Hoppa till huvudinnehåll

"Känslan av att man lever en livslögn är rätt tuff att acceptera"

Karin Isberg, författare och livscoach
Karin Isberg, författare och livscoach Bild: Karin Isberg karin isberg

Karin Isberg är författare, livscoach, föreläsare och överlevare. Hennes genombrott som författare kom med boken Nakendisco som hon skrev på fyra dagar i efterdyningarna av en uppslitande skilsmässa.

Efter det har hon etablerat sig som skribent och inspiratör inom självhjälpsgenren och har till dags dato gett ut fem böcker som behandlar allt från depression och inspiration till hur man hanterar relationen till sig själv och andra.

"Ibland är det lättare att fly än att känna efter"

Före skilsmässan såg Karins liv bra ut, hon kunde visa upp en framgångsrik man, ett dyrt hus, ett eget företag, det var vinprovningar och lyxiga resor - överlag en tillvaro som de flesta skulle anse vara väldigt lockande. Hela hennes värld slogs dock i spillror den dag då hennes man kom hem och sa att han ville skilja sig och det kom fram att han hade ihop det med deras barnflicka.

"Det är så lätt att falla offer för tron att man är lycklig om man kan visa upp saker som borde göra en lycklig"

- I efterhand så ser jag ju att jag egentligen inte var särskilt lycklig i mitt äktenskap men det är så lätt att falla offer för tron att man är lycklig om man kan visa upp alla dessa saker som borde göra en lycklig. Då man sedan erkänner för sig själv att man ändå inte mår bra så är det ju verkligen inte lätt. Man känner tomhet, ensamhet, saknad, längtan…och då är det ofta lättare att bara försöka skjuta undan de jobbiga känslorna och helt enkelt bara låtsas som att de inte finns.

- Vi försöker istället mätta våra hungriga hjärtan med andra saker, vi äter för mycket, dricker för mycket, shoppar för mycket, tränar för mycket. På något sätt försöka vi stilla en hunger som egentligen är känslomässig. Det är som att försöka äta sig mätt med en sked som har hål i botten, man kan sleva i sig hur mycket som helst men det fyller ingenting iallafall. Den sortens flyktbeteenden har ju väldigt många människor, inklusive jag själv.

Efter skilsmässan och den chock som hela livsomställningen innebar gled Karin in i en långvarig depression som hon inte visste hur hon skulle ta sig ur.

- Det som gjorde skilsmässan väldigt omvälvande för mig var att jag alltid hade varit en människa med stort kontrollbehov och denna situation med otrohet och allt vad det innebar hade jag ingen kontroll över alls. Jag kände mig sviken, övergiven och ljugen för - många för mig svåra och ovana känslor som jag inte hade lärt mig hantera tidigare.

”Jag drabbades av en djup livskris”

"Känslan av att man lever en livslögn…den är rätt tuff att acceptera.”

- Jag insåg att hela det liv jag levt inte alls var det liv jag ville leva. Jag umgicks inte med de människor jag ville umgås med, jag jobbade inte med det jag ville jobba med, jag hade inte den sortens relation som jag egentligen ville ha, jag tog inte hand om min kropp på det sätt jag ville. Jag insåg att jag hade gjort en massa saker som såg bra ut men som egentligen inte alls fick mig att må bra. Känslan av att man lever en livslögn…den är rätt tuff att acceptera. För man vet ju att det är man själv som gjort det här, man själv som omsorgsfullt byggt upp luftslottet med halvlögner och fasader, saker man gjort för att leva upp till andras förväntningar. Att inse att man själv skapat det här fantastiska fuskbygget, det är inte kul.

Då man genomgår en livskris är det vanligt att man av omgivningen får välmenande fraser som ”då någonting dör så börjar något annat att växa” men Karin understryker att det verkligen inte är så enkelt och att man måste få låta allt ta den tid det tar.

- En otjänst som jag ser många göra sig själva är att inte låtsas om hur svårt det är och hur ont det just nu faktiskt gör. Vi människor har fortfarande en rädsla för att säga att livet är svårt. Livet ÄR knepigt i perioder och ibland är det jättetufft. Om man inte tillåter sig själv att känna det, om man inte kan medge för sig själv att ”just nu känns det faktiskt skitjobbigt, det känns bara som ett kompakt mörker och jag har ingen aning om hur jag ska ta mig ur det här…” då börjar man lätt motarbeta sig själv och krampaktigt försöka hitta snabba, ofta felaktiga lösningar. Man måste ner och verkligen våga känna efter det hur det känns på riktigt och rulla runt på sin egen botten. När man har varit så långt ner som det går inser man att "visst var det jättejobbigt men jag kom ut på andra sidan, jag dog inte." Det finns således inget att vara rädd för.

Vägen upp ur träsket

Karins har senare skrivit en bok om sin egen depression och svåra livskris efter skilsmässan där hon öppenhjärtligt delar med sig av sin egen hopplöshet. Vad blev då Karins egen räddning? Fanns det något hon själv kunde hålla fast vid allra längst ner i träsket?

”Så länge vi försöker trycka tillbaka känslorna växer de och blir likt en varböld bara större och större.”

- Nej, haha. Jag plaskade runt i träsket i flera omgångar. Det som för mig blev vändpunkten var när jag helt släppte taget om alla tankar på att jag egentligen inte borde må så här dåligt. Hur jag tycker att jag borde må är egentligen helt oviktigt för jag mår som jag mår. Då jag började acceptera det vände det automatiskt. Jag började ta s.k. ”offerpromenader” med en kompis och de gick ut på att jag gick omkring och gnällde på hur orättvist allting var medan min kompis gick bredvid och lyssnade och nickade. Då jag fick säga allt som det på riktigt var lättade trycket.

- Så fungerar det ju med alla känslor. Så länge vi försöker trycka tillbaka känslorna växer de och blir likt en varböld bara större och större. Alla vet hur det känns då man försöker hålla tillbaka sorg och hur det lättar då man äntligen tillåter sig själv att gråta. Det är inte de dagarna som känns som toppnoteringar i livet men i längden så stärker de en och att man inser att man faktiskt inte behöver gå omkring och kämpa så krampaktigt hela tiden.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje