Hoppa till huvudinnehåll

På gång: skogsvårdsföreningar blir frivilliga

I början av året trädde en rad nya skogsbestämmelser in. En av de större förändringarna handlar om att skogsägarna, från och med nästa år, själva får bestämma om de vill vara med i en skogsvårdsförening eller inte.

Ännu i år måste alla skogsägare med mer än fyra hektar skog höra till en skogsvårdsförening och medlemsavgiften betalas i form av en slags skatt. Under 2014 avvecklas ändå systemet med den skatteliknande avgiften och från och med 2015 är det frivilligt att vara med i en skogsvårdsförening.

På vilket sätt frivilligheten kommer att påverka föreningarna är ännu för tidigt att säga men många tror att det kan bli svårt för föreningarna att klara sig.

Frivillighet ändå bättre än tvång

Pontus Enestam vid Kimitonejdens skogsvårdsförening tror att föreningen kommer att tappa medlemmar. I första hand kanske medlemmar som inte utnyttjar sina skogar.

- Jag har räknat att cirka sextio procent blir kvar.

Också vid Åbolands skogsägarförbund, som är en takorganisation för Väståbolands skogsvårdsförening och Kimitonejdens skogsvårdsförening, tror Fredrik Granberg att det finns en risk att medlemsantalet sjunker då det blir frivilligt att gå med i föreningen.

Ändå välkomnar både Granberg och Enestam den nya valfriheten.

- Det borde vara frivilligt att vara med i en förening. Den här ändringen borde ha gjorts redan för tio år sedan. Då är bara de som verkligen vill vara med medlemmar, säger Pontus Enestam.

Delade åsikter bland skogsägare

Winnie Söderholm har nyligen tagit över familjens cirka 150 hektar skog på Kimitoön. Han har för avsikt att fortsätta medlemskapet i skogsvårdsföreningen.

- Det finns ju mycket man kan behöva få råd med, säger Winnie Söderholm. Han får medhåll av pappa Mikeael som också påpekar att skogsvårdsföreningarna i högre grad än virkesuppköparna uttryckligen värnar om skogsägarens intressen och inte industrins.

Kimitobon Kitty von Wright däremot hör till de skogsägare som redan nu vet att hon inte kommer att fortsätta vara medlem i den lokala skogsvårdsföreningen.

Hon har 4-5 hektar skog och har för avsikt att skydda ungefär hälften.

- Det som de driver på är rationellt skogsbruk som i längden utarmar naturen och också den del av skogen som jag inte skyddar vill jag att ska vara i så naturligt tillstånd som möjligt. Det finns också andra aktörer än skogsvårdsföreningarna som kan ge råd ifall man vill utnyttja skogen men göra det så att mångfalden bevaras, säger von Wright.

Svårare ekonomiskt

Om föreningarna tappar mycket medlemmar blir det svårare för dem att få ekonomin att gå runt.

Lagändringen ger ändå föreningarna större rätt än tidigare att idka till exempel virkeshandel och det kan vara ett sätt för föreningarna att i framtiden få inkomster. Det kan också hända att föreningar fusioneras för att få det lättare.

Med tanke på andra aktörer som också erbjuder liknande skogsvårdstjänster som skogsvårdsföreningarna innebär lagändringen ett rättvisare system. Det anser Mårten Nurmio som tidigare själv jobbade för Finlands skogscentral men i dag har ett eget företag som säljer skogsvårdstjänster.

- Det är klart att för skogsvårdsföreningen är förändringen störst men jag tror nog att det finns en marknad för oss alla.

Läs också