Hoppa till huvudinnehåll

Kalland: Bristande myndighetskultur

Mjukisdjur
Mjukisdjur Bild: Yle mjukisdjur

Det finns i Finland alldeles uppenbart för lite av en myndighetskultur om att lyssna på barn och bemöta dem med respekt, anser Mannerheims barnskyddsförbunds generalsekreterare Mirjam Kalland. Hon kommenterade för Yle Nyheter en statlig rapport om myndighetssamarbete med utgångspunkt i familjedråp.

Enligt Kalland är framför allt ett problem att det finns många olika tolkningar av hur man ska hantera situationer då man misstänker att ett barn far illa.

När en tjänsteman, lärare eller socialarbetare ska göra en bedömning känner han eller hon vanligen till bara sin ”egen” lag, men känner inte till hur man ska samordna olika lagar så att helheten blir till barnets bästa, påpekar Kalland

- Man vet inte när man bryter mot lagen om tystnadsplikt och när man bryter mot lagen om anmälningsplikt, säger Kalland till Yle Nyheter.

Enligt henne är det bra att det ges konkreta exempel i de nya direktiven om hur olika situationer ska skötas.

Har vi blivit bättre på att lyssna på barnen?

Var och en som jobbar med att möta barn kan när som helst börja dryfta om man verkligen lyssnar på barnet, verkligen försöker förstå vad det är barnet berättar – eller inte berättar. Till det behövs inga utredningar, säger Kalland

- Det är alldeles uppenbart att vi inte har tillräckligt av den här kulturen i Finland – att ge sig tid och bemöta barnet på ett respektfullt sätt och på ett sätt som gör att barnet får sin röst hörd.

Dock: med den arbetsbörda socialarbetare har i dag i många kommuner kan detta att ge mera tid väldigt svårt, framhåller hon-.

Dessutom finns det enligt Kalland en ”bortskickande” kultur. Man kan som exempelvis lärare tänka att bara jag gör en barnskyddsanmälan har jag gjort min plikt och tar inte i ärendet utöver det.

Vid årsskiftet kom en ny lag som stipulerar att socialarbetare måste träffa barn som är i behov av hjälp minst två timmar i månaden.

Att man tvingats lagstifta om detta visar enligt Kalland hur katastrofal situationen faktiskt är. Mer resurser borde sättas in där barn möter vuxna – i skolor och daghem.

Men enligt henne behövs det också strukturer där all service för barn och unga är samlad under ett och samma tak och inte som nu då alla bara håller sig till sitt.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes