Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 13: Komplimangerna var bara ironi

Ensam ungdom sitter på golvet.
Ensam ungdom sitter på golvet. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Jeanette fick höra ironiska kommentarer och förolämpningar under hela sin högstadietid. Det ändrade hela hennes självbild. Ännu idag har hon svårt att tolka kommentarer och att lita på att andra vill henne väl.

Så här skriver Jeanette till #tadetpåallvar:

Jag kunde inte gå igenom korridorerna i skolan utan att minst en av mobbaren hälsade på mig med ironi.

Jag har alltid haft kraftig övervikt, så det var ju inte så svårt att hitta något att mobba mig för. Det började sommaren innan jag skulle börja högstadiet, på församlingens ungdomsläger. Där träffade jag första gången en av dem som skulle ändra min syn på mig själv totalt.

Lägertiden gick bra. Klart att man fick höra en del elaka kommentarer men jag tänkte inte så mycket på det. En dag vid matbordet satt jag mittemot honom och han satte ett ljus mellan oss och sa: "Vad romantiskt!". Alla hans vänner bara skrattade medan de såg på mig.

Mobbade med ironi

Jag trodde inte jag skulle ha någon kontakt med honom efter det, men så hade jag otur att bli klasskamrat med honom. Början av högstadiet gick lugnt till, men sedan började mobbningen.

Jag kunde inte gå igenom korridorerna i skolan utan att minst en av mobbaren hälsade på mig med ironi. Jag var med om allt från att de tog mig på rumpan, till att nästan bli vald till lucia. Två av mobbarna förklarade sin stora kärlek för mig och tyckte att vi skulle prova i ett par veckor.

När jag sa nej så började de ringa, skicka textmeddelanden och lämna meddelanden i svararen. Jag fick samtal där jag fick höra att jag var en stor fet gris. Den ramsan kunde de spela upp i flera minuter innan man stängde av. Dagligen ringde en av dem och undrade vad jag gjorde och vad vi hade för läxor. Om jag inte svarade ringde han ända tills jag svarade.

Vänner drog sig tillbaka

Vid ett tillfälle bröt jag ihop på en gymnastiktimme och det var antagligen då min lärare fick veta att jag blev mobbad. Jag satt och grät för jag hade fått nog av alla. De människor som jag måste se varenda dag gjorde mitt liv till ett helvete.

Även om lärarna visste om mobbningen gjorde de ur min synvinkel aldrig något åt saken. Det enda de gjorde var att berätta det för min mamma på något föräldramöte. Jag har ännu svårt att förstå varför det skulle hjälpa när mobbningen ändå förekom i skolan.

Mycket hjälp fick jag inte av så kallade vänner. En av dem slutade till och med ha kontakt med mig. När jag frågade varför fick jag som svar att hon blir mobbad när hon är med mig.

Stökigt hemma ingen orsak

Under högstadietiden gick jag på regelbundna möten med en terapeut hos Folkhälsan. Jag hade svårt att tala om det som pågick och känslor över huvudtaget, men de lyckades ändå lista ut att jag hade en depression. Jag blev erbjuden depressionspiller, men tackade nej för jag visste att jag var starkare än så.

Många gånger när jag talade med någon i högstadiet om hur jag upplevde mobbningen fick jag som svar att jag måste förstå, de som mobbar mig har det svårt hemma. Kanske det ligger någon sanning i det, men vem har det inte svårt hemma? Ger det faktiskt någon rätt att ge sig på oskyldiga?

Det var först efter skoltiderna som jag kunde pusta ut. Träffar jag någon av mobbarna så är det ganska få jag hälsar på.

Där träffade jag första gången en av dem som skulle ändra min syn på mig själv totalt.

Tilliten krossades

Det var svåra tider i mitt liv, jag kände mig bara ful och äcklig. Jag trodde jag hade gjort något fel när jag blev behandlad så. I yrkesskolan hittade jag vänner som hjälpte mig att bygga upp mitt självförtroende lite, och med tiden blir det bättre och bättre. Än idag går min självkänsla i vågor. För det mesta tycker jag inte så bra om mig själv.

Jag blev väldigt blyg när allt började, och det är något jag inte har sluppit. Små kommentarer av vänner kan få mig ordentligt sårad även om jag vet att det bara är på skoj. Det som hänt har gjort mig till en starkare människa, men har väldigt svårt att lita på människor nuförtiden.

Jeanette
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 2005–2011.

Läs nästa berättelse: De vuxna vände mig ryggen

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser
  • Quiz: Känner du igen Finlands invasiva arter?

    Testa dina kunskaper i vårt bildquiz!

    Invasiva främmande arter är växter och djur som människan har fört in till områden där arten inte naturligt är utbredd, och som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Känner du igen de här invasiva arterna som förekommer i Finland?

  • Fjärde raka för Cocks – vann baltiska ligan efter finalrysare

    Cocks besegrade ukrainska Zaporozhyes i finalen.

    Cocks är fortfarande herren på täppan i den baltiska handbollsligan. Riihimäkiklubben vann den internationella ligan för fjärde året i svit genom att besegra ukrainska ZTR Zaporozhyes med 23–22 i finalen.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.