Hoppa till huvudinnehåll

Krigskorrespondenterna riskerar livet

anna-lena laurén
Anna-Lena Laurén berättar om hur det är att uppleva krig. anna-lena laurén Bild: Yle/Catarrina Salo anna-lena laurén

I går kom den tragiska nyheten att Sveriges Radios utrikeskorrespondent Nils Horner skjutits till döds i Afghanistan. Att bevaka ett krig är ett farligt uppdrag och för att förstå varför man väljer det som yrke har vi pratat med utrikeskorrarna Anna-Lena Laurén och Jesper Huor.

Vi hör om deras berättelser på radio och ser bilder i tidningarna när de står mitt bland skadade människor och bombade hus. Men varför åker utrikeskorrespondenterna till platser som människor helst vill lämna? För Anna-Lena Laurén som bland annat bevakat Ukrainakrisen handlar det om ett intresse.

- Jag är intresserad av identitetsfrågor och språkfrågor. Vad är det som gör att det ibland går att leva sida vid sida trots att man talar olika språk och ibland inte? Jag vill veta varför folk känner sig hotade, säger Laurén.

Ingen vill dö men man hoppas att något ska hända

Dragningskraft till krig

Jesper Huor från Sverige har jobbat i Afghanistan och bland annat skrivit boken ”I väntan på talibanerna” . För honom handlar det dels om en dragningskraft till krigen.

- Det finns en osund känsla av att livet är mer verkligt för att det är farligt. Jag tror att både journalister och i viss mån soldater känner något slags sug i det.

X3M/Catariina Salo Bild: X3M/Catariina Salo jesper huor

Jesper Huor menar att när soldaterna väl är på plats i ett krigsdrabbat land så vill de precis som journalister att det ska hända något.

- Det mest ”nesliga” för en soldat är att ha varit i krig och aldrig avlossat ett skott, ingen vill dö men man hoppas att något ska hända, säger Huor.

Läskigt att gå på stan

Jesper Huor berättar att när man först anländer till ett krig så blir man rädd.

- Man blir skraj och det känns läskigt att gå på stan så man håller sig inne, men ganska snabbt så försvinner det och det känns ganska vanligt. Men man har ständigt en förhöjd stressnivå i kroppen.

Var rädd i Ukraina

Man blir skraj och det känns läskigt att gå på stan

För Anna-Lena Laurén som har bevakat oroligheterna i Ukraina kommer rädslan när hon inte längre vet hur hon ska ta sig ur en situation och känner sig trängd. Så var det när hon var i Kiev under demonstrationerna.

- När jag var i Kiev på hotell Ukraina och folk började skjuta utanför var det inte så lätt att veta vad man skulle göra. Det är farligt att gå ut, men som journalist vill man veta vad som händer.
Det hela slutade med att Laurén gick ut från hotellet för att få en bild av vad som händer på Majdan-torget. Hon höll sig ändå undan platser där skott avlossades.

Inte opåverkad

Både Jesper Huor och Anna-Lena Laurén berättar att det som de ser i sina jobb påverkar dem.

- Just nu är jag ganska trött faktiskt, den journalist som har varit med om något sådant här och säger att det inte berör en ljuger nog, säger Laurén och syftar på Ukraina.

Det är inte roligt att se sårade barn och vuxna

Jesper Huor säger att han inte vill tycka synd om sig själv på grund av det han har sett i sitt jobb men upplever ändå att det är jobbigt.

- Det är inte roligt att se sårade barn och vuxna som kommer in efter en självmordsbombning och saknar armar och ben. Det sliter även på den som ser det. Man kan ju gråta och bli förtvivlad just i den stunden, men även i längden sliter det på en.

Läs också: Islamister tar på sig mordet på Horner

Läs också

Nyligen publicerat - Samhälle