Hoppa till huvudinnehåll

Patrick Holmström: Estland 1940 i repris på Krim?

Sovjetestlands emblem
Estniska socialistiska sovjetrepublikens emblem. Sovjetestlands emblem sovjetestland

Den som vill kan se vissa slående likheter mellan händelserna på Krim 2014 och Estlands anslutning till Sovjetunionen 74 år tidigare. Det är bara att byta ut fascisterna i Kiev mot de kapitalistiska utsugarna i Tallinn.

På torsdagen röstade lokalparlamentet på Krim för att begära anslutning till Ryssland med motiveringen att det är Krims rätta historiska hem. Före det hade halvön i praktiken besatts/ockuperats av välutrustade rysktalande soldater utan nationalitetsbeteckningar.

Inför den mystiska invasionen hade Moskva och den ryska ledningen på Krim beskyllt den nya ledningen i Kiev för att bestå av fascister och nynazister som förtryckte den ryska befolkningen på den omstridda halvön.

Lokalparlamentet i Simferopol tog makten i egna händer och tillsatte en Moskvavänlig lokalregering.

Den nya premiärministern Serhij Aksionov bad om Rysslands beskydd mot fascisterna, vilket genast hörsammades. Under veckan fortsatte de ryska trupperna att stärka sitt grepp om Krim.

Representanter för Krimparlamentet reste till Moskva för att tala inför statsduman där och diskutera Krims anslutning till Ryska federationen.

Begäran om anslutning

Sommaren 1940 hade sovjetiska soldater i praktiken ockuperat Estland efter att Moskva hösten innan beskyllt landet för fientlig inställning och krävt att trupper får marschera in och upprätta militärbaser. På olika håll i landet ordnades det demonstrationer till stöd för Sovjetunionen och Röda armén.

Upp till 40 000 människor sägs ha stått utanför Sovjetunionens ambassad på Pikk-gatan i gamla stan i Tallinn och hyllat Stalins sändebud Andrej Zjdanov, som nyligen anlänt från Moskva och tog emot hyllningarna på ambassadens balkong. Han blev efter kriget känd i Finland som ledare för kontrollkommissionen på hotell Torni i Helsingfors.

Gatan är endast några meter bred vid ambassadbyggnaden, som i dag inhyser Rysslands ambassad.

Arbetaridrottsmän marscherar i Tallinn den 17 juli och kräver Estlands anslutning till Sovjetunionen.
Arbetaridrottsmän marscherar i Tallinn den 17 juli 1940 och kräver Estlands anslutning till Sovjetunionen. Arbetaridrottsmän marscherar i Tallinn den 17 juli och kräver Estlands anslutning till Sovjetunionen. sovjetestland

Zjdanov hade strax innan installerat lokala Moskvavänliga kommunistaktivister på nyckelposter och på tio dagars varsel arrangerat val till ett nytt parlament. Valet blev en stor seger för de kommunistiska kandidaterna, som alla godkänts av Zjdanov själv och var de enda som fanns på valsedlarna.

Parlamentets första åtgärder blev med stöd av demonstrationerna att utropa Estland till en socialistisk rådsrepublik och begära medlemskap i Sovjetunionen. På bandupptagningar från sessionen kan man höra hur det på ryska ropas "Uraa” i salen. Det var sovjetiska soldater som med vapen i hand övervakade att ledamöterna gjorde som de skulle.

Estlands nyvalda kommunistiska parlament utropar landet till socialistisk sojvetrepublik sommaren 1940.
Estlands nyvalda kommunistiska parlament utropar landet till socialistisk sovjetrepublik i juli 1940. Sovjetiska soldater ses i bildens nedre kant. Estlands nyvalda kommunistiska parlament utropar landet till socialistisk sojvetrepublik sommaren 1940. sovjetestland

Även de hade fått repliker i det stora skådespelet.

Folkets förtryckare styrs från Väst

Parlamentet utsåg en delegation som reste till Moskva två veckor senare för att framföra Estlands begäran inför Sovjetunionens Högsta sovjet i Moskva. Huvudtalare i delegationen var Johannes Lauristin, som förklarade att de estniska utsugarna går i de västeuropeiska kapitalisternas ledband.

- Västeuropas imperialister tog över inte bara ekonomin, utan också Estlands inrikes- och utrikespolitik. Den reaktionära klick som ledde landet trampade på även de mest grundläggande rättigheterna för de nationella minoriteterna och uppviglade och provocerade på alla sätt fram hat mellan folkgrupperna.

Räddningen var enligt Lauristin sovjetmakten. Det arbetande estniska folket hade sedan avskiljandet från Ryssland 1918 längtat efter den sovjetiska famnen, där de skulle få vara fria och utom räckhåll för de främmande förtryckarna.

- Denna folkets önskan har hela tiden brunnit i folkets hjärta med klar låga, sade Johannes Lauristin inför det sovjetiska parlamentet i Moskva den 6 augusti 1940, enligt stenografiprotokollen från sessionen.

Färdigskrivet tal

Han läste upp ett tal som skrivits på förhand i Moskva efter att delegationens ledare Johannes Vares nekats att hålla ett tal han själv skrivit. Vares vägrade därför att säga något överhuvudtaget. Vares hamnade senare i säkerhetstjänsten NKVD:s klor och dog under oklara omständigheter i Kadriorgpalatset i Tallinn 1946.

- Leve mänsklighetens geni, miljoner arbetares förnuft och hjärta, vår geniala och älskade ledare - den store Stalin, avslutade Lauristin sitt referat av de ohyggliga förhållandena för arbetarna i Estland och sin begäran om att det nyligen utropade Sovjetestland skulle räddas från eländet och upptas i unionen.

Talet hälsades med stormande, stående ovationer och Leve kamrat Stalin-rop från församlingen.

Johannes Lauristins dotter Marju Lauristin blev för övrigt 40 år senare ironiskt nog en av förgrundsgestalterna i kampen för frigörelse från Sovjetunionen.

Lyckan kommer

Därefter krävdes i den välregisserade föreställningen att någon av de deputerade i sovjetförsamlingen steg upp och förordade Estlands begäran. Och vem passade bättre än broderfolkets representant?

Ordet gick till ordföranden för Högsta sovjets presidium i den Karelsk-finska sovjetrepubliken Otto Wille Kuusinen från Kexholms valkrets:

- I dag, den 6 augusti 1940 inleds en ny era, en lyckans era för Estlands folk, deklarerade Kuusinen och föreslog att den estniska delegationens begäran skulle bifallas.

Och så blev det. Ingen röstade emot.

Läs också: Söndra och härska i Ukraina

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes