Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: Är du helt säker på vad ”interpellation” betyder?

Jonas Jungar
Jonas Jungar Bild: Yle jonas

Efter lite sommarredaktörsjobb inledde jag för ca 20 år sedan min egentliga journalistkarriär på ett program som hette X-tra. Det var i princip skol-tv – nyheter i förenklad form för en högstadiepublik. Men många vuxna hittade också programmet och var tacksamma för det. Min lärdom: man ska inte utgå ifrån att folk vet så mycket…

Konflikten på Nordirland på fyra minuter. För en tolvåring. Tja, i vilken ända börjar man? Men oerhört lärorikt var det… jag kommer ihåg att jag hade fyra doktorsavhandlingar på mitt skrivbord. Skall man förklara kort och enkelt, måste man först veta ganska mycket. Det är paradoxen.

Det intressanta med X-tra var att vi fick mycket positiv respons också av vuxna tv-tittare som tyckte det var skönt att få nyheterna presenterade i förenklad form. Det du egentligen ville veta, men inte täcktes fråga, typ. Märkväl att detta var för tjugo år sedan då dagens nätvärld var ett avlägset science fiction-scenario. Och ändå: med bara en handfull tv- och radiokanaler + (pappers)tidningar var informationsflödet redan då på gränsen till övermäktigt.

Tiden på skol-tv gav mig insikter som sedan blev något av ledstjärnor i mitt eget arbete.

Det kunde kanske sammanfattas såhär: man ska inte utgå ifrån att folk vet så mycket.

Nej, missförstå mig inte. Jag försöker inte omyndigförklara någon. Folk är inte dumma i huvudet. Inte har de heller svårt att fatta.

Det finns bara så vansinnigt mycket man borde hålla reda på för att hänga med. Många har förvisso stenhård koll på substansen och alla detaljer, men långt ifrån alla.

För mig ligger därför ett av journalistikens grundläggande uppdrag i folkbildningen – ett ord med en nästan ålderdomlig klang.

Mina fem år som EU-korrespondent i Bryssel bekräftade min tes. En smula hederlig pedagogik i rapporteringen är direkt nödvändigt för att det hela ska öppna sig också för en bredare publik. EU-frågor är skolexempel på ämnen som kräver att man som journalist tar två steg tillbaka och vågar (jo, vågar!) förenkla tillräckligt. Läsa på ordentligt visst, men sedan: förenkla.

En värld förorenad av information?

Det offentliga rummet idag formligen vimlar av ord och begrepp som förutsätter en grundkunskap.

Inkomstpolitiska helhetsuppgörelser, shia- och sunnimuslimer, bytesbalans, åtalsprövningar, SOTE-reformer, säkerhetsrådsresolutioner och hållbarhetsunderskott. STTK? ILO? ECOFIN? Vad är det för skillnad mellan Europarådet och Europeiska rådet? Politiker med svåruttalade namn i länder man har svårt att ens placera på världskartan…

Man blir matt av mindre. De flesta skyndar på med sina egna liv, och har inte alltid vare sig tid eller intresse att sätta sig in i en kaotisk omvärld. ”Vad ska vi äta idag?” blir en mera angelägen fråga än riksdagens frågetimme eller det amerikanska skuldtaket. Det är förståeligt och mänskligt.

Här ligger, tror jag, den ansvarsfulla journalistikens självklara marknadsnisch. Trots att hela medievärlden nu förändras i rasande takt så kvarstår grunduppdraget – analysera och begripliggöra.

Utan kunskap och förståelse föds inget sammanhang. Och allt går inte att googla.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt