Hoppa till huvudinnehåll

Jag förstår inte musik

Nej faktiskt, jag förstår inte musik, lika lite som jag förstår havets brus, skogens susande, barnens skratt, fågelsång eller knarr på snökalla vägar.
Däremot njuter jag oerhört av upplevelsen av olika ljud, särskilt av organiserade ljud som musik.

I går kväll hörde jag Helsingfors stadsorkester i Musikhuset i Helsingfors. De spelade både samtida musik och musik från förra århundradet samt från 1600-talet. Jag skrattade, jag fällde tårar och jag kände små gupp av lycka i mitt inre under den konserten.

Och jag tänkte på alla underbara musikupplevelser jag har varit med om utomlands, särskilt många av dem i Moskva, där Konservatoriet blev mitt andra vardagsrum under de år jag bodde där.

Strannaja musika! Alltså konstig musik.

Men Finland slår Ryssland och många andra länder på musikens område på ett avgörande sätt, tycker jag. Det gäller kombinationen av gammalt och nytt.

I Ryssland spelar vissa orkestrar klassisk musik av äldre märke, de kan på sin höjd ta in Stravinsky som modernt inslag. Andra orkestrar spelar samtida musik och kan på sin höjd ta in Stravinsky som ett lite mera traditionellt inslag.

Den här uppdelningen gör lyssnarna konservativa – och ger oss inte den kollision eller det växelverkan som ny och äldre musik i samma konsert kan ge.
Jag hävdar inte att jag gillar allt jag hör, men jag gillar att få höra ett brett utbud och lära mig mera.

En gång satt jag intill en gammal man på en konsert med samtida musik i Moskva, där spelades balnd annat verk av vår landsman Kaija Saariaho.
Då konserten var över tittade mannen med häpnad i blicken på mig och utbrast med eftertryck: Strannaja musika! Alltså konstig musik. Sedan drog han ett djupt andetag och sa med lika stor förvåning: A mnje nravitsja! Men jag tycker om det.

Jag känner starkt för den mannens attityd.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes