Hoppa till huvudinnehåll

Mathias Gustafsson : Musikalisk tidsresa

Mathias Gustafsson i sändning
C-kassetten har bytts ut mot CD-skivan Mathias Gustafsson i sändning Bild: Svenska Yle mathias gustafsson

Tidig fredagmorgon i bilen på väg från exilen i Esbo till arbetsplatsen i Borgå. Radion spelar någon rockstation och plötsligt börjar jag sjunga med i låten som spelas. Jag får oförklarliga associationer till en affär fullspäckad av färgglada karameller. Underligt!

Det går upp för mig att låten som spelas och som jag med hes morgonröst skrålar till är Kiss, C´mon and love me från skivan Dressed to Kill.

- Hm, roligt att just den här spelas, tänker jag. Den är ju inte den allra vanligaste precis.

Men varför får den mig att tänka på godis? Jag sjunger lite till…I´m a capricorn, she´s a cancer…

Jag dras med på en liten resa i tiden. Långt tillbaka i tiden. Då jag var tio år gammal och gick i sexan i Tolkis lågstadium inledde jag mina musikstudier under Reijo Tikka. Instrumentet var trumpet och platsen för lektionerna lilla kyrkan i Borgå. Det betydde att jag helt utan vuxensällskap fick åka buss in till stan varje torsdag.

Det betydde att jag helt utan vuxensällskap fick åka buss in till stan varje torsdag.
I samma veva passade jag förstås på att göra sådant som var omöjligt i min lilla hemby.

Vid torget fanns två mycket intressanta affärer alldeles intill varandra. Musafasu, eller Fazer Musik och brevid den Strömmens godisaffär. Kunde det väl finnas en finare kombination för en ung kille? Givetvis passade jag på att hänga i bägge butiker så ofta som möjligt under mina torsdagsresor.

En vacker torsdagseftermiddag stod jag då igen och hängde i Musafasu och störde säkert farbror Sahlberg något fruktansvärt. Det som den här gången var annorlunda var att jag hade pengar i plånboken. Nu skulle jag köpa musik för allra första gången i mitt liv. På disken fanns c-kassetter på erbjudande. För 38 mark såldes Kiss : Dressed to Kill och Hotter than Hell. Jag köpte förstås bägge och blev således över med 24 mark av den totala summan på 100 mark jag hade fått i födelsedagspresent.

Vart tror ni jag gick med resterande pengar? Nåmen visst gick jag ju till Ström, din karamelldröm, vid Borgå torg för att köpa fickorna fulla med godis. I min walkman spelade Kiss på allra högsta volym. Trettio år senare förknippar jag tydligen heavyrock från sjuttiotalet med karameller från åttiotalet. På 2010-talet finns ingen av affärerna kvar…bara jag och mina Kiss-kassetter.

Läs också