Hoppa till huvudinnehåll

Sovjetiska Afghanistanveteraner bortglömda

Sojvetisk Spetsnaz-GRU-enhet i Afghanistan 1988
Sojvetisk Spetsnaz-GRU-enhet i Afghanistan 1988. Sojvetisk Spetsnaz-GRU-enhet i Afghanistan 1988 Bild: Wikimedia Commons / Michail Evstafiev gru

Sovjetunionens nio år långa krig i Afghanistan tog slut för 25 år sedan. Årsdagen har markerats på olika håll inom det gamla Sovjet. Veteraner som Yle Nyheter träffat i Ukraina vill helst inte tala om sina upplevelser. Det var inget hedersamt krig, säger en av dem.

- Vi var unga och dumma, svarar en man på min fråga om vad han tänkte då han sändes iväg till kriget i Afghanistan.
- Det som var det var, säger en annan.

Det är tydligt att veteranerna från den sovjetiska armén i kriget i Afganistan inte vill tala om kriget med utomstående. De är vänliga och tillmötesgående men många säger att den som inte var med ändå aldrig kan förstå hur det var, därför är det lika bra att tala om annat.

Bild: Kerstin Kronvall/Yle afghanistanveteraner

De som har kommit till strandpromenaden vid floden Dnepr i Dnipropetrovsk är veteraner från olika delar av östra Ukraina. De lägger ned blommor vid ett minnesmärke över dem som stupade i Afghanistan och träffar samtidigt kamrater.

Två män som omfamnar varandra berättar att de inte har setts på trettiotre år. De var själva ute i kriget i ett halvår år 1981.

- Vi bestämde oss för att ses i dag, glädjas över att vi överlevde och tala om det som var och det som är nu.

Bortglömda veteraner

Afghanistanveteranerna är inte särskilt välsedda. De hyllas inte alls på samma sätt som veteranerna från andra världskriget och de har heller inga ekonomiska fördelar av sin tjänstgöring.

- Jag arbetar, inte känner jag mig som veteran, säger en man som heter Kolja. Vi blev dessutom uppmanade att inte göra någon affär av att vi var med i kriget. Det var inget hedersamt krig.

- Vi kan heller inte längre ansöka om någon ersättning, säger Petja, arkiven har förstörts.

Bild: Kerstin Kronvall/Yle afghanistanveteraner

Det började som ett äventyr

Männen berättar att de först åkte ut i kriget bara som chaufförer. De var tjugo år gamla och tyckte att det var ett äventyr att köra militärens persontransportfordon. Väl framme befann de sig plötsligt mitt i brinnande krig och blev tvungna att delta i strider.

Nu börjar männen berätta en lång och för mig något obegriplig historia om en kamrat som aldrig återvände från kriget. Berättelsen handlar om olika typer av fordon, om helikoptrar och om byar i Afghanistan. Den slutar med orden ”uppe på kullen mötte han sin död”.

Skål för vänskap

Glasen höjs till minnet av dödade vänner och till levande kamraters ära. Man skålar för vänskap, hälsa och kärlek. De som har kommit till platsen för att minnas kriget har tagit matsäck med sig. Flaskor, bröd, korvar, ostar, sallader och konfekt är framlagda på balustrader och parkbänkar. Många sjunger och många gråter.

Civila drabbades värst

Sovjetunionens krig i Afghanistan pågick mellan 1979 och 1989. Det började som en sovjetisk invasion, man ville snabbt avväpna Mujahhedin-gerillan och stärka det kommunistiska styret i landet. Ingenting gick snabbt och kriget medförde oändligt mycket lidande. Man beräknar att en och en halv miljon afghaner dödades, de allra flesta av dem var civila.

Det finns inga offentliga uppgifter om hur många sovjetiska soldater som dödades i kriget som var mycket hänsynslöst och blodigt.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes