Hoppa till huvudinnehåll

Tove Janssons nidbilder

Tove Jansson
Tove Jansson Tove Jansson Bild: Schildts & Söderströms tove jansson

Nidbilder av Hitler och Stalin är förmodligen inte det första vi tänker på i samband med Tove Jansson.

Hitler ylar som ett bortskämt barn efter mera kaka. De vuxna omkring gör allt för att trösta honom med idel nya tårtbitar formade som olika länder. Vid hans fötter ligger halvätna bitar, men han vill bara ha mer.


På en annan teckning plundrar Hitler Lappland. Han gör det i nio olika skepnader och det man inte orkar bära bort bränns upp. Precis som det sedan gick i verklighetens Lappland.

Försäljaren i en dockaffär upplyser en flicka om att nya dockor inte mer säger mamma, utan Heil Hitler. Dockorna på disken bär hakkorsbindlar och har ena armen uppsträckt till nazisthälsningen. Flickan, som lutar sig mot disken, ser skeptisk ut.

Hovtecknaren Tove Jansson

Mer än skeptisk var också Tove Jansson själv . När trettiotalet var ungt hade hon rest ut i Europa och bland annat till en moster i Tyskland. De ovanstående bilderna gjorde Tove redan från 1935 framåt. De trycktes i tidskriften Garm, som i likhet med Svenska Pressen, senare Nya Pressen, ofta stod inför nedläggningshot.

Garm överlevde kriget och i mitten av 1940-talet marknadsförde tidningen sig själv med sin ”hovtecknare” Tove Jansson, ”Finlands obestritt främsta skämttecknare”. Något konsternerad skrev hon om detta till vännen Eva Konikoff i USA. Tove konstaterar att nog verkar det som att humorn är kvar i fingrarna även om allt runtomkring är så oändligt hemskt.
Redan i början av 1940-talet hade Tove även valts till Nordens mest humoristiska tecknare.

Stör inte censuren

Också Tordis Orjasaeter skriver i boken Möte med Tove Jansson bland annat om Toves krigstida teckningar. I Orjasaeters text framkommer att Tove Jansson censurerades flera gånger, det bland annat med en teckning föreställande en kvinna som brister i gråt av rörelse när hon under sitt censurarbete stöter på ett ungt, nyförälskat par. Texten till teckningen lyder: Stör inte censurens insats för vårt fosterlands bästa.

Om Finland ockuperades skulle antingen Sovjetunionen eller Hitlertyskland ta makten och rensa landet på de mest oppositionella krafterna. Under kriget höll de flesta därför låg profil offentligt. Men det gjorde inte Tove Jansson.

Tuula Karjalainen
Konsthistorikern Tuula Karjalainen Tuula Karjalainen Bild: Jeppe Tuomainen tuula karjalainen

I biografin Tove Jansson Arbeta och älska skriver konsthistorikern Tuula Karjalainen om det unika mod Tove Jansson visade. Hon kanske till och med visade likgiltighet inför den egna framtiden när hon trädde fram under eget namn, funderar Karjalainen. Helt klart är i alla fall att Tove led djupt av kriget.

De urdjävliga krigsåren

Andra världskrigets ”urdjävliga” år var de som fick konstnären Tove Jansson att skriva sagoböcker. Det berättade hon för journalisten och översättaren J O Tallqvist två år efter att den första muminboken, Småtrollen och den stora översvämningen, kom ur år 1945.

Tove Jansson beskrev i början projektet som en rymning till en värld där allting var ”vänligt och ofarligt”, en flykt från den obarmhärtiga krigsverkligheten till barndomens värld. Litteraturvetaren Boel Westin skriver i sin Tove Janssonbiografi Ord, bild, liv att det i grunden samtidigt var ett större projekt än så eftersom här växer fram en visionär berättelse om livets villkor.