Hoppa till huvudinnehåll

Alex Fager: Ett lag som försvann

Alex Fager
Alex Fager Bild: Yle alex fager

När jag var ung spelade jag basket för ett Vandalag. Vår tränare lät alla få speltid och vi var riktigt dåliga riktigt länge.

Tränarens filosofi var ändå att alla skulle ha kul och till exempel då vi var på turnering hände det ofta att han packade in hela laget på femton barn i sin lilla Ford och rattade till närmaste pizzeria, bara för att vi ville käka pizza mellan matcherna. Att få in femton personer i en Ford är i sig ett konststycke för att inte tala om betalningen för pizzan. Betalade gjorde vi nämligen sällan själva.

Under en period på några år hade vi så kul och blev så sammansvetsade att vi till sist klättrade i resultatlistorna och fick delta i en turnering med landets åtta bästa juniorlag. Vi slutade fyra vilket för oss var ett lika stort som ett världsmästerskap.

Då följande säsong kom igång möttes vi av en ny tränare och en lagledning som höll ett öppningsanförande. Det enda jag kommer ihåg från talet var att nu skulle det satsas på riktigt. Nu skulle laget bli bäst i landet och vi skulle träna fem dagar i veckan med ny proffsig coach. Borta var killen med Forden och pizzan. Borta var filosofin om att alla fick spela. Nu var det blodigt allvar. Inom loppet av två månader hade alla utom två slutat.

Det här är ett typexempel på dålig kommunikation och i förlängningen dåligt ledarskap. Hur man lyckas få en sak som alla är överens om att är god och eftersträvansvärd att bli någonting dåligt. Nu kan det ju hända att lagledningens mål var att förnya laget och det hela var ett strategiskt drag. Jag tror ändå inte det. Lika lite som jag tror att de konspirationsteorier som ofta florerar på arbetsplatser har någonting med verkligheten att göra. Det jag däremot tror är att lagledningen aldrig tänkte sig att den här högen av unga basketspelare skulle kunna ha en input i hur man ville vinna.

Jag träffade en av mina gamla lagkamrater för ett tag sedan av en slump. Vi pratade en del om vad som hände och hur det blev som det blev. Vi ville ju alla vinna och bli bäst men vi ville göra det tillsammans. Då en av de viktigaste pusselbitarna saknades var det helt enkelt inte samma sak längre.

Då jag nu jobbar med ledarskap så tänker jag ofta tillbaka på det här och varje gång jag hör att kommunikationen inte varit öppen eller informationsgången dålig sticker det till i hjärtat. Mitt mål för 2014 är att som ledare kunna erbjuda alla en plats i processen, vara öppen och dela med mig av allt som jag bara kan.

Att kommunicera öppet är faktiskt också ett av Yles mål i år. Vi vill att ni skall uppfatta oss som ett mediehus det är lätt att närma sig med frågor, uppslag och påståenden. Ryt alltså gärna till då ni upplever att vi inte är öppna nog.

Gott öppet år!

Alex Fager,
Chef för Fakta och fiktion, Svenska Yle

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt