Hoppa till huvudinnehåll

Lägg inte ut mig på Facebook, mamma!

En mamma fotograferar sitt barn med mobil Bild: Annika Löfgren barn

Femåringen ska berätta för faster att han har lärt sig cykla. Men det visar sig att faster redan har läst det på Facebook.
Hela släkten och mammas 73 kolleger vet också att lillasyster inte kissar i sängen längre och att tonåringen är uppkäftig i middagsbordet. Och att mamman ofta är trött på sina barn.

- Vad sa du, vad sa du, vad pratade ni om? brukar min egen dotter undra när jag stått och tisslat i dörröppningen med mamman till dotterns kompis, och kanske ytterligare sänkt rösten några gånger för att dottern inte ska höra.

- Pratade ni nånting om mig? VAD?

Det som avhandlas med väninnan i dörröppningen kanske inte hittas i nästa statusuppdatering på Facebook, men i princip handlar det om samma sak. Vi pratar om barnen utan att de vet om det, över deras huvuden. Skillnaden är att allt fler i våra ögon små roliga episoder delas med allt fler. Inte två eller fem, utan tvåhundra eller femhundra (jo man kan begränsa och välja vem som ser vad, men faktum är att det är få som gör det). Föräldra- eller barnbloggarna har en obegränsad publik.

Nästa dag är jag med på dotterns gymnastikuppvisning med smarttelefonen i högsta hugg när hon nästan klarar av det hon tränat på hela hösten. Men hon vet att bli uppmärksam när telefonen tas fram nuförtiden.

- Du lägger sen INTE ut det på fejsbuk!

Helst ska jag inte fotografera alls.

Vi har alla ett behov att dela sådant vi upplevt med andra och de sociala medierna gör det roligare än någonsin tidigare. Vad är nu det att hysterisera om, säger många. ”Det kommer att vara en självklarhet för dagens barn att finnas överallt på nätet om tio år”. Men vet vi att utvecklingen går åt det hållet? Tvärtom har vi hört att ungdomar drar sig ur Facebook och föredrar mindre virtuella grupper att dela sitt liv med.

De sociala medierna och bloggarna är underbara för hemmamammor och -pappor. Man känner att man inte är ensam i det sömnlösa blöjbytarträsket och varje gillning, tummen upp eller virtuell kram gör det på riktigt lättare att orka. Men när barnet är tillräckligt stort för att förstå att alla kan se hur hon leker barbielekar i glittriga strumpbyxor och det digitala spåret redan är gjort, måste man förstås kunna svara. Varför berättade du så mycket om mig på nätet, mamma?

Vad svarar jag då?

Hon kanske kontrar med att börja blogga om vårt familjeliv – pappa i randiga pyjamasbyxor och mammas vana att dricka direkt ur youghurtburken.

Följ Familjeliv på Facebook Familjeliv


Läs också:
"Våra barn är försökskaniner på nätet"
Dataombudsmannen varnar för Google och Facebook
Föräldrar skrämmer bort ungdomar från Facebook
Ny lag ska minska på näthat
Äiti, miksi laitoit mut nettiin?

Vad avslöjar du om dina barn på nätet?

Ingenting - vill skona dem från sånt
69% (2740 röster)
Roligheter - de är ju underhållande
19% (765 röster)
Jag skryter gärna om barnens framgångar
9% (359 röster)
Allt möjligt, avreagerar mig på sociala medier
3% (132 röster)
Antal avgivna röster: 3991

Kommentarer

Inlagt av

Det viktigaste man kan lära sina barn, i ung ålder, om datorer och internet är att aldrig lämna ut namn, personuppgifter eller fotografier, vare sig det gäller sk sociala medier, spelsiter eller överhuvudtaget. PUNKT!

Det tråkiga/skrämmande är att skolorna börjat använda sig av molntjänster och tror att det är "säkert". Försökte sätta emot men fick vika mig. Vägrade sedan att lämna ut foto på mig själv och barnen men det fixade min "bättrevetande" fru vad gällde barnens konton och la ut ett foto på oss båda på sin egen profil.

Inlagt av

Varför måste hela "världen" få veta vad just jag/du gör och tänker,, många är så oförståndiga att man riktigt undrar. Det är många gånger fullvuxna personer o äldre som visar foton och berättar om allt som kanske borde stanna mellan "fyra ögon". Själv finns jag nog på ett hörn oxå, kan nångång titta på den o den men avslöjar inget och inga foton alls av nån från vår familj,, men ack vilken skvallerbok hela facebooken är.. Jag tycker som så att sina vänner träffar man och pratar med och inte så som många gör just på FB... men vi är ju så olika. Är själv en modell äldre som inte gillar allt nytt.

Inlagt av

Detta ämne har diskuterats med mycket känsla bland mig och mina barnlösa väninnor. Våra news feedar på Facebook fylls med mer eller mindre söta bilder på små barn, berättelser (mer eller mindre pinsamma) om deras sysselsättningar och som även ovan nämnts klagomål om barn och jobbiga uppfostringssituationer.

Ingenting försvinner någonsin från internet, lägger du upp en bild är den där för evigt. De som säger att de är bara för närmaste släkten att se har helt tydligt inte förstått att Facebook har rättighet att använda alla bilder som läggs upp på sidan. Detta är mycket skrämmande, speciellt i tanke på barnens framtid. Dessa bilder läggs upp på nätet utan att tänka på hur barnet kommer att känna sig som t.ex. tonåring eller vuxen. Hur skulle du känna dig om dina barndomsbilder (vi vet alla att det finns ett antal som man helst inte visar runt med glädje ) skulle finnas utslängda för hela omgivningen att se?

Det jag oroar mig mest för är att alla dessa uppdateringar är ett arsenal för mobbning under skoltiden. Vi vet alla att barn är klyftiga och elaka. Till dem som förundrar sig om hur klasskompisar skall få tag på bilderna säger jag att underskatta aldrig barnens IT kunskap. Det finns alltid en väg.

Jag hoppas verkligen att föräldrarna som aktivt lägger upp bilder och berättelser på Facebook om sina barn börjar tänka lite efter före det trycker på 'skicka' knappen.

Inlagt av

Så sent som fem år tillbaka i tiden var varenda kotte ytterst noggrann med att vara anonym på nätet. Som familjens inofficiella IT-support fick jag hela tiden frågor om "hur säkert det egentligen är att skriva både namn och telefonnummer" när något skulle beställas på nätet. Nu är den filosofin totalt bortblåst och såväl fjortisar som mormödrar lägger ut hela sina liv för allmän beskådan utan en minsta tanke på konsekvenserna; var informationen sparas, vem som kan se den och hur den används. Att myndigheter som NSA dessutom är allmän kännedom ändrar tydligen inget, trots att man under den "försiktiga eran" viftade bort dataspionage som konspirationsteorier. Jag säger inte att man måste vara rädd för all teknik, men det måste för sjutton gubbar börja användas med respekt igen för allas bästa. Vill folk bli levande reklamtavlor? Väger ytlighet verkligen tyngre än självrespekt och privatliv?

Inlagt av

Det är väl så skojigt att dela med sig av sitt privatliv att man kan börja ha live-webbkamera i sovrummet och toaletten..

Inlagt av

För mig är inte den "försiktiga eran" förbi. Iofs. har jag aldrig funderat på det (som en "era", eller att överhuvudtaget namnge något sådant), utan snarare livsstil.

I artikeln står det också: "Vi har alla ett behov att dela och de sociala medierna gör det roligare än någonsin tidigare." Jag har då minsann inte något sådant behov, och har aldrig haft det! Därmed är meningen osann (artikelförfattaren gör sig dessutom skyldig till generaliserande). Men så är jag också barnfri. ;)

Det är ju förstås lite att "vika ut sig", då jag skriver detta inlägg, men jag gör det under pseudonym (även om en viss liten grupp människor kanske kan identifiera mig). Jag kan ju medge att jag lite faktiskt tummat på den regeln (att inte lägga ut någonting) på senare tid, för att ibland få ut mina åsikter. Man blir så instängd å bitter annars. YLE kanske sparar min IP-adress, men jag tror att jag litar på att de inte använder den i ondskefulla syften.

Men om man ser saken från andra sidan, så kan man ju känna sig isolerad om man inte delger världen allt. Den bästa boten till det är säkert att träffa människor afk (away from keyboard, dvs. ute i världen (till skillnad från irl (in real life), som insinuerar att "datorvärlden" (eller vad man nu skall kalla den, det där är nog ett hemskt ord) inte är verklig)).

En kommentar till att facebook har rätt att använda bilderna och att allt som lagts ut på internet är för evigt: om man tänker på mängden stuff som postas (tycker jag läste att det kommer cirka 4,5 miljarder inlägg per dag på fb), så hur stor är sannolikheten att just din bild kommer att vikas ut eller användas mot dig om 20 år eller dylikt? Eller att den ens hittas? Om det är frågan om en icke-uppseendeväckande bild, så torde den falla i glömska. Påståendet att "Internet glömmer aldrig" stämmer ju om det är en (uppseendeväckande/chokerande/på annat sätt populär) bild som kopieras tusentals eller miljontals gånger till olika servrar. Då är det ganska sannolikt (antar jag) att någon kopia hålls kvar irriterande länge. Men om det är en bild som inte blivit populär, som funnits bara på ett ställe, och om man tar bort den? Kanske den sparas någonstans i serverns innanmäten, men om den gör det, så är den bland miljardtals andra bilder. Man skulle måsta maskinellt söka igenom dem, för att hitta t.ex. nakenbilder eller något annat som kan tänkas vara intressant.

Nå ja, jag orkar inte försöka ordna mina flyktiga tankar längre (inte har jag tid till det heller), men jag har alltså alltid funderat att de e nog kanske lite domedagsprofetior det där att "en sekund på skärmen -- en evighet i nätens innanmäten". Vem sku nu vara intresserad av mig? Nån får gärna komma med kloka motargument.

Håller med om att meningen "vi har alla ett behov att dela" kan uppfattas som en generalisering, men jag ska förtydliga här: Avsåg att vi (i alla fall de flesta) har ett behov att dela med oss av det vi har varit med om - inte nödvändigtvis i sociala medier, men åtminstone med nära vänner. Tove Jansson beskriver det bra: "Men vem ska trösta knyttet med att säga lilla vän, vad gör man med en snäcka om man ej får visa den?"

Inlagt av

Håller fullständigt med där. Jag uppfattade det först alltså som att "dela på nätet" el. dyl.

Jag har själv upplevt hur det är att inte få dela med sig av sina erfarenheter till andra (så där överhuvudtaget, alltså), och det är inte kul. Men jag föredrar nog riktiga flesh-and-blood träffar, man får bara inte samma uppfyllelse då man chattar på näte.

Inlagt av

Visst. Allt har sina för och nack delar. ALLA borde vi fundera vad vi lägger ut på nätet. Men det som några skrivit här om att man hellre träffas på riktigt än "umgås" via tex. Fb. Men det finns ju oxå bra sidor med bla. Fb. Har man någon vän, familjemedlem eller dyligt som bor lååångt borta så kan man ju hålla kontakten via fb då tex. visst finns det i såna fall också andra alternativ till att hålla kontakten.

Inlagt av

Stackars barn som har oförstående föräldrar. Skulle kännas hemskt om jag visste att hela min barndom finns dokumenterad och tillgänglig för världen att läsa om, med pinsamma fotografier och historier.

Inlagt av

Är det frågan om en generationsklyfta här? För själv ser jag inte internet som ett hot eller som ett ställe där man ska vara überförsiktig med minsta lilla steg man tar. Själv skulle jag tycka att det vore kul om min barndom fanns på nätet! För hur många föräldrar fyllde samvetsgrannt i de där babyböckerna? Min är nästintill tom.
Internet är en del av dagens vardag, vare sig man vill det eller inte. Facebook är ett kommunikationsmedel bland andra. Kan till och med tänka mig att när dagens barn är vuxna så är det underligt ifall det är nån vars liv INTE finns dokumenterad på nätet. Sk. common sense ska man såklart fortfarande ha, såsom man hoppeligen har när man delar med sig på andra sätt (telefon, ansikte mot ansikte etc.), men ser verkligen inget problem med att det hittas information på nätet. Det är så vanligt att det inte är något att höja på ögonbrynen åt längre.
Internet är en dimension av livet som inte fanns (existerade jo, men inte i samma utbreddning) för 15 år sedan, och det är förståeligt att många fortfarande känner sig främmande inför det, men people, it is here to stay. Och våra liv blir allt mer integrerade i den virtuella världen, vare sig vi vill det eller ej.

Inlagt av

Håller helt med dig Annika. Och de som säger att ni hellre delar era upplevelser live, mycke bra! Tyvärr tycks inte alla vara nöjda med att dela familjelivet och upplevelser med de närmaste, utan skriver ut diverse historier o kommentarer på Facebook eller bloggar. OK om ni inte tänker på konsekvenserna för er själva (ni som skriver ut "allt"), men det är inte ok att hänga ut era barn!! Pinsamma eller icke pinsamma historier, de kan upplevas annorlunda av barnen i tonåren eller vuxenlivet. Tänk om ert barn vinner OS, blir finsk mästare i simning eller blir president...hundratals männsikor kommer googla och stalka dem. Och FRAMFÖR ALLT ni som lägger ut bilder på era barn med lite eller inga kläder på sig, TÄNK EFTER och SKÄRP ER!! I era ögon är nyfödda flickebarnet eller 3åriga Kalle supersöta spritt språngande nakna eller i blöja....MEN det finns de som ser på saken med andra ögon!! Kanske ni inte har pedofiler bland era vänner (hoppas vi) men t.ex. om ni gillar en grupp låt oss säga ett den heter "småbarnsföräldrar"....ingen har sagt att det inte är en pedofil som grundat den gruppen eller sidan och i och med att ni gillar sidan har de tillgång till alla era foton! Och även om det inte går såhär illa, så vill knappast era barn att era grannar, arbetskamrater o hela faderullan ser dessa bilder!!

Inlagt av

Jag håller helt med Anna. Det måste vara en generationsklyfta här. Jag, 25, ser inte så stora problem med det hela. Materialet kanske blir kvar nånstans i åratal men tappas nog bort bland miljarder av annat material. Nej, man behöver ju inte sätta upp bilder på barnen nakna men sen samtidigt, vi är ju födda nakna. Det borde inte vara så tabu och underligt att se någon naken.

Inlagt av

Det är inte en generationsklyfta, man kan inte utgå ifrån att alla i en viss åldergrupp tycker lika. Om du lägger ut bilder på ditt barn sålänge barnet inte vet om det eller förstår vad det betyder och sedan vid tonårs-ålder konstaterar att han eller hon önskade att det aldrig gjorts.. vad händer då?

Inlagt av

Det finns helt klart mycket att diskutera och det kommer vi att göra i Radio Vega på lördag 9:03. Programmet hittas också på arenan. I programmet pratar barnen själva om vad de tycker om att föräldrar och andra skriver och lägger ut bilder på dem. Bloggare och föräldrar hör du också då.

Inlagt av

Ja jag vet inte. Jag hade gips pga höftfel när jag var lite och fick höra mina föräldrar berätta ochbse dom visa bilder på mig med detta gips. Om hål i tipset för ev behov i blöja och om att dom fick lov att ha en tvillingvagn åt mig för att jag skulle få plats med mika gipsade utåtställda ben. Inte så jäkla kul även om det kanske bara var släkt och vänner som visste.

I dagens läge har tiden gått framåt och man har kontakt med släkt och vänner via Facebook och då delas lite kommentarer och bilder på barnen via detta medie, men jag ser ingen skillnad på de och den gamla "mun mot mun"-metoden. Jag har inte min sida på Facebook öppen för vem som helst utan bara för mina vänner och släktingar och kanske några bekanta och jag har inga problem med att dela mina kommentarer med dem och med mina äldre barn som nu själva har Facebook. Fördelen med att vara förälder är att man får chansen att få vara lite pinsam för barnen ibland och det får man leva med som barn. Det kommer garanterat mina barns barn få göra också. Visst finns det gränser i både text och bild vissa grejer visar eller kommenterar man bara inte enligt min mening, men bara för att lan delar en bild på ungen på Facebook så kan väl inte det rasera yeoa ungens tillvaro. Nä tiden går framåt och så även tekniken så då kan ju fotoalbumet eller bäbisboken också få bli lite mer digital och utvecklas lite utan att det innebär att man kränker sina barn.

Inlagt av

Visst är det märkvärdigt hur folk kommer med pekpinnar, men ändå är sjukt ivriga att läsa? Jag och många andra lever ett öppet liv, vi skriver mycket på internet i olika medier. Med eftertanke, mer eller mindre mellan varven. Med det i bakhuvudet att jag kan lägga ut en stor del av mitt liv, utan att berätta allt. För att jag valt det. Om man bara visar en sida av sig själv, nån glansbild ur en bok, berättar man ju om ett glansbildsliv som inte kan existera. Nej tack till sånt trams. Hellre lite mer, eller så låta bli.

Inlagt av

Ok,
Visst ska man ta hänsyn. Fråga först innan man lägger ut foton.
Sen är det ju faktiskt så att du lägger upp en profilbild +ditt namn.
Det listas och går ut till alla om du inte begränsar det.
Jag tycker att de ,som är så osäkra eller anti, inte ska gå med på fb.
Jag gillar inte att många är med bara för att smygläsa om andra.
Om du är med så får du väl leverera någonting.
Det finns regler överallt.

Inlagt av

Man ska inte, tycker jag, lägga ut för mycket saker om andra på nätet, feijan eller annorstädes.

En bra sak dock. Andra människor är sjukt ointresserade av vad andras barn har sagt och har för sig.

