Hoppa till huvudinnehåll

Prostitutionens dolda värld

Prostitutionsmuséet Red light secrets
Prostitutionsmuséet Red light secrets Prostitutionsmuséet Red light secrets Bild: YLE/Lotte Krank-van de Burgt prostitution

Alla som någon gång har rest till Amsterdam har säkert sett dem: de lättklädda kvinnorna som poserar bakom fönstren i Red light district. Men vad som finns längre in, bakom de röda gardinerna som dras för fönstren när de prostituerade jobbar, är det hittills bara kunderna som har fått se. Nu öppnar världens första prostitutionsmuseum dörrarna till denna hemlighetsfulla men hårda värld.

Hon står där i sitt fönster i bara trosor och bh. En kvinna i 20-års åldern hårt sminkad med långt, svallande mörkt hår. De röda lysrören kastar ett nästan spöklikt sken över henne. Hon lutar sig förföriskt mot fönstret och en grupp unga män stannar. Pekar, visslar, skrattar men går sedan vidare. Om en stund blir det ändå napp. En man i 40-års åldern stannar. Går närmare, tar ögonkontakt. Och vips öppnas dörren och mannen försvinner in i rummet. Den tunga röda sammetsgardinen dras för.

Den här scenen utspelar sig otaliga gånger varje kväll i Red light district i Amsterdam. Uppskattningsvis 7 000 kvinnor och män jobbar som prostituerade i staden, största delen av dem kommer från länder med låg inkomstnivå, speciellt Östeuropa.

Tusentals människor flanerar varje kväll längs med gatorna och kanalerna i Red light district och begapar fönstren med prostituerade.

Så här känns det när män stirrar på en utanför fönstret
Så här känns det när män stirrar på en utanför fönstret - (Copyright: YLE/Lotte Krank-van de Burgt) Så här känns det när män stirrar på en utanför fönstret Bild: YLE/Lotte Krank-van de Burgt prostitution

-Det är den största gratis attraktionen i Holland, säger Mylène Limbach som jobbar på prostitutionsmuseet Red Light Secrets, de röda lyktornas hemligheter.

Tolv timmars skift

Ända sedan 1600-talet har kvinnor, och senare också män, sålt sina kroppar i det här området.

På museet kan man bara flyktigt bekanta sig med prostitutionens historia i Amsterdam. Det hela handlar mera om att ge en bild av hur det är att stå där i fönstren och sälja sig själv.

-Den här byggnaden som museet finns i fungerade under 40-talet som bordell, berättar Mylène Limbach. Vi försöker här ge en bild av alla prostitutionens sidor.

Det första man får se när man kommer in i museet är en kort film om ett dygn i Red light district. Hur de prostituerade förbereder sig för sitt arbetsskift, städar det lilla rum kallat "peeskamer" där de utför sina tjänster. Går till frisör och på manikyr. Det är många som förtjänar på de prostituerade allt från frisören till de caféer som hämtar mat och dryck till kvinnorna när de står i fönstren.

De prostituerade betalar 150 euro i hyra för en halv dag för rummen där de jobbar sex dagar i veckan. Ett skift räcker tolv timmar.

Ett 15-minuters besök hos en prostituerad kostar kring 50 euro. Det betyder alltså ganska många kunder per skift för att hyran ska bli betald.

Prostitutionen strängt reglerad

Prostitution har sedan år 2000 varit lagligt i Holland. Stränga regler gäller för alla som upprätthåller bordeller. Ägarna måste se till att arbetsförhållandena är hygieniska och säkra och måste intervjua alla som vill jobba som prostituerade för att försäkra sig om att de gör det frivilligt. De prostituerade måste vara minst 21 år gamla och registrerade vid den nederländska handelskammaren. De betalar också skatt och socialavgifter. Att stå på gatan och sälja sig är förbjudet.

Ändå pågår människohandel också här.

-Det är ett problem, säger Mylène Limbach. Men i och med de strängare reglerna har människohandeln minskat. Vi försöker också belysa det problemet här genom information till dem som besöker museet.

Enligt socialarbetare som jobbar med prostituerade finns det hemliga bordeller där människohandel med minderåriga flickor pågår. Det är en fortlöpande utmaning för polisen.

Och så kallade loverboys är ett enormt problem. Det är män som uppvaktar minderåriga, osäkra skolflickor. Får dem att känna sig viktiga och lovar dem kläder och andra saker. Till slut tvingar männen flickorna att ha sex mot betalning. Flickorna är så totalt i männens våld att de inte kan ta sig ur det hela.

För ett antal år sedan uppdagades ett fall där en loverboy hade tvingat en 12-årig flicka att sälja sig själv under fyra års tid. Flickan hade bland annat blivit utsatt för flera gruppvåldtäkter.

-Det är här prostitutionsmuseet också kan göra nytta, säger Mylène Limbach. Vi kommer att öppna ett utbildningscenter för skolelever, där de kommer att få information om prostitution och loverboys.

Olustigt att stå i fönstret

I ett av rummen på museet kan man själv prova på hur det känns att stå i ett fönster mot gatan där människor promenerar förbi. Och trots att jag varken är prostituerad eller lättklädd känns det olustigt när människor stirrar och pekar.

På prostitutionsmuséet kan man pröva på hur det känns att stå i ett fönster i Red light district
På prostitutionsmuseet kan man pröva på hur det känns att stå i ett fönster i Red light district - (Copyright: YLE/Lotte Krank-van de Burgt) På prostitutionsmuséet kan man pröva på hur det känns att stå i ett fönster i Red light district Bild: YLE/Lotte Krank-van de Burgt prostitution

Olustigt känns det också när jag kommer in i en "peeskamer". Rummet är 3x2 meter, ser opersonligt och sjabbigt ut med kakel på väggar och golv och engångslakan i sängen. En stor spegel hänger på en av väggarna och vid en liten lavoar finns ett skåp med olika sorters sexleksaker, kondomer och glidmedel.

I det här rummet är det inte meningen att man ska trivas. Det är män på löpande band som gäller, ju snabbare desto bättre. Ett besök hos en prostituerad i Amsterdam räcker faktiskt i medeltal bara sex minuter.

Den som har råd kan också betala för att ha sex i ett större lyxrum. Då ingår bland annat bubbelbadkar och lyxigare säng och lakan.

I det lilla rummet kan man läsa Annas historia. Hon kom till Amsterdam från Polen och har jobbat i ett rum som det här i sju år. Tolv timmar per dag, ofta sju dagar i veckan. Nästan alla de pengar som hon har förtjänat har gått till den man som hämtade henne till Holland. Mannen lovade henne jobb på ett hotell, men tog hennes pass och tvingade henne att prostituera sig. Fyra år senare blev han gripen för människohandel. Anna hade inget annat val än att fortsätta prostituera sig för att förtjäna pengar så att hon kan återvända till Polen.

Annas historia
Annas historia - (Copyright: YLE/Lotte Krank-van de Burgt) Annas historia Bild: YLE/Lotte Krank-van de Burgt prostitution

Sex med elchocker populärt

När man går vidare från peeskamern kommer man in i ett rum där man kan bekanta sig med de olika hjälpmedel som prostituerade använder sig av för att tillmötesgå kundernas olika sexuella aptit, bland annat sadomasochism.

Det är allt från sexgungor till en vadderad cell där man hänger upp kunderna i handbojor. Också elektriska stötar, under mycket kontrollerade omständigheter, lär ska vara populära.

På en av väggarna i museet finns citat från prostituerade. "Det här jobbet är inte för de fega, jag har blivit mycket tuffare" skriver Eva från Holland. "Jag kan ha sex med alla män, men jag kommer aldrig att kyssa dem" skriver Anita från Rumänien. "Jag känner mej ensam för att min mamma inte vet vad jag gör" skriver Carmen från Rumänien.

På frågan om vad för sorts kvinnor som prostituerar sig svarar Mylène Limbach att det är alla slags kvinnor.

-De är unga, gamla, gifta som har barn. Många är studerande som finansierar sina studier genom att sälja sig själva.

Och kunderna kan man inte heller dra över en kam. Det är alla slags män. För en del män är det till och med en morgonrutin att besöka en prostituerad på vägen till jobbet.

Nästan varje rum i museet bjuder på en enorm tankeställare. Trots att nästan alla de kvinnor som jobbar i Red light district gör det frivilligt, så kan man fråga sig vilka andra alternativ de hade för att förtjäna pengar.

Läs också

Nyligen publicerat - Utrikes