Hoppa till huvudinnehåll

"Vi har det bra - trots allt!"

Bild: Peter Fahllund / Yle erkki nurmi

- Vi klagar inte, trots att våra pensionärsdagar blev annorlunda än vi tänkte oss! Erkki Nurmi i Lillby i Pedersöre är närståendevårdare till sin hustru Gunni-Maj som är delvis förlamad efter att ha drabbats av stroke för några år sen. Gunni-Maj kunde komma hem efter några månaders rehabilitering och rör sig numera med rollator.

Paret Nurmi har ett trevåningshus alldeles invid Purmo å, och det var försås rätt mycket som måste omorganiseras i hemmet. Bl.a har de byggt en ramp för rollatorn upp till ytterdörren - och så en liten finurlig personhiss som leder upp till sängkammaren på övre våningen.

- Den går längs med inre kanten av trappan och Gunni-Maj kan manövrera den själv sittandes på den lilla stolen som långsamt går upp och ner. Utan denhär anordningen skulle det vara mycket besvärligare för oss. Nu kan vi ha sovrummet där det ska vara och vardagsrummet här nere får vara i vanligt skick, säger Erkki Nurmi. Men det är klart att livet blev annorlunda och jag är tacksam för att vi båda var pensionärer och kan ägna oss helt och fullt åt varandra. Det är också en stor lättnad att Gunni-Maj behöll talförmågan. Det skulle vara mycket tyngre om vi inte kunde kommunicera som vanligt.

- Dagsrutinerna går helt enligt Gunni-Majs behov.Varje vardagsmorgon kommer hemhjälpen och assisterar vid tvättning och påklädning. Medan det pågår har jag äran att koka världens bästa havregrynsgröt. Dethär med matlagning är annars en fördel med att det blev som det blev. Nu har jag helt enkelt varit tvungen att lära mig en hel del i köket på äldre dar. Bättre sent än aldrig. Dagstid kommer en hemhjälpare som motionerar med Gunni-Maj, som kör lite gångövningar och annan rehabilitering. På eftermiddagen kan vi antingen få mat från Purmohemmet eller så gör vi den själva här hemma. Och samhällets stöd slutar inte ens här - utan det kommer också en nattpatrull i något skede och kollar upp att allt är ok.

Hur mår Erkki själv då? Hur är det med den egna orken och med hans egna behov? Gunni-Maj får åka på ett par veckors intervallvård med jämna mellanrum - och då blir det möjlighet för egentid för Erkki. Själv säger han med glimten i ögat att då får Gunni-Maj äntligen lite bättre sällskap än här hemma med honom.

- Då gör jag precis som jag själv tycker och vill. Det är nog viktigt säger han. Då kan jag pusta ut och syssla med egna favoritsaker. Jag läser och pysslar med elektronik. Och med mitt intresse för amatörradio. Men, säger han, att vi får vara tillsammans trots sjukdomen, är a och o. Att vi får ha våra liv här, precis som tidigare är av största vikt. Visst kan vi ha våra små gräl också, eller våra "olika åsikter" som vi kallar dem, men det är ju så livet är. Vi har varit gifta i över 50 år så vi känner nog varandra vid dethär laget.

- Erkki är mitt allt säger Gunni-Maj när vi lite senare besöker henne på Purmohemmet där hon intervallvårdas den veckan jag är på besök. Han har en härlig humor, han är inte långsint och han är numera bra på att sköta växter olch blommor. Det ska bli härligt att komma hem igen.

Mera blir det i Pia & Peter på söndag 19 januari kl. 10.03 - 12

Läs också

Nyligen publicerat - Vega