Hoppa till huvudinnehåll

Eva Frantz: Rumpan bar, rumpan bra

Eva Frantz
Eva Frantz Bild: Jyrki Valkama eva frantz

I Frankrike pågår som bäst en intensiv diskussion om nakenhet. Den utlösande faktorn är en skolbok som heter ”Alla nakna”. Boken innehåller färgglada naivistiska tecknade bilder av nakna människor i alla åldrar och former och budskapet är behjärtansvärt: det är ingen idé att sträva efter en perfekt kropp, för man är bra som man är.

Hur kan då en sådan bok väcka så mycket anstöt i ett land där topless-solande och nakenscener på film är vardagsmat?

Reaktionerna på boken påstås vara ett led i en moralpanik som tog fart då landet godkände samkönade äktenskap häromåret. Dock har inte motreaktionen låtit vänta på sig heller, Alla nakna hade bara sålt i ett tusental exemplar innan debatten tog fart och nu toppar den försäljningslistorna .

Som finlandssvensk sitter jag först och himlar mig lite över de konservativa fransmännen. Håhå. Här i Finland är vi ju hur bekväma som helst med nakenhet, tänk nu på hur ogenerat vi går i bastun hela familjen tillsammans och hoppar i plurret utan baddräkt om somrarna.

Men är jag verkligen så naken-liberal som jag inbillar mig?

Sedan det amerikanska tv-bolaget HBO dök upp på marknaden har det varit gott om vuxenbröst på tv. Inte enbart bröst för den delen, i serier som Game of Thrones får man titt som tätt beskåda de kvinnliga skådespelerskorna i helfigur – i bara mässingen. Gränsen för nakenhet enligt HBO tycks gå vid penisar. De är mera sällsynta.

Detta har i sin tur lett till att jag har blivit bröst-luttrad. Då Sex and the city var som populärast var det många som hoppade till vid åsynen av Samanthas bara byst, nu har man liksom blivit van. Men det gäller bara i tv-soffan, HBO:s tutt-explosion påverkar mig inte i vanliga livet. Jag hajar fortfarande till en aning då jag ser kvinnor sola topless i Finland, kanske mest för att jag aldrig skulle våga själv.

Här uppstår också ett problem. Tänk om nakenhet blir ett privilegium för den som välsignats med en kropp som uppfyller de rådande skönhetskriterierna? Så att nakenhet är okej, men bara om du har en HBO-kropp?

Tv-serierna bidrar också till att den nakna kroppen blir någonting väldigt sexuellt. Det här är en föreställning som naturister har fått tampas med i århundraden. Nakenhet och sexualitet är ju två helt olika företeelser, som kanske främst av praktiska skäl sammanfaller då och då. Men naturister är inte sexgalningar, de föredrar bara att skippa kläderna.

Kopplingen mellan sex och nakenhet har också lett till att nakna barn har blivit ett stort no-no på tv. Jag märker till exempel att jag hajar till när Madicken och Lisabet hoppar omkring spritt språngande nakupelle i inspelningen från sent 1970-tal. Här är det givetvis inte moralpanik det är fråga om, snarare pedofilskräck. För några år sedan publicerade en svensk familjetidning en bild på en belåten unge som satt på en sandstrand med rumpan bar. Flera upprörda läsare hörde av sig och undrade hur fanken redaktionen tänkt, insåg de inte att pedofiler skulle börja köpa familjetidningen om den innehöll dylika bilder?!

Man ska aldrig förringa andras rädslor, men finns det inte en risk att barnen får uppfattningen att nakenhet är någonting skamligt om vi är allt för måna om att skyla deras bara kroppar i alla möjliga sammanhang?

Så ja, var landar jag nu egentligen i min stolta finländska naken-liberalism? Vid att det är trevligt att vi finländare vågar vara nakna i bastun? Ja men det var väl inte så himla hävt. Ingenting att skryta med internationellt, precis.

Men å andra sidan ska man inte glömma att denna bastu ett fantastiskt ställe. Som mor till två döttrar händer det ju att jag bekymrar mig över den utseendefixering som omger unga kvinnor i dag. Det börjar med Disneyprinsessor med getingmidja och svallande lockar, fortsätter med modellprogram på tv och spritt språngande nakna popidoler som slafsar på verktyg. Smalt är bra. Sex säljer. Naket är lite förbjudet, fniss fniss.

Då känns det som en hälsosam kur att ta med sig döttrarna in i simhallens bastu, för där sitter den finländska kvinnan. Ibland är hon frodig med kraftiga ben och jättebröst. Ibland är hon liten och benig med intressant grått nätmönster på benen. Ibland har hon bara ett bröst. Ibland har hon spännande ärr och tatueringar som man gärna skulle fråga om, men så törs man inte. Ibland ser hon ut som jag, med muffinsmage med operationsärr på och en aning celluliter.

Hon är så förbaskat vacker i all sin nakenhet, precis som hon är, den finländska kvinnan. Jag hoppas att döttrarna inser detta.

(Och det gäller säkert också den finländska mannen, men den simhallsbastun brukar jag inte bada i.)


I Radiohuset tisdag ska det handla mera om den franska naken-debatten, finländsk nakenhet och hur inflyttade finländare reagerat på denna.

Läs också

Nyligen publicerat - Debatt