Hoppa till huvudinnehåll

Kurt luktar litet konstigt

Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993.
Kurt Cobain i New York Coliseum den 11 november 1993. Kurt Cobain i New York Coliseum 14.11.1993. Bild: Kristin Callahan/Everett Collection/All Over Press Kurt Cobain,Nirvana,New York Coliseum

Kurt Cobain är inte död – han bara luktar litet konstigt. Ni känner säkert igen uttrycket från Frank Zappa. Även om Zappa då talade om jazzen och inte Cobain. Men nu lagom till 20-års dagen av Kurt Cobains frånfälle är det hög tid att äntligen lyfta fram kopplingen mellan Nirvana och jazzen. För Smells Like Teen Spirit är egentligen en jazzlåt.

Nirvana - Smells Like Teen Spirit (Live at Reading 1992)

Smells Like Teen Spirit blev förstås det stora genombrottet för Nirvana. Och liksom för de flesta andra var det även den första Nirvana-låt jag någonsin hörde.

Jag minns väl när den kom hösten 1991. Det var ungefär samma känsla som när jag hörde riktig punk första gången drygt tio år tidigare – en rejäl käftsmäll till all konstlad och kommersiellt betonad musik. Undermålig musik som utgick från att tjäna pengar och bli berömd – inte från ett behov av att få skapa något speciellt och eget.

(När jag hör på det mesta av dagens listmusik känns det som om tiden är mogen för en ny rejäl käftsmäll, men det är en annan historia.)

Liksom punken var Smells Like Teen Spirit precis vad jag behövde i den stunden för att återfå tron på nyskapande musik igen. Den var så härligt uppfriskande energisk, vild, rå och helt enkelt bara såinihelvete braaaaa!

Jag köpte hela vinylen – Nevermind – och spisade den med välbehag på gränsen till lust och leda. Men för Smells Like Teen Spirit gick det tyvärr just så – den gick över gränsen. Det blev helt enkelt för mycket av det goda.

Men inte genast, utan först efter ett par år. Närmare bestämt efter att Kurt Cobain skjutit skallen av sig. För då var det inte bara alla radiokanaler som hela tiden spelade Smells Like Teen Spirit – även varannan live-artist ville i något skede under konserten hylla minnet av Kurt Cobain genom att dra en cover av – precis – Smells Like Teen Spirit.

Om ens någon artist någon gång hade kunnat ta en annan Nirvana-låt – Lithium, Come As You Are, All Apologies, vilken som helst – men nej. Det var alltid samma gamla Smells Like Teen Spirit.

Så till sist började jag nästan hata blotta lukten av den. Men det gjorde ju Nirvana själva redan medan Kurt ännu levde. De var själva litet trötta på att det var den enda av deras många fina låtar som folk kände till.

Nirvana Makes Fun of Smells Like Teen Spirit

Nuförtiden är det glest mellan gångerna jag lyssnar på Nevermind, men när jag gör det hoppar jag alltid över första spåret för det är – gissa vilken låt. Den är så himla sönderspelad. Ungefär som The Clash och London Calling.

Alltså jag är en stor Clash-diggare och anser att skivan London Calling kanske är den bästa de någonsin gjorde. Men. Så fort det skall spelas The Clash någonstans eller det skall handla om London, så spelas London Calling.

Så när jag lyssnar på skivan brukar jag även där hoppa direkt till låt nummer två, för ettan är – gissa vilken låt. Och det är så himla synd för både London Calling och Smells Like Teen Spirit är ju i grund och botten alldeles lysande och briljanta låtar. De är bara fruktansvärt sönderspelade.

Men. Så började det mitt i allt komma en annan sorts coverversioner av Smells Like Teen Spirit som gjorde att jag vaknade till. Och det var jazzversioner.

Den första var i swingtappning med Paul Anka som jag tyckte var rätt rolig och som dessutom lät förvånansvärt bra i det utförandet. Men den version som verkligen fick mig att spärra upp öronen var med den amerikanska jazztrion The Bad Plus.

The Bad Plus / Smells Like Teen Spirit

Öh? Vah? En helt instrumental jazzversion av Nirvanas Smells Like Teen Spirit? Kan det verkligen fungera? Är det ens lagligt? Som min vän Anne Hietanen skulle uttrycka saken.

Men – ja. Det är helt lagligt och det fungerar mycket bra. Jag såg The Bad Plus för något år sedan i Pori Jazz och de gör bland annat intressanta jazzversioner av diverse rocklåtar. Kolla gärna in dem.

Men här i veckan hittade jag en – för mig – ny tolkning av Smells Like Teen Spirit. Och det här är nog det ultimata beviset på att Kurt Cobain egentligen hade tänkt den som en jazzlåt, men själv ännu inte var redo att arrangera om den som sådan.

Men jag tror nog han nickar leende och uppskattande till den lätt nostalgiskt futuristiska version som Robert Glasper Experiment levererar. För i och med detta har nu Smells Like Teen Spirit inte bara tagit klivet från rockklassiker till jazzstandard – den har även tagit klivet tillbaka in i mitt hjärta.

Och Kurt luktar inte det minsta konstigt längre.

Robert Glasper Experiment / Smells Like Teen Spirit

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje