Hoppa till huvudinnehåll

Jonas Jungar: Också du har ett ansvar för god journalistik

Jonas Jungar
Jonas Jungar Bild: Yle jonas

Jag är den första att predika självrannsakan för journalister. Vi gör mycket som är dåligt. Men låt oss för ovanlighetens skull rikta det mediekritiska ljuset mot dig som konsument. Vilken typ av journalistik intresserar dig – på riktigt? Det går nämligen inte att ropa på kvalitetsjournalistik för att i nästa stund klicka på allt annat än det…

Jag har läst ganska många av dem – dedär faktarutorna bredvid en personintervju där frågan lyder: favorit tv-program? Svaren brukar vara ”nyheter och aktualiteter”. Man vill ju gärna framstå som fiffig och påläst. En del brukar lägga till ”naturdokumentärer” för säkerhets skull. Det blir nästan lite komiskt. Man föreställer sig otaliga vardagsrum där folk följer med kejsarpingvinens liv. Nyheter och naturdokumentärer. Jep.

Och jag har läst tillräckligt mycket webbstatistik för att märka att den kvalitetsjournalistik - den som alla i princip nog efterlyser och håller med om att är viktig – sällan blir någon klicksuccé.

Det där med vad som är relevant eller inte kan man förstås diskutera, men ibland blir man ju lite desillusionerad då man ser vad som lockar publik. Olyckor, skvaller, kändisnyheter, allehanda tester etc.

En genomarbetad webbhelhet eller tv/radioinslag kring ett seriöst tema gjord på basis av veckor av research och granskning landar sällan på en tio-i-topp-lista. En artikelserie från en riskfylld reportageresa till ett krigsområde får någon enstaka delning på Facebook. Däremot kan en aldrig så lättsam och kort notis kring en för-stunden-snackis ge upphov till en plötslig rusning i läsarstatistiken, och en pseudodebatt som dör ut lika snabbt som den flammade upp.

Ditt eget ansvar?

Jag anar motfrågan: varför serverar ni då sådant om det är bara tjafs? Ge inte publiken vad den vill ha, utan vad den behöver, tycker kanske någon.

Men lika berättigad är ju frågan om varför publiken - ni mediekonsumenter - klickar på sådant.
Medierna ger det som kunden vill ha. Principen om utbud och efterfrågan gäller också här. Konsumenten är kung. Går produkten åt, görs det mera av den.

Ansvaret för utbudet ligger väl följaktligen också på den mottagande sidan, bland er konsumenter? Vad signalerar du genom de val du gör med datormusen eller fjärrkontrollen?

Det är lite samma som med matuppköpen. Alla är rörande överens om att ska vara inhemskt och närproducerat, men hur ofta ligger inte den massproducerade fryspizzan ändå i kundvagnen? Om det är så att alla verkligen värdesätter kvalitet också när det gäller journalistik, då måste de dagliga valen vara något mer än en läpparnas bekännelse. Det finns inte närproducerad mat om ingen köper den, och det finns inte kvalitetsjournalistik om ingen genom sina val visar att den behövs.

Yle och de andra

För oss på Yle som gör det hela med skattepengar är det förstås enklare, det ska erkännas. Vi har inte samma vinstkrav på oss. Däremot nog ett stort ansvar att förvalta de resurser vi fått på bästa sätt.
Men också vi har ett intresse av att medieutbudet är så brett och högklassigt som möjlig. I klartext: att god journalistik lönar sig för våra konkurrenter. Att det finns en kommersiell potential - business - i kvalitet. Det är något som Yle, hela branschen, och förstås publiken, vinner på.

Det gäller i allra högsta grad nu då medieinnehållet blir allt mer webbdrivet och en hel generation redan har blivit van vid att allt journalistiskt innehåll som finns på nätet i princip är gratis. Det är det inte. Den bästa och tyngsta journalistiken kostar.

Jag hoppas du vill visa att den är värd sitt pris.