Hoppa till huvudinnehåll

Teater för alla barn och unga

Unga Teatern är Finlands äldsta teater för barn och unga. Den grundades 1960 som en turnerande teater i Ekenäs. Då hette den Skolteatern. Många ekonomiska beykymmer, men också glädje och fina förställningar, har följt teaterns väg.

Unga Teatern är Finlands äldsta teater för barn och unga. Den grundades 1960 som en turnerande teater. Då hette den Skolteatern. Kansliet låg på Kaserngatan i Helsingfors. Den första ledaren var Nils Brandt.

I ett fint reportage kring Skolteatern från 1975 får vi följa med när Leif Granit, Rune Sandlund, Marina Motaleff, Kim Töhrnrooth och Margret von Martens reser hela kusten runt i en liten gammal bil som strejkar. Man besöker skolor i hela Finland, upp till Esse i Österbotten och ut till Träsk folkskola i Åbolands skärgård.

Skolteatern flyttade till Ekenäs 1977. Leif Granit och Agneta Granit berättar om den tjugoåriga teatern för Stoff 1981. Skolteatern är en liten gruppteater, där man sätter upp en pjäs för högstadiet och en för lågstadiet per år. Ibland har man behov av en vuxenpjäs, då samarbetar man kanske med en institutionsteater. Leif och Agneta tycker det sku vara fint om barnen själv skulle ta initiativ om de vill se Skolteatern i sin skola.

Men skall Skolteatern bara finnas i Nyland? Kommunerna står för 10 % av intäkterna, men för att Skolteatern skall kunna fungera behövs mera hjälp från kommunerna. Kommunerna och skolorna understöder inte Skolteatern. Ekonom Christian Blom påpekar att Skolteatern lever en dag i sänder. Särskilt turnéerna äter pengar. Wasa teater och Åbo Svenska Teater har möjlighet att ge barnteater och då kan man koncentrera sig på Nyland.

I skolorna har man inte alltid gillat Skolteaterns repertoar, och därför har det blivit stopp i vissa skolor. Rektor Eivor Karlsson från Borgå menar att man tagit upp pjäser som inte varit lämpliga för skolbarn eller för skolan överhuvudtaget och inte gett någonting. Inget budskap och ingen vettig diskussion kan föras. Pjäserna har varit för moderna, man borde spela klassiska pjäser för skolelever. Eleverna har inte stor skillnad, de har kanske gillat dem, men när det är på skoltid borde de få ut något mera.

Men 1983 fick Skolteatern nya utrymmen, Lillklobb i Esbo. Huset var en gammal ladugård som skulle rustas upp för teaterbruk. Skolteaterns ekonom Christian Blom och teaterchef Margret von Martens redogör för flytten.

Skådespelaren Sue Lemström tar tittarna på en rundtur 1984. I den gamla huvudbyggnaden har Skolteatern sina kanslirum och demokratiska möten. Men Skolteatern spelar också i klasser. Och 1985 stod teatern redo.

Skolteaterns samarbete med Teater Mars och Teaterhögskolan i Kung Ubu 1986 på ungdomshuset Lepakko är den första pjäsen för ungdomar i Helsingfors på länge.

1988 sätter Skolteatern upp Momo (av Michel Ende). Det är Skolteaterns största satsning någonsin. Skolteaterns chef Anneli Mäkelä talar om hur svårt, men givande det är. Momo skall bli ett allkonstverk med musik och koreografi. Skådespelare Sue Lemström som spelar Momo. Christina Åberg gör dräkter och scenografi, teaterpedagog Michela Tjajkanova regisserar skådespelarnas kroppsspråk och Sasja Bolotin gör musiken.

Skolteatern bytte namn till Unga teatern 1994 för att visa att teatern är till för alla barn. Man samarbetade med Lilla teatern 1996 i Det osynliga barnet. Då tog man i bruk en scen i Helsingfors centrum.

2010 fick Unga teatern titeln Årets teater. Då satte man också upp en musikal: Flickan med svavelstickorna.

Unga Teatern har under de senaste åren imponerat med fina föreställningar. Den tvåspråkiga teatern uppfostrar år efter år nya publikgenerationer. En ny verksamhet är olika former av konstfostran och publikarbeten som ordnas i samarbete med skolor och dagisar.

Text: Ida Fellman

Barn och unga

Kultur

Arkivet

Mera från Arkivet och Elävä arkisto

Följ Elävä arkisto och Arkivet

Yle Arkivet är tillsammans med Elävä arkisto aktivt på sociala medier. Vi delar både svenskt och finskt innehåll på Facebook, Twitter och Instagram.

  • Vinterväder 1987

    Köld har vi redan haft tillräckligt, men snön är välkommen.,

    Hurudant var vädret vintern 1987? Meteorologerna Kenneth Holmlund och Liisa Fredriksson ger prognoser

  • Är det hälsosamt att sporta i iskyla?

    Anders Wahlberg springer inte om kvicksilvret går under -20.

    I januari 1985 var det rekordkallt. Sportmagasinet tar reda på om det är farligt att sporta i temperaturer på under -15 grader.

  • "Han kommer i morgon" om samlevnad, alkoholism och ensamhet

    Sonja behöver sprit under sina ensamma veckor.

    Sonja är en heltidsarbetande mor, och hennes man jobbar som långtradarchaufför. Från sina långa resor hämtar han hem mycket sprit som Sonja behöver under sina ensamma veckor. Carl Mesterton behandlar ensamhet och alkoholism i sin serie Samlevnad.

  • Carl Mesterton om serien Samlevnad

    Mesterton gör realistisk serie om vardagliga problem.

    En av regissör och producent Carl Mestertons specialiteter har alltid varit pedagogisk och social tv-teater, så också i serien Samlevnad. Här berättar han om de olika avsnitten som behandlar skilsmässa, alkoholism, svartsjuka och otrohet.

  • Harjunpää och kalla döden

    Små brott med ytterst tragiska följder.

    Äldre konstapel Timo Harjunpää får lösa ett brott som begåtts närmast i misstag. En händelseräcka har börjat med små brott, men får ytterst tragiska följder.

  • Harjunpää och antastaren

    En våldtäktsman rör sig i en av Helsingfors förorter.

    Överkonstapel Harjunpää och hans kollega Onerva Nykänen försöker gripa en våldtäktsman som rör sig i en av Helsingfors förorter.

  • Jakobstad - en stad som andra

    Ywe Jalander vill tränga djupt in i stadens hjärta.

    Ywe Jalander vill inte presentera konventionella siffror och fakta om Jakobstad. Med den här filmen vill han tränga djupt in i stadens hjärta, se klasskillnaderna och ungdomen.

  • Jakobstad 1984

    Unga i Jakobstad lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally.

    Vad gör de unga i Jakobstad? Lyssnar på djävulsmusik och kör gaturally? Följ med till Jeppis 1984.

  • Hundens bästa vän

    En "kusligt gripande dokumentär om hundar och människor".

    En hund är alltid en ärligare och bättre vän än en människa påstår många av de intervjuade i Peter Berndtsons kusligt gripande dokumentär om hundar och människor.

  • Lappvikens sjukhus förenade psykiatri med vacker natur

    Lappvikens sjukhus var Finlands första mentalsjukhus.

    Lappvikens sjukhus byggdes 1841 i Helsingfors som Finlands första mentalsjukhus. Platsen valdes noga och sjukhuset befann sig i ett naturskönt område, men ändå inte isolerat långt borta från staden. I nästan 170 år hann sjukhuset verka för psykisk hälsa innan den sista avdelningen flyttades bort.

  • Somliga stänger vi in

    Vad sker i mentalvården i 70-talets Finland?

    Allt står inte rätt till med mentalvården i 70-talets Finland. Det går att låsa in en patient mot hans eller hennes vilja. Dessutom prioriteras medicinering framför terapi på vårdanstalterna.

  • Roparnäs sjukhus har upplevt många människoliv

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet.

    Roparnäs sjukhus byggdes i slutet på 1920-talet. Men mentalvården har förändrats radikalt under de senaste 25 åren och nu planerar man att stänga sjukhuset. Öppen vård är dock inte alltid den bästa lösningen för mentalpatienter.

  • Kvinnorna på Själö

    Mikaela Weurlander om sorgliga kvinnoöden på Själö.

    "I som här inträden lämnen bakom eder allt hopp". Själö hospital kan ses som en ful fläck i Finlands historia. Mikaela Weurlander låter sorgliga kvinnoöden träda fram i sin dokumentär om Själö.

  • När depressionsvården blev medikaliserad

    Skall man äta antidepressiva läkemedel?

    Depression kallas vår tids folksjukdom och drabbar allt fler av oss. De nya antidepressanterna började komma in på den finländska marknaden på 1990-talet. Depressioner började botas med medicin i stället för terapi. Är medicinerna en räddning, eller en förbannelse?

  • Nog blir det bra – första säsongen med familjen Bergström

    Familjeserien Bergström om socialkatalogen blev en succé.

    I början av 1970-talet fick Carl Mesterton i uppdrag att presentera en nyutkommen socialkatalog för finlandssvenskarna. Han valde att göra det i dramaform och skapade en succé: familjeserien Bergströms.

  • Andra säsongen med familjen Bergström

    Problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

    I den andra säsongen om familjen Bergström planerar familjen att flytta till egnahemshus. Huset byggs, men problemen hopar sig med barnen, ekonomin och arbetet.

  • Klyftan - inbördeskriget ur ett litet barns perspektiv

    Drama på Anna Bondestams roman om inbördeskriget.

    Anna Bondestams roman Klyftan kom ut 1946. Det var en av de första böckerna om inbördeskriget ur ett barns perspektiv, och skildringen känns än idag mycket stark. I filmatiseringen av boken från 1973 möter vi 11-åriga Rut, vars pappa är en av de röda.

Nyligen publicerat - Arkivet