Hoppa till huvudinnehåll

Oenighet om EU:s bankunion

Bild: Uwe Anspach / EPA banksektorn

EU-ländernas finansministrar kämpade i måndags kväll med att försöka hitta en lösning för hur den kommande bankunionen ska fungera. Europaparlamentet och rådet, det vill säga medlemsländernas finansministrar, har olika åsikter om hur hela bankunionen ska byggas upp.

Gunnar Hökmark är europaparlamentariker som är huvudförhandlare om bankkrishanteringen. Han är rädd för att inte den nya bankunionen blir tillräckligt bra.

− Det får inte bli ett slags fasad utan man måste ha förmåga, anser Gunnar Hökmark.

Han har varit rapportör för bankkrisramverket och är oroad för att man överger en fungerande nationell bankkrishantering för att gå över till en europeisk bankakut som inte har tillräckligt stora muskler.

− Man kan aldrig komma ifrån det att medlemsstaterna måste ha ett grundläggande ansvar för sina banker. Jag är lite rädd för att man frikopplar medlemsstaternas regeringar från sitt ansvar för bankerna och det som då händer är att man flyttar över ansvaret till en institution som inte kommer att ha de behövliga resurserna, anser Hökmark.

Han påpekar att det under en väldigt lång period inte kommer att finnas tillräckligt mycket pengar för att hantera en större bankkris. Hökmark understryker att en bankkris normalt inte handlar om att bara en bank går dåligt utan att det finns en kris i hela banksystemet.

− Då krävs det stora resurser, stor kraft och politisk styrka för att kunna agera och jag är rädd att man hoppas för mycket på något som inte är testat och samtidigt överger något som kan bidra till lösningen, säger Gunnar Hökmark till Yle Nyheter.

Det kommer att ta tio år att få en krishanteringsfond på 55 miljarder euro. Är det mycket eller litet med tanke på de utmaningar som finns?

− Det låter som en stor summa pengar, men i det här sammanhanget är det en väldigt liten summa. Alla erfarenheter av bankkrishantering visar att det krävs mycket större summor för att skapa trygghet och stabilitet, anser Hökmark.

I måndags kväll förhandlade finansministrarna här i Bryssel om detaljerna i bankunionen den här gången med Europaparlamentet som observatör. I ett senare skede ska parlamentet vara med och avgöra hur avvecklingsmekanismen för krisande banker ska fungera. Däremot fattas besluten om krishanteringsfonden på 55 miljarder bara av medlemsländerna, för det här är inte EU:s pengar som används utan pengar som samlats ihop av bankerna i medlemsländerna med en skatteliknande avgift.

På finländskt håll anser man att 55 miljarder för att rädda bankerna i sista hand ska räcka, för de pengarna används bara i yttersta nödfall, före det ska aktieägare, fordringsägare och nationella fonder ta smällen om en bankkris uppstår.

Det var med mycket möda och stort besvär som finansministrarna i december lyckades nå en överenskommelse om krishanteringsmekanismen för bankerna, så nu vill man inte riva upp den.

− Resultatet av mötet i december var mycket bra för Finland, men naturligtvis måste vi diskutera med parlamentet om hur vi kan hitta en kompromiss. Vi förstår att vi måste göra några kompromisser, men det är omöjligt att säga på vilka punkter som vi måste ändra beslutet, säger finansminister Jutta Urpilainen.

Att få till stånd en bankunion är EU:s största projekt i år och ett slutgiltigt beslut måste fattas senast i mitten på april för att nuvarande Europaparlament ska hinna med.

− Annars kommer det att dröja länge, för sedan ska ett nytt parlament och en ny kommission väljas, så det som inte blir klart nu kommer att dröja ett eller två år och då finns risk för att det saknas trovärdighet för att man verkligen vill och kan ställa upp med den här typen av beslutsförmåga och kompetens, befarar europaparlamentariker Gunnar Hökmark.