Louis CK sade det bäst.

http://youtu.be/zd2sRC3K9Hs

Inlagt av

"För att inte tala om de barn som berättar om vardagen med föräldern och flaskan."
Väldigt konstig sak att slänga in så där i slutet. Och så är det såklart inte alls samma sak som att lägga upp bilder på en förälder i pyjamasbyxor, eller en förälder som berättar om sitt barns gymnastiklektion. Utan en mycket, mycket allvarlig sak, som kanske inte bäst hanteras genom Facebook, men att skriva om sin förälders missbruk på internet kan knappast beskrivas som ett sätt att "kontra" förälders brist på respekt för ens privatliv... Nej fy vad obehagligt det blev. :S

Inlagt av

jag läser till förskollärare. Jag har precis börjat min 4e termin och någon som jag verkligen brinner för är detta med att vi lär barnen att det är helt okej att ta bilder i alla möjliga sammanhang. Jag var ute på VFU (Verksamhetsförlagt utbildning) i höstas och ifrågasatte hur förskolan jag var på tänkte angående detta med att vi som förskollärare har ett krav på oss, som även finns i förskolans läroplan om att dokumentera. Förskolans pedagoger hade inte funderat så mycket på detta. Då gav jag dem min syn på det hela, förtydliga för barnen, de är betydligt mer kompetenta att förstå mer saker än vad vi vuxna oftast tror. Berätta att ni inte fotar barnen, utan fokusera på att fota vad barnen gör, dvs vad de utför med händerna, eller visar med kroppsspråk. Jag uttryckte för förskolans personal att det vi vill ha fram genom att dokumentera handlar om barnens utveckling och inte om att ha deras ansikten i fokus. Detta påstående mottogs med stående ovationer, med detta inlägg vill jag inte hylla mig själv utan snarare får er att tänka till. Som Framtida Förskollärare hoppas jag hamna i ett arbetslag som tänker likartat, om inte kommer jag stå på mig för min ståndpunkt. Samt att det jag lägger ut på diverse sociala medier är mitt eget val, mer tänk på era barn, de är kanske inte deras första val att figurera i sociala medier, i många års tid gör föräldrar val åt barnen, tänk er in i deras situation.

Förstår att meningen om föräldern och flaskan kan verka malplacerad här, det är definitivt fråga om annan sak än pyjamasbyxor och yoghurtburkar. Ville ändå lyfta fram också den tanken. Obehagligt jo, men kanske viktigt att man bloggar om just de allvarliga problemen?

Jag intervjuade igår tolvåringar inför veckans Familjeliv i radio. Flickorna sade sig lägga ut bilder på sig själva och sina vänner. Det var viktigt att få peppande kommentater om sitt utseende. Pojkarna sade sig lägga ut bilder på saker de skaffat eller ställen de varit på. Intressant!

Inlagt av

Är det okej att lägga ut bilden på killen längst upp i artikeln då?

Inlagt av

Jag är förvånad att se så många kommentarer utan att någon ens nuddat vid diskussionen om barns rättigheter! Barn har rätt att bestämma själv om de finns på internet eller inte och det maktförhållande som finns mellan barn och förälder gör att det är svårt för ett barn att på riktigt protestera mot eventuella ofrivilliga bilder. Man vill gärna vara sina föräldrar till lags, så att mamma/pappa frågar "nog är det väl okej att jag fotar dig till bloggen?" eller vad det nu kan vara räcker inte.

Jag har ibland lekt med tanken på när de här barnen "hämnas" som vuxna. Då blir det inte roligt för deras föräldrar att läsa på internet om att "mamma kissade på sig på ålderdomshemmet nu igen", med bild till förstås. ;)

För några år sen var diskussionen om hur paparazzis inkränktade på kändisars privatliv aktuell. Idag blir många barn ofrivilliga kändisar, offentliga personer som många "känner" utan att nånsin ha träffat dem. Jag skulle bli paranoid om jag visste att allt jag gör eller säger (speciellt det som är "gulligt" enligt nån vuxens definition) kan hängas ut till allmän beskådan. Jag tycker att barn, liksom alla människor, borde ha rätt att möta nya människor i ett möte där det inte finns förhandsuppfattningar om hur de är. Så, vilken respekt har vi för barn (som är nästa generations vuxna) och deras rätt till att själva ha makten över hur och när de framställs inför andra?

Inlagt av

Efter att ha läst lite kommentarer om Facebooks s.k. "ägande" av bilderna, ville jag bara göra ett lite inlägg i den debatten. Det enda Facebook har rätt att göra med dina bilder, är att använda dem i en direktreklam enbart till/för dina vänner (bara det är rätt osanolikt). Det här snacket att Facebook får göra precis vad man vill med dina bilder, är givetvis direkt felaktigt, och en ren och skär myt. Sedan bör man väl ändå tänka sig för (duh?), men sunt förnuft sitter inte alla inne med. Tack för ordet ;).

Inlagt av

Jag förstår inte tankegången om pensionärshemmet alls. Föräldrar delar oftast inte med sig om sina barn för att lämna ut dem till allmän beskådan i förnedrande syfte utan för att vi är stolta över och älskar våra barn. Vi tycker barnen är söta, begåvade och roliga och vill berätta för världen just precis HUR roliga de är etc. Att lämna ut min pensionerade mors fadäser på ålderdomshemmet platsar inte i samma kategori. Jag tvivlar på att mina barn kommer se på mig som pensionär på samma förtrollade stolta vis som de kommer se på SINA barn.. och jag tvivlar starkt på att de kommer lämna ut pensionerade mig som nån slags hämnd. Vad skiljer deras vuxna jag från mitt? Vad jag märkt saknar de inte sunt förnuft.

Inlagt av

Är idag över 65 år,men minns min mammas lösmynthet.Facebook fanns inte då.Men väl telefon och personliga möten.Än idag kan jag känna raseri mot henne.Allt jag sa skulle rapporteras till kleti och pleti.Även vad jag tog mej för.ALLT. Och hennes lycka verkade vara på topp då jag var i närheten och med ett halvt öra kunde höra hennes "teaterviskningar" till någon väninna.Hela släkten och bekantskapskretsen visste allt om mej.Ofta uppfattade jag det som hånfullt mot mej.Även då hon sa något direkt till mej så var det i en hånfull nedsättande ton.Efter hennes bortgång har jag fått bekräftat från omgivningen att mina upplevelser härvidlag ej var ogrundade.Så vill ni skada förhållandet till era barn och riskera att bli hatad för livet,gör som min morsa!

Inlagt av

Kommentar till Linas "Det handlar om barns rättigheter" - du kunde inte ha uttryckt dig bättre, det är precis(!) det här den här debatten ska handla om! Inte om "men barnen är ju så gulliga, de har ju inget att skämmas för på den här bilden" - ni som tänker så; förstå då detta: det handlar om att ni tar beslut om en annan individs privatliv, och det är inte okej och ni har absolut inget rätt till det! Barn har rättighet att bestämma över sig själva, och de kan inte förstå vad det handlar om att få sin bild utlagd på Facebook (eller andra medier) eftersom de inte kan se helheltsbegreppet och förstå eventuella konsekvenser. Det spelar heller ingen roll om "inget händer med just den bilden", det är risken som inte är okej att utsätta en annan människa för.

Jag lider med Bengt vars mamma skvallrade om allt han gjorde, hon kanske inte förstod vad det gjorde mot honom, men det spelar ingen roll; hon tog hans liv och la det i sina händer och det är inte okej att göra så mot sina barn. Varje person ska ha rätt att bestämma över sitt eget privatliv. Punkt!

Inlagt av

Precis som man låter sina barn ta stor plats i verkligheten låter man dem ta plats på nätet och i sociala nätverk. Om/när mina barn frågar mig varför jag skrev och la ut bilder på dem på nätet så kommer jag svara att det beror på att de betyder så mycket för mig. De lockar fram stora känslor och gör mig stolt och klok vilket jag vill dela med mig av till min omgivning. Mitt stora barn ber själv om att få vara med på bloggen.
Precis som vi vuxna bestämmer att barn ska äta/inte äta kött eller godis bestämmer vi om de ska synas/inte synas på nätet. Det är upp till varje förälder och jag är säker på att alla gör det som de tror är bäst för sina barn.

Nina Ruthström - skjuter från spinnsidan
http://ninaruthstrom.se

Inlagt av

Det finns också en annan risk med att ta bilder från barnens träning, uppvisning, avslutning m.m. och lägga ut på nätet.
Är du säker på att alla de andra barnen (som råkade stå i närheten av ditt och kom med på bilden) vill/får ha SIN bild på nätet? Någon av dem kanske lever under skyddad identitet, lever under hot, har en förälder som försöker hålla sig gömd eller har helt andra upplevelser i bagaget än du och inte vill ta den risken att synas i virtuella medier.
Även om JAG tycker det skulle vara jättegulligt om min son klädde ut sig till rosaglittrig prinsessa och lekte med barbies och my little ponnys, så kanske det kommer en dag om några år då någon i hans klass får för sig att de har något otalt med honom, letar upp den bilden och får ett super underlag för mobbning... Som mamma hade jag inte kunnat leva med mig själv om jag skulle vara orsaken till att något sådant skulle hända!
Jag har också en annan sida av det hela, om det nu skall vara så självklart och naturligt att man måste dela alla sina barn, vad de gör o.s.v. på nätet... Min förstfödde döda son, han är också det vackraste jag har, jag är jättestolt över honom också, även han är helt underbar! Jag vill visa även honom för hela världen! Men då blir det ett j*vl* liv. Eller skulle det också vara lika okej, naturligt och självklart?

Inlagt av

Om man älskar och respekterar sitt barn så ska man alltid tänka på deras egna integritet. När du postar en bild på ditt lilla barn utan att fråga om det är okej eller om du får svar från någon som inte till fullo förstår vad det innebär så kränker du personens integritet. Kan du stå för att du kränkt ditt barns integritet så visst... Kör på! Men du har dig själv att skylla när ditt barn kommer till dig och berättar hur du kränkt honom/henne och du kan inte göra något åt det. Det finns där för alltid. Respektera dina barn och du kommer få respekt av dom. Och glöm inte att vi inte äter våra barn. Vi vara lånar dom. Och det är inte våran sak att lämna ut dom till allmänheten på det här viset som görs på facebook och bloggar. Plus... Man vet aldrig i vems händer dom hamnar... :-(

Inlagt av

Ett tips för alla(!) är att se dokumentären "Terms & conditions May apply", som tar upp ren fakta om hur Facebook (huvudämnet) och andra sidor som Bing och Hotmail använder sina användares personliga information för att matcha t.ex. reklam för just dig.

Föregående exempel är den snälla, lite oskyldiga och bara smått irriterande delen i det hela. ALLT du/dina närstående någonsin skrivit/gillat/delat sparas i Facebooks servrar (detta står i avtalet man accepterar) och ALL denna information är direkt tillgänglig för diverse ljusskygga statliga instanser i USA.

Folk säger "jag har ingenting att dölja". Det må kanske vara sant, men tänk också på att all information används vid eventuella undersökningar. Saker som kanske inte alls har med dig att göra kan helt plötsligt kopplas till dig för att du befunnit dig på fel plats vid fel tillfälle. Det vill säga, du kan bli förhörd om saker som hänt på en helt annan kontinent. Steget är inte långt i den virtuella världen. Och ja, de statliga amerikanska instanser jag pratar om är så "paranoida" att dom bryr sig om vad lilla du i Sverige skriver på Facebook.
Skall tilläggas att jag använder Facebook dagligen, men skriver i stort sett aldrig nånting om mig själv. Hade jag haft den kunskapen jag har idag tidigare så hade jag ALDRIG gått med i varken Facebook eller Hotmail.

Välj själv hur mycket ditt och din familjs privatliv är värt, och fråga dig själv om den virtuella världen är något du vill för evigt placera dina omyndiga barn i.

Se filmen, och se vad du egentligen har gått med på.

Inlagt av

Det är bra att fundera vad man lägger ut på fb o nätet. Det finns goda sidor o dåliga sidor, som med det mesta. Jag försöker koncentrera mig på det goda o positiva med fb o publicering av bilder o information. Det skapar förståelse, uppskattning, empati,gemenskap, öppenhet, kommunikation, delaktighet, humor, leenden, motivation, minnen, styrka, uppmuntran och hopp. Sist men inte minst Glädje.

