Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 49: Barndomsvännerna svek mig en efter en

Kläder ligger på golvet i en gymnastiksal.
Kläder ligger på golvet i en gymnastiksal. Bild: Yle / Peter Sjöholm gymnastikkläder

Daniel mobbades systematiskt i högstadiet. Hans vänner svek, mobbaren värvade nya mobbare och hjälpmötet gick fel. I dag försöker Daniel analysera mekanismerna bakom mobbningen.

Så här skriver Daniel till #tadetpåallvar:

Det hände under högstadietiden.

Under årskurs sju mobbades en i min klass. Nästan varje rast kom två killar och satte sig på varsin sida om killen och slog och hotade honom. Jag började sätta mig bredvid killen och säga åt mobbarna att de kan sluta med det här.

så finns det tyvärr ondska i människor som inte går att förklara

Enda orsaken till att inte jag fick ta emot slag var att de såg att jag menade allvar. Rädda människor saknar mod och blir ofta ännu mera rädd då en modig ställer sig upp. Det handlar om annat än fysisk styrka.

Vänner ger plats åt mobbarna

Det finns tre intressanta aspekter med mobbningen. För det första var killen ett ganska typiskt mobbningsoffer. Han sade inte emot och tackade inte heller för hjälpen. Det var nästan som om han bjöd in busar att slå honom lite. Det låter konstigt men sant. Flera andra reagerade på samma sak.

Den andra grejen som kändes underlig, var att hans barndomsvänner som satt bredvid honom då mobbarna anlände steg upp (i god tid dessutom) så att mobbarna fick plats att sätta sig ner och påbörja mobbningen.

För det tredje gjorde den mobbades vänner som var ganska starka för sin ålder ingenting. De hade kunnat knyckla ihop mobbarna ganska enkelt, utan att riskera att själva bli utsatta.

Mobbaren lärde upp en vän

I alla fall kom årskurs åtta emot och då blev det min tur. Under hela årskurs åtta mobbades jag systematiskt av en kille, en riktig expert.

ännu i denna dag kan jag känna sorg för att jag fick vara rädd i nästan ett och ett halvt år

Då man kom i en korridor såg man till exempel på honom om han sett en eller inte. Om han såg en ställde han sig så att han kunde slå till just då man gick förbi. Stryk fick man förstås även på fritiden.

Mobbare mår dåligt och kaka söker maka. För min del betydde det att mobbaren hittade snabbt en vän att lära upp, som också började med samma taktik. Han blev aldrig riktigt lika bra, men tillräckligt. Nu hade man två typer att akta sig för.

Daniel blev själv anklagad

När det hela avslutades, tackvare att jag själv kontaktade alla kanaler, så träffades jag och den huvudmisstänkta mobbaren. Det var en fars.

Jag anklagades för att ha försökt tackla honom då han nästan stampat itu min fot med stålhättor. Jag anklagades för att ha kallat honom för diverse glåpord och provocerat fram lite berättigat stryk.

Allt annat som jag hade fått genomlida behandlades inte. Närvarande var jag och min studiehandledare, mobbaren och hans studiehandledare och rektorn.

Efter att alla sagt sitt skakade vi hand och mirakulöst slutade trakasserierna direkt. Ibland tänker jag att jag kanske upplevt situationen på ett annat sätt än mobbaren och övriga världen.

Undvek mobbarna genom att sporta

Resultatet blev att jag inte gick ut under större delen av årskurs åtta och halva nian. Mitt medeltal steg till 8,5 och jag började träna fotboll, kampsport, innebandy och skrinnade varje dag. Jag visste att öldrickande mobbare inte tillbringade sin fritid vid skolbänken eller rinken.

Avslutningsvis kom sista halvan av nian emot och livet ändrades lite igen. En kille visade långfingret åt mig. Nästa dag frågade jag och min vän honom varför han hade gjort det.

Det hela resulterade i att jag kallades in på förhör. Jag anklagades av samma rektor för att mobba och referenser till hur roligt jag hade på åttan flög vilt omkring. Jag bad förstås om förlåtelse för det skedda och konstaterade att högstadiet hade varit en mångsidig erfarenhet angående mobbning för min del.

Gradvis känsligare för påhopp

Att bli mobbad känns som om ingen ställer upp för en, man är ensam mot en övermäktig styrka. Det går inte att förklara varför just jag blir mobbad. Oftast finns det ingen bra orsak, förutom att du kanske har nått som andra också skulle vilja ha.

Sist men inte minst, så finns det tyvärr ondska i människor som inte går att förklara. Vi har maskrosbarn som klarar vad som helst, vi har barn med alla förutsättningar för att bli goda människor. Någonstans på vägen utvecklas ändå ett behov av att sätta sig över andra och utöva makt.

Ibland tänker jag att den som blir mobbad faktiskt upplever situationen mycket starkare. Det anmärkningsvärda är att då en företeelse blir systematisk kan en situation som annars inte skulle upplevas som mobbning bli det. Mobbaren behöver inte vara medveten om vad som sker.

Den mobbade blir också gradvist känsligare för glåpord och påhopp. Det kan resultera i att fel personer blir anklagade eller det kan komma fram att mobbaren och den mobbade ser situationen på helt olika sätt.

Det värsta var att alla tog avstånd

En huvtröja hänger från en basketring.
En huvtröja hänger från en basketring. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Hjälp fick jag tyvärr för att jag var stark och hjälpte mig själv. Ibland berättar jag inte hela historien åt människor, speciellt inte att jag brukade hjälpa min klasskompis på sjuan när han blev mobbad. Dels för att folk inte tror att någon kan vara så modig och dels för att det känns som om jag måste övertyga folk att det faktiskt gick till så. Därför är det lättare att bara berätta om hur jag blev mobbad. Det tolkas iallafall inte som en styrka och då är det lättare att ta åt sig.

Jag förändrades ganska mycket under de åren. Andra gick ut och drack medan jag sportade och kanske också hade velat hänga ute och springa efter flickor. Jag byggde nog upp en viss attityd också för att försvara mig och bemöter än i denna dag flera situationer aggressivt.

Att tillskriva händelserna i högstadiet detta är kanske att ta i men ännu i denna dag kan jag känna sorg för att jag fick vara rädd i nästan ett och ett halvt år. Det värsta var nog, att i de stunder då jag hade behövt mina barndomsvänner, så svek de mig alla. En efter en. Ingen vågade stå emot mobbarna och alla tog avstånd, i skolan och på fritiden, bara så att de inte skulle associeras och själva bli utsatta. Det var det värsta som mobbarna lyckades ställa till med.

Daniel
Mobbningen pågick 1997–2000.

Läs nästa berättelse: I en liten skola kommer man inte undan

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.