Hoppa till huvudinnehåll

Påskrock

Nej, den här bloggen handlar inte om kolliderande kassar, utan om rockmusik påsken till ära. För påsken är klart underrepresenterad vad gäller låtar om helger och högtider. Julen har förstås flest, men även t.ex. nyår, midsommar och födelsedagar har ju sina beskärda delar av pop- och rocklåtar. Däremot är påsken litet bortglömd. Men det finns ändå några låtar som har påsk som något slags tema.

Det händer ibland att man som musikredaktör funderar på varför det inte finns fler påsklåtar. För här vore en klar nisch för någon hugad artist att ge sig in på. Det är ju allmänt känt att lyckas man skriva en tillräckligt schysst låt om antingen julen eller sommaren, så kan man vara rätt säker på att den kommer att spelas en hel del i radio vid varje aktuell säsong. Men eftersom konkurrensen nuförtiden är rätt hård inom jul- och sommarlåtegenrerna, så måste låten idag vara extra bra för att klara sig vidare från en första spelning och i bästa fall kanske t.o.m. kunna bli något av en klassiker som spelas varje år. Det är många låtskrivare och artister som fått sina sommarstugor betalda tack vare en sådan hit. Men när det gäller påsken är utbudet så pass litet att låten inte ens skulle behöva vara exceptionellt enastående för att bli spelad, utan här är ribban litet lägre. Just för att det finns så få påsklåtar. Ifall det nu finns någon som läser detta och blir inspirerad att skriva en hyllning till påsken, så får ni här höra några av de få som ni har att tävla med. Men här är nog ribban ändå förhållandevis hög.


Marillion / Easter

En av de rocklåtar om påsken som åtminstone jag genast kommer att tänka på är Easter med Marillion. Det var en av de första singlarna som Marillion gav ut med nya sångaren Steve Hogarth efter att Fish hade slutat. Hogarth hade skrivit låten redan före han kom med i Marillion år 1989 och den är inspirerad av oroligheterna i Nordirland. Låttiteln hänvisar till dikten Easter 1916 av den irländske poeten W.B. Yeats. Den handlar om påskupproret som ägde rum på Irland (främst i Dublin) påsken 1916. Det var irländska republikaner som ville göra sig fria från det brittiska styret, men det hela slogs ner på annandag påsk av den brittiska armén. Många rebeller blev då fängslade och ledarna avrättade som landsförrädare. Så där i korthet.

Men gällande påsklåtar kommer jag förstås som gammal Frank Zappa-diggare även genast att tänka på Watermelon In Easter Hay från trippelplattan Joe’s Garage.


Frank Zappa / Watermelon in Easter Hay

1979 gav Frank Zappa ut Joe’s Garage som kanske kan klassas som något slags rockopera. I korthet handlar Joe’s Garage om den tonårige Joe som är en förhållandevis typisk yngling med ett eget garageband i en förhållandevis typisk amerikansk förort. Men p.g.a. diverse händelser får han mitt i allt bekanta sig med sådana sidor av musiklivet som han aldrig hade kunnat föreställa sig. Det är allt från groupies och redskapssex till religion och censur av musik. Som helhet kanske Joe’s Garage spretar något, men den är ändå en av mina favoritplattor med Zappa. Kanske för att det var en av de första Zappa-skivor jag någonsin köpte då som en förhållandevis typisk fjunig åländsk yngling. Det var också en av de allra första CD-skivorna jag skaffade. Jag hade redan vinylboxen med alla tre skivor, men jag var rädd att skada den. För varje gång en viss polare var på besök hos mig och kvällen blev både längre och fuktigare än planerat, så ville han alltid höra Watermelon In Easter Hay innan han var redo att fara hem. Så för att undvika ofrivilligt vinylscratchande p.g.a. aningen ostadigt tillstånd fann jag det klokast att införskaffa Joe’s Garage även på CD.

Men tillbaka till rocklåtar och påsken. Patti Smith gav år 1978 ut albumet Easter och på den finns även en låt som heter just Easter.


Patti Smith Group / Easter

De mest kända låtarna på Patti Smith’s Easter är Because the Night och Rock N Roll Nigger, men titelspåret är inte direkt fy skam det heller. Hela skivan är de facto väldigt litet fy skam – tvärtom. Rekommenderar. Albumets titel hänvisar till diverse religiösa fenomen inte minst i titelspåret. Och tänker man på rock, religion och påsk, så kommer vi förstås rätt snart fram till rockmusikalen Jesus Christ Superstar.


Jesus Christ Superstar / Superstar

Jag har mången gång uttalat månget fult ord om Andrew Lloyd Webber och Tim Rice, men när det gäller Jesus Christ Superstar kan jag inte annat än lyfta på hatten och applådera. Jag minns ännu hur vi fick gå från skolan till Bio Savoy för att under skoltid se filmen och hur stort intryck den gjorde på mig. Det gör den fortfarande trots att jag verkligen inte kan påstå mig vara desto vidare religiös.

Men till sist vill jag ännu krysta till det hela – för jag gillar sådant – och lyfta fram en låt som egentligen inte är någon låt, utan snarare ett skådespel i miniatyr. Ett litet skådespel som jag som ung språkstuderande vid Åbo Akademi kunde utantill och ofta med gusto plägade glädja mina studiekamrater med. Åtminstone tolkade jag deras högljudda suckanden och himlanden med ögonen som varma, om än något udda tecken på uppskattning. Men jag tyckte det enbart var passande med tanke på att även låten är litet udda. År 1973 gav Jethro Tull ut den fenomenala skivan A Passion Play. Det är en temaplatta med endast en enda lång låt. Som ändå bryts i mitten av detta lilla stycke som så här påsken till ära får symbolisera påskharen – The Story of the Hare Who Lost His Spectacles. Glad Påsk och må påskharen vara er nådig!


Jethro Tull / The Story of The Hare Who Lost His Spectacles (Original 1973 concert video)

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje