Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 5: Sexmobbningen påverkar mitt förhållande till män

Klotter på en vägg.
Klotter på en vägg. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen svordom

Den sexistiska och sexualiserande mobbningen skadade mitt förhållande till sig själv och omvärlden. Pojkgängets trakasserier har gjort det svårt att förhålla mig till män även som vuxen, skriver signaturen Anonym.

Jag blev systematiskt horförklarad i högstadiet. Det var ett gäng pojkar som bestämde sig för att jag var ett lämpligt offer och de lyckades förstöra inte bara min högstadietid, utan också mina framtida relationer med män.

Rasterna var en plåga. De kom fram till mig och pekade på mig, skrattade åt mina kläder och mitt smink, skämtade om min sexualitet (jag hade ju knappt någon då!) och kallade mig för ”lesbisk kossa”, ”hora”, och allt möjligt annat. Och jag var inte den enda.

Pojkmobbarna kan bara glida genom livet medan vi flickor får kämpa som fan med att inte helt styras av sådana, i grunden helt onödiga rädslor.

Efteråt har jag insett att också de populära tjejerna blev mobbade av det här pojkgänget, fastän jag inte såg det då eftersom jag fanns lägst ner på rangskalan och avundades dem högre upp. Jag utsattes inte för några övergrepp, men det är inte uteslutet att det hände andra, fast det hade varit helt otänkbart att tala om i mitt högstadium.

Inte den enda flickan

När jag många år efteråt talat med några av mina klasskamrater har jag fattat att nästan alla tjejer var utsatta. Mitt pubertala kvinnliga självförtroende (som fram till dess varit helt ok, faktiskt) krossades totalt av att pojkarna tilläts tala fult till och om alla tjejer på skolan.

Varje gång man gick förbi "deras plats" var man skiträdd. Vad svarar man när någon skriker åt en att man är fet och äcklig? Det hjälper inte att vara smart och säga något fräckt tillbaka, för det är inte din hjärna som får kritik, det är din flickkropp. Varje dag. Något nytt fel på ens kropp.

Fortfarande är jag rädd för män i grupp, undviker att möta mäns blickar och har det jobbigt socialt tillsammans med män.

Ledde till övergrepp

Hur det kändes? Som mobbning gör. Jag hade blivit retad tidigare också, men den mobbningen som handlade om att jag var en ”dålig flicka”, ”en lesbo”, ”en vittus man”, ”en äcklig menshora”, ”en kossa”, ”en fitta” – den var på något sätt värre. För jag kunde inte göra något åt den. Vad gör man åt sin flickkropp? Man är ju född i den och kommer inte undan.

Ingen ingrep då det hände. Det ansågs helt naturligt att pojkar ska få vara sexistiska och ropa saker om tjejers kroppar över hela skolgården. Vi flickor skulle bita ihop och "ta det som en komplimang”, ”kärlek börjar med bråk". "Han är säkert kär i dig", sa också mina föräldrar.

För mig ledde den här acceptansen till att jag senare kom att gå med på saker jag som vuxen inser att var övergrepp. Jag trodde det var normalt, att jag inte var värd mer i mäns ögon och att om någon ville tafsa på mig var det snarast att betrakta som en ynnest eller en present. Och tjejerna tog efter för att ställa sig in hos det dominanta pojkgänget. Att försvara någon hade bara gjort en till en ännu äckligare hora.

Sexualisering kör över respekt

I dag minns nog knappast någon av pojkmobbarna att de över huvudtaget sade något, åtminstone inget fel för det var så normalt. De kan bara glida genom livet medan vi flickor får kämpa som fan med att inte helt styras av sådana, i grunden helt onödiga rädslor.

”dålig flicka”, ”en lesbo”, ”en vittus man”, ”en äcklig menshora”, ”en kossa”, ”en fitta” – den var på något sätt värre. För jag kunde inte göra något åt den. Vad gör man åt sin flickkropp?

Varje gång jag hör någon säga att "pojkar är nu bara sådär" brister mitt hjärta för alla flickor som blir mobbade för att vuxna inte säger till när pojkar beter sig asigt. Jag hoppas av hela mitt hjärta att flickor i dag har det bättre och att lärare nuförtiden begriper hur hemskt det är att jämt sexualiseras i den miljö som ska vara en trygg plats (för många den enda trygga platsen) där alla döms enligt förmåga och där respekt är viktigt.

Jag fattar nog att det är svårt att arbeta emot sådan här könad mobbning. Hela vår kultur typ bara skriker att det är okej att se på flickor som objekt och att det är flickors jobb att vara snygga och sexiga och att tjejer ska behaga killar.

Lärarna rädda att ta i

Antagligen är det inte bättre i dag, utan värre. Jag kan inte ens föreställa mig hur det är i dag med selfies och snapchat. Min mobbning upphörde när jag började gymnasiet och stora delar av killgänget fortsatte till andra skolor, men internet sover ju aldrig och de kan alltid hitta dej där...

Först nu har jag förstått att det inte är normalt och att alla män inte är som pojkar som tilläts styra hela skolan då. Lärarna måste ha varit skraja för att utmana pojkarna, eller så tyckte de kanske helt enkelt inte att det var ett problem. Jag hoppas verkligen att det inte var så.

Sexistisk, sexualiserande mobbning måste tas på allvar – den förstör så himla mycket. Om föräldrar, lärarna och annan skolpersonal inte har resurser till att tala om den här sortens mobbning eller känner att de vet hur de ska ingripa måste de få det. För kärlek börjar fan inte med bråk och glåpord, den börjar med vanlig, medmänsklig respekt.

Anonym
Mobbningen pågick 1999–2002.

Läs nästa berättelse: Kändes värre än det låter

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser
  • Philip Järvenpää fortsätter dominera Vegatoppen

    Jakobstadsmusikern fortfarande etta.

    Inget verkar stoppa Philip Järvenpää som funnits på den finlandssvenska hitlistan sedan början av november 2018. Hur kommer det att gå för veckans nya utmanare, Susann Sonntag och Charlotta Kerbs feat. Es-Ow Diato?

  • Vilda 5 år, unik och finlandssvensk

    Hon är huvudkaraktär i en ny serie som ingår i BUU-klubben.

    Ingen annan erbjuder finlandssvenska tv-serier där finlandssvenska småbarn känner igen sig och hör sitt eget språk. Därför visar BUU-klubben just nu två helt nya sådana: Vilda och Tandfen.

  • Charlotta Kerbs sprider ett medmänskligt budskap

    Aktuell med ny musik i Vegatoppen.

    Charlotta Kerbs är redan ett etablerat namn inom de finlandssvenska musikkretsarna. Hon har samarbetat med namn som Armadis Rama, Rickard Eklund och The Napkins. Nu är Kerbs aktuell med ett nytt intressant projekt.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.