Hoppa till huvudinnehåll

Frågor och svar om projektet Fixa mobbningen

Ett frågetecken i en pratbubbla.
Ett frågetecken i en pratbubbla. Bild: Yle tadetpåallvar

Varför ska jag ge namn och kontaktuppgifter? Hur stor är chansen att just min berättelse blir publicerad? Får jag vara anonym? Här svarar vi på frågor som är aktuella för dig som deltar i #tadetpåallvar – Fixa mobbningen.

Hur använder ni min berättelse?

Vi samlar berättelser som vi kan publicera för att visa hur mobbning ser ut, vilka följder den får och vad man kan göra för att minska mobbningen. Vi redigerar berättelserna och tar bort delar som kan göra att man känner igen en person som vill vara anonym. Om berättaren inte ger oss lov att publicera hens namn gör vi det inte.

Vi intervjuar en del av dem som har skickat in sina berättelser.

Vad gör ni när ni redigerar?

Vi rättar språkfel och i vissa fall kortar vi ner berättelsen, precis som vi gör med våra egna artiklar. Vi suddar också ut detaljer som gör att det går att känna igen skribenten. Det gäller speciellt berättelser med anonyma skribenter. I alla berättelser vi publicerar tar vi bort ortnamn och namn på arbetsplatser. Även om vi har tillstånd att publicera skribenternas hela namn, använder vi enbart förnamnet.

Varför ber ni om namn och kontaktuppgifter?

I många fall behöver vi kolla upp berättelser vi jobbar med. Oftast börjar det med att journalisten mejlar eller ringer upp berättaren för att få mer info. Om du ger oss ditt namn och dina kontaktuppgifter gör du vårt jobb lättare. Vi intervjuar också en del av skribenterna för radio- och tv-inslag.

Kan jag vara anonym?

Vi föredrar att personer ställer upp med eget namn men publicerar enbart namnet då berättaren själv önskar det.

Du som lämnar in tips om mobbning har källskydd. Det är en grundläggande rättighet för journalisters källor och garanteras i Journalistreglernas 14:de paragraf. ”Journalister har rätt och skyldighet att så som avtalats med person som lämnat uppgifter konfidentiellt hemlighålla informationskällans identitet.”

Sannolikheten att vi publicerar din berättelse är större om du har lämnat namn och kontaktuppgifter till oss, även om du vill vara anonym i den text som publiceras.

Vem kan läsa det jag har skickat in (kontaktuppgifterna och den oredigerade berättelsen)?

Vi använder nättjänsten Google Forms för att samla in berättelserna. De journalister som är med i granskningen läser igenom berättelserna. Ingen annan på Yle kommer åt att se din berättelse och dina kontaktuppgifter. Google som företag har tillgång till berättelserna i samma utsträckning som exempelvis till Gmails e-postkonton.

Du kan också förmedla din berättelse direkt till Eva-Maria Koskinen på 040 1638419, eva.koskinen@yle.fi eller Eva-Maria Koskinen/PB 5, 00024 Rundradion.

Hur stor chans att ni publicerar min berättelse?

Om du skriver ner din berättelse noggrant och lämnar kontaktuppgifter är det lättare för oss att kolla upp den. Hur det gick till när du råkade ut för eller var med om mobbning? Var hände mobbningen? Vilken hjälp fick du och hur fungerade den? Förklara gärna hur det kändes och hur händelserna har påverkat dig och ditt liv efteråt. Vi föredrar berättelser undertecknade med riktigt namn och kontaktuppgifter, så att vi kan kontakta dig för mer info eller för en eventuell intervju.

Vill du veta något mer? Du kan ställa frågan här i kommentarsfältet eller mejla/ringa mig, Eva-Maria Koskinen, så svarar jag. eva.koskinen(a)yle.fi eller 040 845 7867

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.