Hoppa till huvudinnehåll

Med start i Paris på 60-talet

”Jag sökte mig till en skola i Paris”, berättar Kristin Olsoni, om när hon ung och energisk drömde om pantomim i Paris, i en europeisk kulturmetropol, där det pulserade av nya idéer, 60-tal som bäst. Det var tiden för Jean Luc Godards första filmer.

Tänk att få undervisning av en av mimens stora namn, att på dagarna studera teater och på nätterna extraknäcka på restaurant. När franska språket började flyta friare blev det mera studier på Université de Theatre National med gästspelare från hela världen, ”det var fruktansvärt roligt”, berättar Kristin.

Sedan avlöste det ena det andra i snabb takt. Kristin Olsoni var väldigt ung när hon blev rektor för Svenska elevskolan i Helsingfors, en kvinnlig rektor! Hon tyckte själv att hon var kort i rocken och ville veta mera. Därför tog hon tåget till Grodno, för att studera Jerzy Grotowski, en legendarisk teaterpersonlighet vars grundidé var att skådespelaren tillsammans med åskådaren kommunicerar fram innehållet i pjäsen där skådespelaren använder sig själv, sin kropp, sina erfarenheter, sitt sinne, sin röst lika mycket som texten.

På 60-talet var rörelsefriheten i Europa begränsad på ett helt annat sätt än idag, att till exempel ta tåget raka spåret till Warszawa visade sig vara ett äventyr. Tågrutten mellan Helsingfors och Grodno var ingen självklarhet på den tiden. Där sitter Kristin i all sköns ro och äter mellanmål då det dyker upp 6 poliser som drar iväg med den unga teaterstuderanden som inte alls förstår varför hon inte kunde ta den kortaste vägen till Polen.

Efter stränga order om att detta aldrig får upprepas får hon till slut lämna stationen i Grodno och åka vidare till Warszawa och sedan vidare till den lilla staden Opole där hon studerar Grotowskis i teori och praktik. Bl.a. de studierna gav henne redskap att jobba med teater ett helt liv, en syn på röst och rörelse som sedan dess alltid har funnits i bagaget.

Senare hittade Grotowski och Stanislawskij varandra, när Kristin mötte Martin Kurtén, som studerat Stanislavskij i Ryssland. Kristin Olsoni och Martin Kurtén har delat ett liv inom teater, ett starkt teaterpar som präglat vårt teaterliv här i Finland men också i många teatrar i Norden med bland annat sina personliga tolkningar av Harry Martinson och icke minst som skaparna av Klockriketeatern.

Ännu i november kunde vi se två bekanta profiler i teatervimlet. Martin, som trots sjukdom och mycket krum rygg alltid passionerat intresserad följde med stadens teaterutbud tillsammans med sin livskamrat Kristin.
Martin Kurtén gick bort den 27 november.

I Bakom bilden: Kristin Olsoni på Yle Fem och på Arenan

Läs också