Hoppa till huvudinnehåll

Att tolerera de intoleranta

Niclas Johansson, redaktör på Yle
Niclas Johansson försöker förstå sig på intolerans. Niclas Johansson, redaktör på Yle niclas johansson

Om jag en gång är så tolerant och förståelsefull, var finns då min tolerans gentemot dem som inte tycker som jag? frågar Niclas Johansson, frilansande redaktör på X3M.

Vi lever i ett efterblivet land. Så är det bara. Det finns inga ursäkter, inget sätt att prata runt det. I det här fallet finns det inte ens en större kamrat att ställa sig bakom. Ingen gorilla som kan ta smällarna för att försvara oss i våra fördomar och vårt dåliga självförtroende. Vi står ensamma, blottade, som de mobbare vi är.

Bland de nordiska länderna är vi det enda landet som fortfarande debatterar och fortsättningsvis inte tillåter könsneutrala äktenskap. Hos oss i Finland är det idag inte okej att du som homosexuell vill gifta dig och ta del av de rättigheter äktenskapet för med sig. Vi vill dig inget illa, men kom inte och påstå att du har samma rättigheter som vi, majoriteten.

I Sverige, Norge, Danmark och Island är könsneutrala äktenskap redan gårdagens snackis. Likaså i Frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Spanien, Brasilien, Kanada, Sydafrika, Portugal, Brasilien och Uruguay. Till och med USA har tillåtit äktenskap mellan två personer av samma kön i 19 av landets 50 delstater. Vi spelar i samma liga som Polen, Serbien, Lettland och Litauen. Men nu är vi nära, närmare än någonsin, att avancera till en högre division. Frågan diskuteras i riksdagen och senare i vår kommer man med största sannolikhet att rösta om saken.

Det här är inte kritik riktat mot dig, kära medborgare. Om din uppfattning av demokrati är samma som min, alltså att man i en demokratisk stat låter majoriteten bestämma. Om det finns flera som är för än de som är emot borde ekvationen vara relativt lättlöst. De senaste undersökningarna visar att cirka 60 procent av de finländska medborgarna vill ha en könsneutral äktenskapslag och endast runt 30 procent motsätter sig en sådan. Den återstående 10 procenten faller som vanligt in i gruppen ”jag vet inte, kanske, men tänk om”. Men hur ska vi framåtsträvande och moderna finländare ta oss an våra rädda, konservativa bröder och systrar?

Jag funderade över den här problematiken. Det är så lätt att bara idiotförklara alla som inte sitter med samma förståelse och tolerans som vi. Men blir inte jag då mobbaren? Då är det ju jag som står bakom den starka majoriteten och hackar ner på den svagare minoriteten. Om jag en gång är så tolerant och förståelsefull, var finns då min tolerans gentemot dem som inte tycker som jag?

Jag är alldeles säker på att vi någon gång i framtiden kommer att se tillbaka på den tid vi nu lever i och förundra oss över hur vi ännu år 2014 inte tillät något så vanligt och självklart som samkönade äktenskap. Men ännu är vi inte riktigt där. Och just nu är det väldigt viktigt att vi försöker förstå och ta till oss även de åsikter som känns främmande, oberoende vilket läger vi råkar stå i.

Nyligen publicerat - X3M