Hoppa till huvudinnehåll

Myndigheterna handfallna inför Talvivaara-läckaget

Talvivaara gruvan vinter
Talvivaara gruvan vinter Bild: Heikki Rönty / Yle talvivaara gruva

Storläckaget från Talvivaara-gruvan i november 2012 avslöjade betydande brister i myndighetsövervakningen.

Det framgick av den rapport som Olycksutredningscentralen presenterade i dag.

Centralens direktör Veli-Pekka Nurmi pekade bland annat på att ansvaret för övervakningen av gruvan var splittrat på ett stort antal myndigheter och att det inte fanns en samordnad ledning för att hantera eventuella miljöskador.

- Slutsatsen är att man måste förbättra riskbedömningen av gruvverksamheten och öka samarbetet mellan de övervakande myndigheterna.

Läckan inträffade sedan en gipsfällningsbassäng i strid med miljövillkoren hade börjat användas som vattenlager. I och med att året 2012 samtidigt var regnigt gav plastunderlaget i bassängen vika och ungefär 1,2 miljoner kubikmeter skadlig metallhaltig vätska och fällning rann ut. Av den här mängden hamnade ungefär 240 000 kubikmeter utanför gruvområdet.

- Vår uppfattning är att gipsfällningsbassängen användes för att lagra vatten på ett sätt, som den inte ursprungligen var avsedd för, säger utredningsgruppens ledare Pekka Aho.

- Dessutom hade samma bassäng läckt på två gånger tidigare på samma ställe, åren 2008 och 2010. Bolaget lovade efter läckan 2010 att bassängen inte längre används som vattenlager.

Massor av övervakande myndigheter

En bidragande orsak till det nya storläckaget var den bristfälliga och splittrade myndighetsövervakningen.

Olycksutredninigscentralens chef Veli-Pekka Nurmi räknade upp följande myndigheter som är involverade i övervakningen av gruvorna: miljötillståndsmyndigheten, den myndighet som övervakar att tillståndet följs, den myndighet som övervakar bassängsäkerheten, gruvmyndigheten, den kommunala miljöskyddsövervakningen, gruvsäkerhetsmyndigheten och räddningsverket.

- Myndigheterna kan behandla en gruvas verksamhet separat ur sin egen synvinkel, utan att ha ett begrepp om helheten. Till exempel så kan en myndighet svara för bottnen i bassängen och en annan för själva bassängens konstruktion. Resultatet blir komplicerat och resulterar i att ingen har ett övergripande ansvar.

-Dessutom finns det regionala skillnader i övervakningen av gruvorna. I en del av landet har en person hand om övervakningen, medan den på annat håll är delad på flera personer med egna, särskilda ansvarsområden.

Nurmi uppmanar därför Arbets- och näringsministeriet att tillsammans med Miljö- och Inrikesministeriet skärpa samarbetet i övervakningen av gruvorna.

Läs också

Nyligen publicerat - Inrikes