Hoppa till huvudinnehåll

Svenskfinlands kultband nummer ett

Anders Sundström, sångare i Häxjesus
Anders Sundström, sångare i Häxjesus Anders Sundström, sångare i Häxjesus Bild: Viktor Granö anders sundström

När Abbas Björn Ulvaeus gästade Hjallis Harkimos talkshow, fick han frågan vad han anser om Finlands musikliv. Abba-Björn hade, förståeligt nog, inte så mycket att säga på den punkten. Men ett förbannat bra bandnamn hade han lagt på minnet:Häxjesus.

Tycka vad man vill om det namnet, en sak är säker: det fastnar.

Bakom namnet döljer sig en grupp på sex amatörmusiker och ett hav av musikalisk och poetisk fantasi. Anders Sundström (bilden) sjunger och skriver texterna. Akse Pettersson spelar gitarr och slagverk, Gogo Idman gitarr, Johannes Tabermann bas, Jonatan Sundström trummor. Mitja Sirén mixar, producerar och spelar diverse mer eller mindre udda instrument.

Ifjol gav bandet ut sitt första album, Flickmusik. Men kultstatus har gruppen haft länge. Den har grott under flera år av sällsamma och sällsynta liveframträdanden.

Det som omedelbart slår en när man hör Häxjesus, på skiva eller live (antar jag – själv har jag inte haft glädjen att se bandet uppträda; spelningarna har upprepade gånger sålts ut) är intensiteten och närvaron i sången. Och sångtexterna. De överraskar gång på gång, med sin vildvuxenhet, såväl till form som till innehåll. Vardagliga, till synes naiva iakttagelser varvas med suggestiva språkbilder och nonsens. Ibland som hetsigt frampratade ramsor, ibland som lyriska betraktelser.

Språket är finlandssvenska. Finlandssvensk rocklyrik är och förblir något så ovanligt, att var och en som ger sig i kast med att skriva den måste uppfinna sin egen genre. I sin ohämmade spretighet är Häxjesus språk besynnerligt enhetligt. Det är lokalt, med inslag av talspråk, ortnamn och hänvisningar till finsk populärkultur. Och just i bandets mod att vara lokalt, i frånvaron av försök att flirta in sig hos, till exempel, en rikssvensk publik, finns fröet till det allmängiltiga.

För ämnesvalen angår oss alla: barndom, tågtrafik, Steve Martin. Allt till suggestiv musik.

Häxjesus spelar som bäst in sin andra skiva. Den kan föra oss, och bandet, vart som helst.

Läs också