Inlagt av

Jag o min son är uppvuxen med FB. Han har "fostrat" mig allteftersom. Jag vet idag att jag INTE får lägga ut bilder på honom eller tagga ELLER ens nämna "sonen/ättelägget" osv för då vet alla hans kamrater att han är nämnd. Jag tror att vi lär oss att hantera sådana här sidor allt eftersom. Jag säger som en föregående talare att jag är fullt medveten om att det jag lägger ut är allmänt gods!

Inlagt av

Ni som är föräldrar och "rasar" mot facebook och sociala medier är inte bättre själva, jag garanterar att precis varenda av er har berättat något ert barn inte vill att ni ska berätta, oavsett ifall det är på social medie eller inte. Skvaller är skvaller, hur många det når spelar ingen roll, det är att föräldrar pratar skit om sina barn oavsett till vem det är. Kasta inte sten i glashus, bävrar i trähus, spjut i radhus och så vidare.

Inlagt av

Barn svälter och far illa i hela världen men i Sverige debbaterar vi om ifall man ska lägga ut bilder och berättelser om sina barn på nätet... Suck på svenskheten! Vad sägs om att lägga energi där den verkligen behövs?!!

Inlagt av

Hej. Jag är tolv år och jag har verkligen inga problem med att mina barndomsbilder är ute på fejjan. Jag tycker det är kul att kunna läsa om alla upptåg jag gjorde som mindre och önskar att fejjan hade funnits tidigare så att min bebistid också hade dokumenterats. De allra flesta av mina kompisar tycker samma sak. Självklart ska man tänka sig för så att man inte lägger ut bilder på t.ex nakna barn som badar i havet men annars tycker jag det är helt OK!

Inlagt av

Jag personligen tycker mig se ett enormt bekräftelsebehov hos folk. Orsaken låter jag vara osagd, men allt handlar om att få bekräftelse. Antar folks självkänsla är sämre idag? Ser jag till mig själv så var jag likadan, fast i tonåren, nu för tiden så känner jag inget som helst behov av det och har väldigt svårt att förstå varför man vill att andra ska veta så mycket om vad man gör, om det inte handlar om att man behöver bevisa något för sig själv.

Att man använder sina barn eller för den delen faktiskt skaffar barn, för att man inte mår bra är riktigt illa. Om mina analyserar är helt åt skogen får ni avgöra.

Inlagt av

Tänk om människor lade lika mycket energi på viktiga saker som att diskutera sånt här. Jag är en så där mamma som delar med mig av 'glansen' på FB.. För att jag älskar mina barn & är stolt över vad de säger eller gör. Skiten kan få stanna innanför våra väggar så klagar gör jag aldrig.
Man har väl sunt förnuft vad gäller vad som delas & när de berättar för mor/farföräldrar om nåt speciellt så är de lika uppmuntrande o glada även om de redan sett på FB. Men varför fördöma för att en människa gör på ett sätt o du på ett annat? Låt folk va & få göra sin grej tycker jag..
Jag har låsta album, låst profil, lägger aldrig ut något i bild eller text som kan upplevas förnedrande för mina barn nu eller i framtiden. Nakenbilder kanske man ska undvika & gå med i grupper som du inte förstår vad det är & inte lägga ut på andra eller andras barn om de inte vill... Men annars gläds åt det du vill o blunda om du inte klarar av att se kan jag känna..

Inlagt av

Hej,
Klart man måste använda nättjänster med sunt förnuft. Men om man gör det är FB helt fantastiskt.
Men för mitt barns mor- och farföräldrar är det helt fantastiskt att kunna vara med trots att de bor långt bort. Dock tycker jag man skall vara ärlig mot barnet och säga att nu lägger jag ut denna bilden (när barnet förstår).
Det gäller att leva med och lära sig leva med den teknik som finns. Tro inte att ni som håller er borta gör era barn en tjänst. Dina barn kommer använda sociala appar när de växer upp som det naturligaste som finns. Det är bra om ni som föräldrar då har kunskap och lär era barn använda dem med sunt förnuft, snarare än att stå på muren och skrika stopp. För det kommer ni aldrig lyckas med.
Slutligen, alla som väljer ett visst sätt att leva, oavsett det gäller FB, matvanor, pappaledighet etc, tyck gärna att det är ni som gör det rätta, men sluta kritisera andras sätt att leva.

Inlagt av

För mycket fritid? De som lägger ut bilder gör det förmodligen för att just de känner för det?
Sedan får de ta det med sina barn i framtiden. vi är inne i 2014 nu? Det kommer bara bli mer och mer :)
Ni som vill bo i en grotta med gamla fotoalbum på era barn får helt enkelt hitta någon skog att slå upp ett hus eller en grotta!

Inlagt av

Sverige har tyvärr blivit så osocialt att personer endast får kontakt och tar kontakt via facebook, sms och mail. Det är tragiskt men människan är ett flockdjur och behöver få kontakt på något vis. Man får därför ut sitt behov av sällskap genom att lägga upp bilder på sig själv/familj, berätta vad man gör och vänta in likes.. De flesta här kan väl ändå erkänna att de är mer sociala och pratglada på nätet än när de ses live. Hur många personer är du vän med på Facebook som du däremot inte sträcker fram handen och ropar "hej" när du ser honom/henne på stan? Många undviker varandra i vanliga eller ska vi säga riktiga livet medan det likas och kommenteras hej vilt på facebook. Vi får hoppas att våra barn och deras generation inte låser in sig och blir allt för introverta människor när de växer upp....

Inlagt av

Jag skulle aldrig få för mig att lägga ut bilder på eller några andra uppgifter om min 5 åriga son på facebook eller överhuvudtaget någon annan sajt på nätet som inte går att låsa. Jag tycker att sådant är väldigt personligt och jag vill inte att hela världen eller någon utomstående ska veta saker om mitt barn, vad han gjort, vad han gör eller vad han inte gjort osv. På instagram t.ex. kan man ha privat läge på så att man har koll på sina "följare", men inte ens där lägger jag upp ansiktsbilder på mitt barn eller någon personlig text. Jag tycker det är lite läskigt att folk vill eller vågar dela med sig så mycket om sina barn på nätet. Vi alla vet att det finns sjuka människor, kopierare, pedofiler och härmapor. Kan man, så ska man skydda sitt barn!

Inlagt av

Du som förälder må tycka vad som helst om att nånting du skriver om ditt barn är "kul" eller "harmlöst" "gulligt" eller whatever-positivt. Men det är ju faktiskt inte poängen. Allt du skriver eller postar på blogg/sociala medier döms på något sätt av läsaren. Din syster, barnets moster tycker säkert som du att det är gulligt eller trevligt. Men din arbetskamrat tycker det är löjligt. Din chef tycker att det är omoget. Dina mer avlägset bekanta frossar gärna i detaljer från familjens privatliv och talar om er och ert barn när de träffas sinsemellan ( det har jag upplevt flera gånger!) Och vad ditt barn tycker? Ja barnet får lida sedan då en massa mer eller mindre okända människor har förutfattade meningar om det. TACK OCH LOV att det inte fanns sociala medier då jag växte upp så jag slapp bli en exponerad webb-unge!!

Inlagt av

Tidigare var tjuvar tvungna att ligga ute och frysa för att finna tomma hus, nu läser de bara på Facebook vilka hus som är tomma och får på köpet bilder på vad som kan vara värt att stjäla.

Inlagt av

Trots att det är ytterst få bilder som får en längre varande uppmärksamhet på sociala medier är det trots allt värt att tänka på att spridningen på nätet gör att det inte är riktigt det samma som när du berättar en historia i ett sällskap med bekanta. Skoj och skämt uppfattas så olika och olika personer har olika uppfattning om vad som hör till den privata sfären. Också ditt barn, barnbarn eller barnets kompis har en privat sfär som du bör respektera. Så tänk efter före innan du lägger ut bilder som du själv hade upplevt som pinsamma i din barndom ifall de hade kommit ut och blivit tillgängliga för en större grupp. Det förekom kränkande anmälningar som t.ex. vissa rektorer gjorde över skolornas högtalarsystem gällande exempelvis elever som blivit frielever av "sociala skäl" dvs föräldrarnas låga inkomster. Många fann detta förfarande ytterst förödmjukande så att de ännu kommer ihåg det fast det är 40 år sedan detta högtalarmeddelande lästes upp.
Internet texter, bilder och filmer är mycket mer handfasta och kan vara tillgängliga dygnet runt över hela världen i flera årtionden.

Inlagt av

Den sociala sfären har i dagens tid utökats til nätet. Vi är sociala varelser som har behov av att kommunicera och har nu utmaningen att lära oss bemästra detta verktyg.

Jag anser att det finns orsak att till viss mån kunna visa sina barn även på webben, mest för det att då de inser att det som läggs upp aldrig kommer ner kanske ger dem vishet i sitt användande av detta verktyg i framtiden.

Kör själv med linjen att det jag lägger upp kan jag visa vem som helst.
Jag kan, och vill inte dölja att jag har ett barn, är stolt över henne och hennes utveckling. Det berättar jag till gemene man på gatan, skulle visa bild om intresse finns.

Vissa bilder, inte alla så klart.

Jag vill att mitt barn hittar sina gränser själv, då det för deras generation är allt normalare med global kommunikation. Och hur kan man veta att stekpannan är varm innan man testar? Eller att det tar ont om man faller?

Barn lär genom att uppleva, inte föreläsningar.

Inlagt av

Tycker detta är så onödigt snack ...man kan ju göra inställningar på t ex FB och välja vilka som ska ta del utav ens status eller bild . Och sjävklart så lägger man inte ut vad som helst ( iallafall inte jag ) men tyvärr finns det såna som gör det och det är oacceptabelt !!
Jag lägger ut bild på min söta dotter när hon t ex sitter och målar nått fint för jag är så stolt över henne , men skulle aldrig lägga ut nått olämpligt som skulle kränka henne eller nått annat hemskt !!!!!

Inlagt av

Det man ska passa sig för är nog att lägga ut bilder på barnen när de badar, sitter på toaletten och gör sina behov eller t o m resultatet av det som utfördes på toaletten. Jag har sett bilder på pottor med "Lille XX första bajskorv på pottan" och det finner jag en smula integritetskränkande om jag ska vara ärlig. Bilder på XX på skidor eller när han öppnar paket är väl ingen fara? Man får använda det slitna uttrycket sunt förnuft och barnen utan kläder är nog inte så klokt.

Inlagt av

Föräldrar som förverkligar sig själv genom sina barn. Stackars barn - vad får de i arv? Och sedan en annan sak - vart har den sunda självbevarelsedriften försvunnit? Internet: "Once you are in, you are never out"!

Inlagt av

Undrar varför man inte kan se idén med detta skrivande. varför inte sätta ner den tiden
på barnen? Varför inte ha vänner man umgås och pratar med, vänner som bryr sej och inte bara sätter tummen upp i all hast!!!??? Vart är vi på väg. Tänk , kanske är det ändå bra, att så många i dag har så gott självförtroende, att de tror, att alla vill veta just allt om dem. Snart pratar man väl med sina barn via nätet, och sitter i var sitt rum och räknar hur många vänner man har .
Tänk så mycket tid man sätter ner på detta. Jag tror man blir beroende av denna uppdatering hela tiden.
Skönt, att man inte dragits med av detta utan vet var man har sina vänner!!!!
Man blir helt frustrerad av att höra föräldrarna diskutera.

Inlagt av

I dagens samhälle som är baserat på teknologi och ökar takten varje år måste man anpassa sig. Är barnen tillräckligt gamla att de kan uttrycka sin mening är det bra att fråga dem men om de är riktigt små tycker jag inte man skall ha några betänkligheter .

Inlagt av

Man kan alltid se allt med olika ögon. Min storasyster gick hastigt bort nu i November. Lämnade kvar sin fyraåriga underbara lilla dotter. Nu är jag OFANTLIGT glad över varje liten statusuppdatering och varje liten bild med gullig kärleksförklaring därtill. Glad över att min syster var så otroligt stolt över sin dotter att hon bara var tvungen att dela det med världen! Glad att hon delade alla dessa "första gången statusar" alla "du gör mig så lycklig bilder". Jag ser inget som helst dåligt i det och är helt och hållet säker på att min systerdotter (om Facebook ännu finns kvar) (i annat fall ändå, eftersom jag tänker skriva ut allt allt allt) kommer läsa å kolla igenom sin mammas statusar å ord många gånger och försöka minnas. Och glädjas åt hur mycket hennes mamma verkligen älskade henne. Att min syster tog bort sin blogg hon skrev under några år gör mig smått irriterad. Den hade varit bra att ha i dessa tider. Att alltid kunna läsa hennes ord. Att höra dem inom sig förevigt. Tänk vad kul det skulle varit att läsa sin gammelfarmors blogg från förr. Underbart. Jag är SÅ fööööör sociala medier!

Inlagt av

Sedan måste man väl någonstans kunna förutsätta att fastern har lite sunt förnuft. Om ett barn kommer glad och stolt och ska berätta något, då svarat man väl inte "jag läste det på Facebook" det svarar msn väl inte ens en vuxen som vill berätta något. Problemet med sådana här artiklar är att deras författare utgår från att människor är idioter. Och att de är då mycket smartare själv så de måste ta upp något som är självklart för de flesta vuxna. Ja undantag finns ju alltid men långtifrån alla. Jag undrar bara hur fungerar de vuxna i hennes krets....

Inlagt av

Varför ska artiklar och kommentarer alltid handla om svart eller vitt, ytterligheter, dra alla över en kam och vara dömande? (Det visades tydligt av alternativen i enkäten!) Det finns faktiskt många personer (nästan alla mina vänner) som har begränsat vilka som får se och dela inlägg och bilder på FB! Och det finns många personer som lägger upp bilder på sina barn utan att för den sakens skull lägga upp ALLT de gör! Ett enkelt och bra sätt att visa mormor, farmor, kusiner, fastrar, nära vänner bilder. För 15 år sedan framkallade vi kamerarullen och la till en tjuga för att få en kopia som vi sedan gav till släkt och vänner, dom bilderna hamnade i deras album och visades för personer i deras krets, ingen skillnad mot i dag alltså, utom att det går snabbare!

Inlagt av

Tror att förtjusningen att dela med sina vänner och släktingar via nätet fyller flera funktioner. För egen del tänker jag att det är ett sätt att skapa närhet. Jag har via just fb kontakt med långväga vänner och familj som annars skulle ta en livstid att besöka irl, men som jag kan dela livet och tankarna rörande det med. Ovärdeligt för mig.
Kanske är det ett substitut för gågna tiders bygemenskap, men att tänka att detta är tidsunikt håller jag inte riktigt med om. Såklart beror det på hur du använder delning av sk privat information på nätet.
I huvudsak är det kutym att inte någonsin kränka sina telningar men också kanske att i svårupplevda och frustrerande situationer få råd/ stöd. Kan nog medflra att barnen får en bättre miljö på sitt vis också.

  • ”Ryssland gör sig skyldigt till krigsbrott i Syrien”

    Hårda ord under säkerhetsrådets möte.

    Ryssland och Syriens regering gör sig skyldiga till krigsbrott med bombningarna i Aleppo. Det sade USA:s, Storbritanniens och Frankrikes FN-ambassadörer på säkerhetsrådets möte på söndagen.

  • Premiär för Versluis/Turkkila: "Varit helt underbart"

    Toppåkarna har inlett sin isdanskarriär.

    Inför hemma-VM i isdans på våren har Finland hela tre isdansare som kan tävla om plats i mästerskapen. Ett av dem är Juulia Turkkila och Matthias Versluis, före detta toppnamn inom soloåkningen, och sedan i våras isdansare i Helsingin Luistelijat.

  • Ett rollspel om sammanhållning

    Föreningen Eloria ordnade lajv för barn.

    Det rörde sig elvárer, halvlingar och magiska väsen i terrängen runt Vassor lägergård i Korsholm i lördags. Somliga var ute för att röva en skatt, medan andra försökte skydda den.

Läs också

Familj

  • 10 tips för parförhållandet

    Familjeterapeutens relationsråd inför semestern.

    Semestern kan vara påfrestande för parförhållandet, då allas önskningar plötsligt ska uppfyllas. Läs familjeterapeuten Maria Sundblom Lindbergs tio tips för hur du sköter familjelivet under semestern så att förhållandet mår så bra som möjligt.

  • #mittkärleksliv: "Glöm inte din partner under småbarnsåren"

    Skaffa barnvakt ibland och ge förhållandet tid.

    Det finns en orsak till att vi är som mest missnöjda i våra förhållanden i 30-50-årsåldern: småbarnsåren. Men låt inte barnen vara en ursäkt för att tappa bort närheten, varnar Befolkningscentralens Heli Vaaranen.

  • Vi vill ha färre barn, senare i livet

    Vi vill hitta den perfekta partnern och leva ut vår ungdom.

    Vi vill hitta den perfekta partnern och “leva ut vår ungdom” innan vi ens tänker på barn i dag. Att förstföderskornas ålder stiger, och fler önskar sig färre barn har inte enbart att göra med recessionen. Det handlar om en större kulturell förändring som rotat sig i oss.

  • “Vänta med att planera syskon”

    Tätt mellan syskonen är dåligt både för barn och föräldrar.

    Max två år mellan barnen, tycker de flesta finländare att är perfekt. Men liten åldersskillnad mellan syskonen är förknippat med både skilsmässa, kortare livslängd, autism och schizofreni.

  • Vi skippade gudföräldrarna

    Fadderskap kan lätt bli problematiskt, säger Manda Karlsson.

    Varför skulle den där titeln nödvändigtvis göra något speciellt för relationen? Det undrar Andreas Lång, pappa till Ivar, 2 månader. Ivar kommer inte att ha några gudföräldrar.

  • Hotet om skilsmässa kan vara början på något nytt

    Går relationen ännu att rädda eller är det dags att gå?

    Tiden efter jul- och nyårshelgerna är högsäsong för skilsmässor. När går relationen ännu att rädda och när är det dags att börja dela på gafflarna?