Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 48: Jag lär mig småningom gilla människor

Klotter på en vägg.
Klotter på en vägg. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Camilla utvecklade en social fobi efter mobbningen i högstadiet. I dag är hon bräcklig och får ångest, men hon lever.

Så här skriver Camilla till #tadetpåallvar:

När jag började högstadiet började mobbningen. Det var en ny skola som alla mina kamrater också började i. I det lilla lågstadiet hade jag varit en i gruppen. I den nya skolan var jag annorlunda, ful och äcklig. Snabbt blev jag ett offer.

Jag har varit en mobbad person som ville ta livet av sig som 13-åring

Glåporden var en sak, men att bli utfryst från gruppen var en annan. Plötsligt var jag en "svans". Hela sjunde klass var en mardröm. Mina gamla vänner gillade mig inte mera.

Ytan krackelerar

I åttonde klass blev det lite bättre, då kom många av mina ett år yngre vänner till högstadiet. Jag hade äntligen någon att umgås med på rasterna. Inom klassen var allt som förut. Hånet och utanförskapet fortsatte.

När jag gick i nian brast ytan som jag hade byggt upp. Glåporden blev för mycket. Lärare sa att de hade lagt märke till mitt utanförskap ända sedan första början, men de reagerade aldrig. Jag fick prata med rektorn som viftade bort saken. Jag fick prata med en kurator som inte tog mig på allvar.

Jag lever

Nästan tjugo år senare studerar jag humaniora och är förlovad sedan tre år tillbaka. Men mitt liv har skulpterats av mobbningen i högstadiet. Jag är introvert, vilket inte har påverkats, men jag har även utvecklat en social fobi. Jag får snabbt panikångest bland många människor i ett "trångt" utrymme. Eller om jag bara känner att det är ett "trångt" utrymme.

Jag har pratat med psykologer, men inte velat ta dem på allvar på grund av kuratorn som inte tog mig på allvar.

Jag har varit en mobbad person som ville ta livet av sig som 13-åring. Jag ogillar människor men lär mig att gilla dem. Jag är bräcklig, jag får ångest, men jag lever.

Camilla
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 2000–2003.

Läs nästa berättelse: Barndomsvännerna svek mig en efter en

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser
  • PSG säkrade ligatiteln – hedrade Notre Dame med specialdesignade tröjor

    Parisklubben vann franska ligan för andra året i rad.

    Paris Saint-Germain är franska ligamästare i fotboll. Det var klart redan innan man besegrat Monaco med 3–1 eftersom enda konkurrenten Lille tappat poäng. PSG-spelarna hedrade svårt skadade Notre Dame genom att ha en bild av katedralen på sina tröjor.

  • Quiz: Känner du igen Finlands invasiva arter?

    Testa dina kunskaper i vårt bildquiz!

    Invasiva främmande arter är växter och djur som människan har fört in till områden där arten inte naturligt är utbredd, och som utgör ett hot mot den biologiska mångfalden. Känner du igen de här invasiva arterna som förekommer i Finland?

  • Fjärde raka för Cocks – vann baltiska ligan efter finalrysare

    Cocks besegrade ukrainska Zaporozhyes i finalen.

    Cocks är fortfarande herren på täppan i den baltiska handbollsligan. Riihimäkiklubben vann den internationella ligan för fjärde året i svit genom att besegra ukrainska ZTR Zaporozhyes med 23–22 i finalen.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.