Hoppa till huvudinnehåll

När socialen inte hjälper finns kyrkan där

Ann-Christin Teir köpte sitt drömhus med sin sambo för ett år sedan. Båda hade inkomster och livet såg bra ut. I maj blev sambon arbetslös och nu lever paret endast på Ann-Christins lön. Bostadslånet spökar och ofta ser tillvaron hopplös ut. Men Ann-Christin ger inte upp och har bland annat vänt sig till församlingen för att få hjälp.

Att få prata med någon har varit viktigt.

- Det gör hemsk mycket. Det är lite pinsamt att prata med sina vänner. Man skäms lite över att säga att det inte går så bra, berättar Ann-Christine som också fått hjälp med bland annat pappersarbete.

Hon menar att vännerna ofta blir obekväma i hennes sällskap och vet inte hur de ska reagera. Därför har diakonen Heidi Salminiitty i Vanda svenska församling varit en räddare i nöden.

- Jag kände ingen i Vanda, eftersom jag flyttade hit för ett år sedan. Men Heidi har plockat med mig och vi har fått en väldigt god och viktigt kontakt.

Man ska be om hjälp i tid

Situationen är ändå svår. Huset Ann-Christine och hennes sambo köpte i Vanda kan de inte sälja. De har bott för kort tid där och skatterna skulle bli skyhöga. Samtidigt hjälper inte socialen, eftersom paret äger ett hus. Ann-Christines lön på 1500 i månaden ska alltså räcka för två vuxna människor och ett bostadslån.

Diakonen Heidi Salminiitty berättar att hon ofta träffar människor som är i liknande situationer som Ann-Christine.

- Som diakon kan jag se människan som en helhet och jag har friheten att hjälpa på många olika sätt. Vi kan gå tillsammans till socialen, vi pratar och lyssnar på människan. Vi kan även ge matbidrag och hjälpa med räkningar. Det är inte så stora summor, men det lättar på den värsta nöden, förklarar Heidi.

Hennes budskap är att folk modigt ska be om hjälp i tid och understryker att man inte behöver vara kristen för att få hjälp.

- Det kan bli struligt för vem som helst. Plötsligt blir man arbetslös eller så blir någon i familjen sjuk. Många lever där på gränsen, man kanske äger ett hus, och därför hjälper inte socialen. Vi kan hjälpa och lyssna på alla, säger hon.

"Vi lever på kärlek"

Ann-Christine får alltså ett stort stöd av diakonen, men för att klara sig måste hon planera sin ekonomi noggrant. Hon ser inte situationen som hopplös, men vågar inte heller hoppas för mycket. Sambon har sökt otaliga jobb, men har endast blivit kallad till en intervju.

- Vi klarar oss från en dag till en annan. Vi räknar vår ekonomi och vi blir glada när vi ser ett erbjudande. Vi äter ingen lyxmat, men vi äter gott. Det är lite kärvare, men so what. Vi lever på kärlek och det finns det gott om, skrattar Ann-Christine.

Läs också

Nyligen publicerat - Huvudstadsregionen