Miguel på The Circus

Årets bästa keikka var helt klart Miguel på hiphopfestivalen Hustle HKI. Jag var så i extas att jag knappt kommer ihåg någonting... vilket i och för sig är lite synd.

Skip Instagram post

View this post on Instagram

Miguel ❤ #miguel #hustlehki #rnb #helsinki

A post shared by Lintsi (@lintsi) on



Petter: Blur på Provinssirock

Jag skyndade från ett fotojobb på Provinssirock för att hinna se Blur. Jag hörde att den första låten höll på att ta slut och antog att det skulle bli omöjligt att få en bra plats. Kanske var det lika bra att vända om och se Kvelertak? Med tanke på att det var Blur som stod på scenen kan man säga att det var "folktomt" och jag fick en plats några meter framför scenkanten.

Damon Albarn såg lite chockad ut men stortrivdes och pratade om hur trevligt och intimt det var att spela här ute i skogen. Under den här spelningen insåg jag att Blur nog blir ett av de sista stora banden jag ser i Seinäjoki.

Varje år går det lite sämre för Provinssirock. 2014 förkortas festivalen och jag slår vad om att det är slut inom några år. Idag är det stadsfestivalerna som drar. Ingen är längre beredd att ta tåget genom halva Finland för ett äventyr. Ingen vill längre tälta i gyttja och träffa härligt konstiga människor som kommer från delar av Finland man själv aldrig hört talas om och leva på chips och insmugglad mellanöl i tre dagar. Jag växte upp i ett tält utanför Provinssirock, men min generation, vi som älskade det här, har också växt upp. Länge leve Provinssirock.



Catzo: Ellie Goulding på Tavastia

Jag var helt säker på att jag skulle svara The National i ishallen på den här frågan men tji fick jag. Det var nämligen Ellie Goulding som giggade mina sockor på skruv. Innan spelningen hade jag hört lite sporadiskt på Ellie, ni vet, Figure 8 och så. När bruden kom ut på scen tog hon mig direkt i ett bildligt järngrepp och höll fast under hela den en och en halv timme hon spelade. Jag hade aldrig, aldrig tänkt mig något liknande. Hela hennes scennärvaro var magisk, hon var precis i stunden, där och då, talade ledigt med publiken och var GOD. Det kanske var hennes enorma godhet som överraskade mig, det är inte så vanligt att stjärnor är sig själva och faktiskt trevliga under sina spelningar.

Om jag fick önska mig en syster skulle det vara Ellie Goulding.



Anka: Depeche Mode på Helsingforsarenan

Att se Dave Gahan svänga sina höfter, rulla med rumpan och ropa oooh yeah!, alldeles live och levande, det måste nog ha varit en av årets höjdpunkter. När Policy of truth dundrade ur högtalarna trodde jag att jag skulle smälla av. När Enjoy the silence spelades ville jag flyga ut över arenan av ren och skär lycka. Det var enormt medryckande. Martin L. Goore sjöng också tre solon. Han har helt fantastisk röst, med värsta operavibratot. De gamla gubbarna vet forfarande vad de gör.



Okej, skakig bild och halvdåligt ljud, men fiilisen!

Alla årskrönikor
Årets bästa musikvideo
Årets bästa film
Årets bästa comeback
Årets mest intressanta skandal
Årets finlandssvenska kreatör
Årets mest sevärda tv-serie
Årets album
Årets bästa spelning
Årets best ever!

Nyligen publicerat - X3M