Hoppa till huvudinnehåll

Alla dessa kaffekoppar

Nu sitter jag på flygplatsen i Charkiv och väntar på att hemresan ska börja. Jag tänker förstås tillbaka på de dagar jag har varit här och på alla människor jag har träffat och alla nya intryck jag har.

Jag hade så otroligt god tur med den chaufför jag fick redan första dagen. Han var artig, hjälpsam och allmänbildad och efter den första resan bad jag honom jobba med mig under hela min tid i staden. Väldigt snabbt upptäckte han att jag är en riktig kaffemoster och gång på gång överraskade han mig med att köpa kaffe till mig medan jag jobbade. Det kändes verkligen lyxigt att komma tillbaks till bilen och bli serverad en rykande varm kopp kaffe.

Den här omtanken fick mig att minnas andra liknande situationer.

Jag komer ihåg en fotograf i Petrozavodsk som hade en kaffetermos och smörgåsar med sig då vi var ute och samlade material utanför staden. Han hade dessutom sett till att ta med sig en flaska spray som skyddade mot fästingar och innan han lät mig stiga ur bilen sprayade han mina skor och byxben.

I Kiev hade en fotograf två kaffetermosar med sig, han hade upptäckt att jag drack utan socker och själv drack han med socker. Jag hade inte hjärta att påpeka att det hade varit mera praktiskt att ta bara en termos och sockret separat.

En gång fanns det en omtänksam mamma i bakgrunden. Det var i Budapest där jag efter ett par dagar inne i staden skulle åka på reportageresa till en by längre bort. Då hade fotografens mamma fixat till en matsäck med smörgåsar och kaffe.

Jag behöver säkert inte tillägga att den här sortens vänlighet stannar kvar i hjärtat och värmer långt efter att kaffet är urdrucket.

Läs också