Hoppa till huvudinnehåll

Den fattiges dröm om höns och ankor

Bild: YLE/Kerstin Kronvall hönor

Jag lever inte, jag överlever, säger Andrej som hör till de relativt fattiga i sitt hemland Ukraina. Fattigdom är ett brott mot de mänskliga rättigheterna även om man sällan talar om det ur den synvinkeln. Andrej önskar att han hade ett eget potatisland och lite fjäderfä.

De ser aldrig nedanför sitt eget skägg, säger Andrej som talar om de människor som har lyckats få makt och blivit rika. De bryr sig inte alls om hur vi andra har det, säger han.

Vi delar tågkupé i femton timmar och hinner prata en hel del. I själva verket är det han som pratar, oupphörligt.

Vi pratar om livets mening

Man hinner prata och dricka te medan tåget drar fram. Bild: YLE/Kerstin Kronvall tekopp

I Andrejs ansikte syns att hans liv inte har varit lätt och på ena handen har han en typisk fängelsetatuering. Han är kortväxt och mycket muskulös. Det står helt klart att Andrej inte har någon längre skolgång bakom sig, hans språk är närmare gatans än bibliotekens och hans allmänbildning har stora luckor.

Samtidigt är han som tagen ur en roman av Dostojevskij; han talar om livets mening, om sanning, om lögn och om fattigdom.

Andrej hör till dem som aldrig har haft mycket pengar och han drömmer om ett bättre liv.

- Jag vill också ha god mat och ett fint hem, jag vill kunna köpa kläder som alla andra, säger han.

För tillfället arbetar Andrej på en spansk byggfirma som bygger stormarknader. Han är specialist på fasader. Nu är han på väg från sitt hem i Kiev i Ukraina till staden Krasnodar i Ryssland, en resa som tar ett dygn per tåg.

- Naturligtvis skulle jag helst bo hemma och ha jobb i närheten. Men jag får inte jobb. De vill inte anställa någon som har suttit i fängelse. Men jag har ju suttit av mitt straff, jag har sonat mitt brott.

Jag bara överlever

En gång fick Andrej jobb i Simferopol på Krim-halvön. Han fick i uppdrag att samla ihop en grupp på åtta byggare och fara dit och jobba. Han blev glad både över jobbet och över att kunna hjälpa sina kamrater.

Väl framme visade det sig att de inte fick någon lön, de fick 100 gryvna, alltså cirka nio euro per dag till mat. Och det var alltså för hela gruppen på åtta man. Efter bara några dagar stod de inte ut utan måste skamsna ta kontakt hem och be om pengar för en returbiljett.

- Hela mitt liv handlar bara om att överleva, inte att leva, säger Andrej. Jag skulle så gärna bo i ett litet hus med en egen trädgård. Då skulle jag kunna ha ankor och gäss. De kan söka sig mat själva. Om det fanns en sjö i närheten vore det ännu bättre, då skulle jag kunna fiska.

Andrej lyfter sin hand med fingrarna böjda som om han höll ett runt föremål och berättar att han vill ha ett eget potatisland och några hönor. Han pratar länge om hur bra det skulle vara att ha några får. De skulle liksom fjäderfän kunna äta vid dikesrenar och längs stränderna. Han säger att får är bättre än kor eller grisar. De är billigare att köpa och kräver inte så mycket mat. Då fåren har ätit sig feta skulle han kunna sälja köttet.

- Lite kan vi spara åt oss själva. Natasja lagar god mat, vi kan ha en fest.

Slutade supa

För tre år sedan snubblade Andrej på gatan, han var full och såg inte den grop som blev hans fall. Han bröt benet och kunde inte jobba. Det var svåra tider och många av hans vänner uppmanade honom att söka ersättning av staden som borde ha sett till att gatan var utan gropar.

- Men jag vet att det var mitt eget fel, jag var full. Efter det dricker jag överhuvudtaget inte alkohol. Man får inte förstöra livet för sig själv, man måste göra rätt för sig och sträva framåt.

Redan som nioåring började Andrej göra rätt för sig. Hans familj var fattig och hans mamma drack och då han så gärna ville ha en ny jacka började han jobba. Jag får inget svar på frågan om vad han jobbade med och antar att det handlade om något som inte tål dagsljus.

- Det viktigaste i livet är att hitta sitt sanna jag, säger Andrej, dessutom ska man vara rättvis och inte ljuga. Den som ljuger ljuger allra mest för sig själv.

Andrej hör till de människor som kan kallas relativt fattiga. Hans inkomster är lägre än genomsnittet och han är tvungen att hela tiden fundera på hur pengarna ska räcka till. Ofta räcker de inte och han lånar av någon vän eller släkting för att kunna betala hyran eller köpa mat.

Extrem fattigdom

Den yttersta formen av fattigdom kallas absolut eller extrem. Man brukar säga att en människa är extremt fattig om hon eller han lever på bara en euro per dag. Var och en inser att det gäller liv och död, ingenstans i världen går det att leva normalt på så lite pengar.

Extrem fattigdom innebär total skyddslöshet och inga framtidsperspektiv. En människa som lever i extrem fattigdom har inga val, det gäller bara att överleva.

Lyckligtvis har antalet extremt fattiga i världen minskat. Nu är det ungefär 1,2 miljarder människor som lever så medan det i början av 1980-talet fanns nästan två miljarder extremt fattiga.

Relativ fattigdom

Relativ fattigdom brukar definieras som en situation där man inte kan betala för oförutsedda utgifter, inte kan köpa mediciner eller betala för hälsovård, inte kan äta kött eller fisk särskilt ofta, inte har råd att värma upp sin bostad eller att köpa varma kläder och inte kan köpa sig sådant som en tvättmaskin eller en bil. Relativ fattigdom kan bara mätas i förhållande till det allmänna läget för människor i samma samhälle. Det betyder att relativ fattigdom till exempel ser helt olika ut i Finland och i Ryssland.

En fråga om mänskliga rättigheter

Enligt FN:s förklaring om mänskliga rättigheter ska var och en garanteras rätt till en rimlig levnadsstandard. Mot det bryts det grovt runtom i världen varje dag utan att någon särskilt ofta talar om det som ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Min tågkamrat Andrej hör till de relativt fattiga i sitt hemland, Ukraina. Men han klagar inte utan tror på framtiden. Han är totalt ointresserad av de politiska händelserna i landet och säger att varken demonstrationerna eller våldet berör honom direkt.

- Jag måste bara jobba och se framåt så att jag en dag kan vara stolt inför barn och barnbarn, säger han.

Då tåget kommer fram till Krasnodar och Andrej stiger av tackar han för sällskapet, tar sina väskor och går.

- Jorden är rund, säger han, vi kanske möts någon gång igen!

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes