Hoppa till huvudinnehåll

Att växa upp under apartheid

Christopher Wessels växte upp i Sydafrika under apartheidtiden. Han var 18 år gammal år 1994 då apartheid förbjöds. Bild: YLE / Kia Svaetichin christopher wessels

Christopher Wessels växte upp med aktivistföräldrar under apartheidtiden i Sydafrika. Myteriet såg den bioaktuella filmen Mandela – Long Walk to Freedom med honom, och pratade om vad den väckte för tankar och minnen hos honom.


Christopher Wessels var 18 år gammal år 1994 då apartheid förbjöds. Hans barndom präglades av ett samhälle som gjorde skillnad på människor och människor, men som hans familj kämpade emot.

– Jag har vuxit upp med aktivistföräldrar. Min pappa var präst och min mamma var socialarbetare, men båda två var aktivister. Jag växte upp under den period som Nelson Mandela satt i fängelse. African National Congress (ANC) var en förbjuden organisation och vår frihet blev verklighet genom att vi kämpade varje dag för våra rättigheter. Men vi levde i ett väldigt underkuvat samhälle.

Apartheid delade in folket i klasser

Apartheid betyder ”åtskildhet” och är en benämning på både den rasåtskillnadspolitik och det samhällssystem som rådde i Sydafrika från 1948 till 1994. Man delade in Sydafrikas folk enligt etnicitet.

I Sydafrika betyder ”färgad” att man är av blandad etnisk härkomst och svart. Jag betraktades som färgad.

– Apartheid delade in folket i klasser. Indelningar var hierarkisk och började med vit, indier, coloured alltså färgad och svart. I Sydafrika betyder ”färgad” att man är av blandad etnisk härkomst och svart. Jag betraktades som färgad.

– Vi var segregerade, folk hölls i separata grupper. Det var meningen att jag endast skulle umgås med människor från min egen grupp, alltså färgade.

De vita betraktades som överlägsna

Det samhälle och den omgivning han levde i präglades av ett system som hyllade de vita som betraktades som överlägsna.

- Redan som liten lärde mina föräldrar mig att det inte var sant. Vår familj och våra vänner trotsade det tankesättet och bröt mot de regler apartheid satte upp. Vi kämpade för våra rättigheter och man måste komma ihåg att alla var utsatta för samma fara, det var inte bara svarta som blev dödade utan också de färgade. Men det fanns ett stort motstånd på många plan.

Jag växte upp i ett aktivisthem som kämpade mot apartheidsystemet och jag visste att systemet var ondskefullt. Det var ett fruktansvärt system som jag ville ändra på.

Christophers föräldrars vänner och kolleger hade väldigt olika bakgrund.

Myteriet såg den bioaktuella filmen Mandela – Long Walk to Freedom med honom, och pratade om vad den väckte för tankar och minnen hos honom. Bild: YLE / Kia Svaetichin chistopher wessels

– Jag hade vita vänner, svarta vänner och utländska vänner. Men mina vita vänner var inte från Sydafrika utan från andra delar av världen, påpekar Christopher. Jag växte upp i ett aktivisthem som kämpade mot apartheidsystemet och jag visste att systemet var ondskefullt. Det var ett fruktansvärt system som jag ville ändra på.

Mandela glömde aldrig vad apartheid gjorde mot hans folk, han förlät dem och försonades med dem men han glömde aldrig.

Mandela förlät men glömde aldrig

Mandela glömde aldrig vad apartheid gjorde mot hans folk, han förlät dem och försonades med dem men han glömde aldrig.

– Mandela blir ofta utpekad som en nyliberal räddare men han var rätt så radikal. Mandela var väldigt mån om att allt skulle skötas fredligt, men samtidigt så är det omöjligt att glömma Sydafrikas brutala historia.

De vita behöll den ekonomiska makten

Christopher har själv svårigheter med att förlåta och försona.

– I den nya Mandela-filmen verkar det som om de vita gav allting till de svarta då Mandela blev president. Men om du reser till Sydafrika idag märker du snabbt att de verkligen inte gav allting. De gav till exempel ingenting av sitt välstånd.

Christopher menar att de ekonomiska ojämlikheterna är större idag än under apartheid. Klyftan mellan vita och svarta har bara vuxit. De människor som idag äger de mesta av välståndet är rikare idag än någonsin tidigare. De vita gav den politiska makten men de gav aldrig den ekonomiska makten.

Rasismen är kopplad till resurserna

Rasismen gror och lever lika mycket i Sydafrika som i vilket annat land som helst säger Christopher. Rasismen är kopplad till resurserna i samhället. Sydafrika är fortfarande ett väldigt ojämlikt samhälle då det gäller olika folkgrupper.

– Den rasismen och ojämlikheten leder oss tillbaka till var välfärden fanns under apartheidregimen. Man kan fundera över om så mycket egentligen har ändrat sedan apartheidregimen. De svarta är fattiga och de vita är rika fortfarande i dag.

Läs också:
"Zama zamas försöker bara överleva"

Nyligen publicerat - X3M