Hoppa till huvudinnehåll

Tar Kina över Afrika?

Kikwete får symbolisk nyckel av Xi
Kinas president överlät symbolisk nyckel till Tanzanias president år 2013 Kikwete får symbolisk nyckel av Xi Bild: EPA/STR tanzania president

Kina har under 2000-talet hållit på med en massiv ekonomisk invasion av världens största kontinent Afrika. Handeln mellan Kina och Afrika har ökat dramatiskt och Kina är numera Afrikas största handelspartner. Men varför är Kina så intresserat av Afrika?

Storsatsning på Afrika

Handelsutbytet mellan Afrika och Folkrepubliken Kina fick fart på 1990-talet då handeln ökade med 700 procent. Men det först på 2000-talet som Kinas närvaro i Afrika söder om Sahara har börjat synas på allvar. Kina är inte ensamt om att satsa i Afrika. Också andra tillväxtekonomier som Turkiet och Brasilien har investerat i afrikanska länder, men Kina är i en klass för sig. Handelsvolymerna mellan Kina och Afrika har vuxit tjugofalt sedan år 2000.

Nigeriansk fiskare i träbåt under pipeline
Nigeriansk fiskare i träbåt under en pipeline Nigeriansk fiskare i träbåt under pipeline Bild: EPA/Marshall Wolfe oljepipeline
De tidigare stora spelarna i Afrikahandeln, USA, Frankrike och Storbritannien har halkat efter.

Det har funnits en utbredd misstro i väst mot Kinas satsningar i Afrika och framför allt mot arbetsförhållandena i de kinesiska projekten. Men den svartvita bilden har nyanserats den senaste tiden, säger Timo Lappalainen verksamhetsledare vid Kepa, som är en servicecentral för intresseorganisationer som sysslar med utvecklingsfrågor.

- När vi besökte Zambia i oktober bekantade vi oss med gruvindustrin, vi träffade företagare och fackföreningsaktiva. Bilden blev lite mera nyanserad. De kinesiska gruvbolagen har skärpt sig och börjat förbättra arbetsförhållanden och –villkor.

Kina har fyra mål med sin Afrikapolitik. Två är ekonomiska och två politiska. För det första att säkra tillgången på naturresurser och energi. För det andra att få tillgång till en snabbt växande marknad när medelklassen i Afrika får det bättre. För det tredje att förstärkaKinas inflytande globalt. För det fjärde att förhindra afrikanska länder från att knyta närmare band med Taiwan.

Kina är ute efter råvaror

Kinas långsiktiga satsningar i Afrika hänger ihop med kontinentens enorma naturresurser. I Afrika finns omkring 40 procent av jordens naturresurser och 60 procent av jordens tillgångar på obruten odlingsmark. Det känns ganska naturligt att Kina, världens folkrikaste land och världens näststörsta ekonomi är intresserat av dessa resurser.

Med en ekonomisk tillväxt på närmare tio procent per år har Kina blivit allt mera beroende av importerad olja. Hälften kommer från Mellanöstern och närmare en tredjedel från Afrika. De viktigaste oljeleverantörerna är Angola, Sudan, Republiken Kongo, Ekvatorialguinea och Nigeria. Andra oljeproducerande länder är Algeriet, Libyen, Liberia, Gabon, Tchad och Kenya.

FPSO Dalia har en kapacitet på 2 miljoner tunnor. På väg från Angola till Kapstaden
Oljefartyg anländer till Sydafrika från Angolas kust FPSO Dalia har en kapacitet på 2 miljoner tunnor. På väg från Angola till Kapstaden Bild: EPA/NIC BOTHMA oljeprocessfatryg

Förutom olja har Afrika också järnmalm, metaller och andra råvaror som behövs i industriproduktionen. I liten utsträckning exporterar afrikanska länder livsmedel till Kina. Det kan ändras i framtiden eftersom kinesiska bolag har skaffat odlingsmark i bland annat Tanzania.En femtedel av Kinas behov av bomull kommer från Benin, Burkina Faso och Mali. Kakao exporteras från Elfenbenskusten och kaffe från Kenya.

I gengäld har kinesiska bolag exporterat maskiner, elektronik, textilier och konsumtionsvaror. De kinesiska exportörerna har varit noggranna med att utbilda köparna i hur lantbruks- och andra maskiner används. I samband med leveransen har kinesisk personal åkt till Afrika för att lära upp användarna.

Kina bygger upp Afrika

I den långsiktiga kinesiska strategin att ”erövra” Afrika ingår omfattande investeringar i infrastruktur. Kina köpte sig goodwill genom 1970-talets största biståndsprojekt i Afrika. Då byggde kineserna järnvägen mellan Tanzania och Zimbabwe. På senare tid har Kina gett billiga krediter till exempelvis Angola för att bygga ut infrastrukturen. Det är frågan om järnvägar, vägar, broar, skolor, sjukhus och till och med optiska fibernät. Byggnadsarbetena sköts av kinesiska bolag.

- Det kan vara lite missvisande att tala om att ”Kina” investerar i Afrika. Korrektare är att tala om att det är kinesiska företag, också statliga, som bedriver affärsverksamhet. Och den kinesiska staten har nödvändigtvis inte kontroll över dem, påpekar äldre forskare Jyrki Kallio vid Utrikespolitiska institutet.

Kina satsar också på annat än infrastruktur. Afrikanska unionens huvudkontor i Addis Abeba betraktas som ett skrytbygge som betalades av Kina. När Kinas president Xi Jinping besökte Tanzania i fjol överlät han symboliskt ett enormt kongresscentrum i Dar es Salaam till Tanzanias president. Kina har också byggt fyra nya fotbollsarenor i Angola.

Kina har satsat pengar på hälsovården i Afrika. Efter 1960 har Kina skickat över 15000 läkare till närmare 50 länder i Afrika. Kina har lovat bygga tiotals sjukhus och 150 mindre hälsostationer i Demokratiska republiken Kongo.

Kritik mot kinesisk närvaro

Det bor mer än en miljon kineser i Afrika. Det är en promille av kontinentens totala folkmängd. Men där de finns syns de. De bor med sina landsmän i byar och städer som har byggts upp för dem. En del drygar ut inkomsten med att sälja billiga kinesiska konsumtionsvaror på marknader.

- Våra samarbetsparter i Tanzania och Mocambique berättar att man alltmer har börjat ifrågasätta kinesernas tillvägagångssätt, säger Timo Lappalainen vid Kepa.

Det har förekommit en hel del kritik mot den kinesiska ekonomiska invasionen. Många afrikaner anser att kineserna inte gynnar dem. Kineserna importerar så gott som allt de konsumerar från Kina. Dessutom slår den billiga klädimporten från Kina ut den egna afrikanska klädproduktionen. Också direkta konflikter har uppstått. De kinesiska arbetsgivarna behandlar afrikanska arbetare illa och de upplevs av afrikanerna som rasister.

Demokrati och miljöfrågor inte viktiga för Kina

För många afrikanska länder har Kinas investeringar varit viktiga. Särskilt för länder som är krigförande och/eller diktaturer.

al Bashir med Hu Jintao
Sudans ledare al Bashir på besök i Kina al Bashir med Hu Jintao Bild: EPA/LIU JIN al bashir
Kinas ickeinblandningspolitik har lett till att länder som Sudan, Sydsudan och Zimbabwe inte har haft några problem att få kinesiska investeringar. Medan västländerna ställer krav på demokrati, mänskliga rättigheter och miljöaspekter bryr sig Kina inte alls om politiken. Det är business som gäller. Och det passar diktaturerna utmärkt.

- Kinas ekonomiska intressen börjar vara så stora att hörnstenen i Kinas utrikespolitik, ickeinblandningsprincipen, kan komma att ändras, säger äldre forskare Jyrki Kallio. Kina är framför allt ute efter stabilitet.

Kinesiska ledare har redan i flera decennier gjort frekventa besök i Afrika söder om Sahara. Under sådana besök görs ofta hänvisningar till de historiskt goda förbindelserna mellan Afrika och Kina. Det talas om kinesiska sjöfarande från 1200-1500-talen. Under Mao Zedongs ledning byggde Folkrepubliken Kina kontakter med nationella befrielserörelser. Nu är den antiimperialistiska retoriken borta.

Läs också: MINT - de framtida jättarna

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes