Hoppa till huvudinnehåll

Varför True Detective är bra men ändå ledsamt typisk

Matthew McConaughey i den amerikanska tv-serien True detective.
Matthew McConaughey som Rust i True Detective. Matthew McConaughey i den amerikanska tv-serien True detective. Bild: HBO true detective,tv-serier,tv-program

True Detective gör något nytt med sitt berättande, och gör det bra, men samtidigt är det en historia om män av män, som så mycket annat på tv just nu, skriver Elin Willows.

Jag väntade ett tag med att börja se HBO:s nya storsatsning True Detective. Och väntar med en sådan sak så får man förstås höra en del om serien innan man ser på den. När jag väl satte igång var det två saker jag hört som hängde kvar. En släkting som sagt hur bra den var och att den hade ett nytt berättarsätt. Och så en länk på Facebook om hur kvinnorepresentation såg ut i serien.

Och det räcker med att se introt för att skriva under på att kvinnorna inte har huvudrollen i True Detective. I den annars underbart vackra introvideon varvas bilder av de två stjärnskådisarna och huvudrollsinnehavarna Woody Harrelson and Matthew McConaughey, miljöbilder från Louisiana (där serien utspelar sig), detaljer och så kvinnor. Anonyma kvinnor, nakna, strippande, eller så bara deras rumpor eller sminkade ögon.

Men det går också snabbt upp för mig att även min släkting haft rätt, det är en annan typ av berättande i den här serien. Det liknar mer en film med sitt parallella berättande. En historia som utspelas 1995 och en 2012. Det handlar om den udda polisduon (nej, inte på något sätt ett nytt upplägg, men det känns faktiskt inte så trist som det låter) Marty (Woody Harrelson) och Rust (Matthew McConaughey) som får ett bestialiskt mord på sitt bord. Det är 1995 och ganska snart stöter de på motstånd i sin utredning, från olika håll. Samtidigt, i serien, är det 2012 och de två före detta poliserna Marty och Rust intervjuas av poliser om den gamla utredningen från 1995.

Var är kvinnorna?

True Detective är oerhört spännande och välberättad men så var det ju det där med kvinnorepresentationen. Var är kvinnorna? Inte är de på polisstationen (förutom en sekreterare). Det kan förstås förklaras med att det i stor utsträckning ser ut så inom polissektorn i USA, på vissa kontor kan kvinnor utgöra en så liten del som 4 procent. Marty har faktiskt en fru, som finns med och visar flera olika sidor av sig själv. Hans två döttrar får man också se en del av. Men de andra kvinnorna är i stort sett prostituerade och/eller döda. Dessutom kallar Marty både sin fru och en av sina döttrar för hora (whore) respektive slampa (slut).

Det är förstås långt ifrån unikt att det ser ut så här. De flesta serier skrivs och görs av män och det syns också i rutan. Och jag menar verkligen inte att det inte ska få finnas sådana här historier, att man inte ska få berätta om världar där det inte finns kvinnor/inte finns så mycket kvinnor. (Till exempel relativt nya Looking (också den HBO) om bögar i San Fransisco. Den har inte heller så många kvinnoroller men berättar istället om bögar på ett underbart fint sätt. Dessutom har man här lyckats bra med representation av etnisk mångfald.)

Det jag menar är det att de ”manliga” serierna (och här menar jag där männen syns mest) finns i överflöd, och att det finns så många historier som inte berättas, och så många kvinnor som inte representeras. Och det är oftast männen som står bakom också. Två (amerikanska) undantag kommer jag på såhär direkt. 30 rock av och med Tina Fey och Girls, av och med Lena Dunham.

Men det här spelar ingen roll, kommer någon att säga, det är ju inte ens på riktigt. Men det här spelar roll. Det spelar roll vem som representeras i populärkulturen, och hur de representeras. Såklart påverkas vi på något sätt av det vi ser på. Män är snutar och förövare, kvinnor är horor och offer. Män har viktiga roller, kvinnor inte.

Typiskt manlig

True Detective är en väldigt bra serie (även om jag nu efter att ha sett hela första säsongen hade väntat mig lite mer av slutet) men den är också väldigt typisk. Männen har huvudrollen. Kvinnorna tar inte plats, de är närmast bihang. (Nej, den här seriens första säsong klarar inte Bechdel-testet.)

Men det finns hopp för True Detective vad det gäller kvinnorepresentationen. För det var för ovanlighetens skull tidigt bestämt att nästa säsong av serien ska ha ett helt annat upplägg och helt andra huvudrollsinnehavare. (Ibland har serier en tendens att dra ut längre på historier med bra tittarsiffror, något som ofta urvattnar historien.) Så vi kan ju hoppas att vi i nästa säsong får se kvinnor ta befälet.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje