Hoppa till huvudinnehåll

Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning.
Tom blev mobbad från och med skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

– Mobbningen syns även i polisarbetet. Det kan handla om långvariga bråk mellan elever, där skolan inte klarar av att få slut på det. Då har polisen en möjlighet att komma in, säger Jarmo Heinonen på Polisinrättningen i Helsingfors.

Flera utryckningar i veckan

Årligen blir det ungefär 200 utryckningar till skolorna i Helsingfors. När Svenska Yle ringde runt till sju polisinrättningar på finlandssvenska orter, visar det sig att polisen även där tvingas till rycka ut till skolorna. I Vasa är misshandel och mobbning de vanligaste orsakerna till att polisen rycker ut till skolor. Av tio akuta utryckningar ledde hälften till polisanmälan. I Raseborg har polisen ryckt ut till skolor för ett tiotal mobbningsfall. Av dem ledde en handfull till en polisanmälan.

Rundringningen visar också att föräldrarnas tröskel att vända sig till polisen vid mobbningsfall har sänkts.

Skolorna har olika höga trösklar att ta kontakt, men enligt kommissarie Jarmo Heinonen tar skolor i Helsingfors sällan kontakt alltför lättvindigt. I fall som handlar om mobbning är det viktigt att ingripa i tid.

– Även om det kan ur en vuxen persons synvinkel verka som om ett tämligen lindrigt bråk, så kan det vara viktigt att komma ihåg att barn är känsligare än vuxna. Därför är det viktigt att ta tag i problemen i tid, konstaterar kommissarie Jarmo Heinonen.

ommissaire Jarmo Heinonen Helsingfors polisen
Kommissarie Jarmo Heinonen jobbar med att förebygga brott på Helsingforspolisen. ommissaire Jarmo Heinonen Helsingfors polisen Bild: YLE/Patrik Skön kommissaire jarmo heinonen helsingfors polisen

Mobbningen kan ta olika uttryck och ibland blir motreaktionen kraftigt.
När Helsingforspolisen har utrett fall där skolor har hotats, så har det visat sig att den som hotar skolan har blivit mobbad.

– Det visar sig att hotet mot skolan är ett rop på hjälp, ett försök att bli sedd, säger Heinonen.

Misshandlad av 9-åringar

Svenska Yle besöker en familj med erfarenhet av mobbning. Det är en lugn förort i Helsingfors. De ville inte framträda under eget namn, eftersom de är oroliga för att mobbningen ska börja på nytt. Pojken, som vi kallar Tom, såg framemot skolstarten, men istället blev han mobbad. Han vill inte tala om mobbningen, utan låter mamma Nina berätta.

Det som började med utfrysning och utpressning i ettan utvecklades till misshandel på trean. Enligt henne försökte skolan få slut på mobbningen. Men när en förälder till en av mobbarna vägrade tro att deras son mobbade blev det svårt att få slut på mobbningen. Möten mellan föräldrarna och skolpersonalen urartade till diskussioner om hur mobbning ska definieras, inte till vad som hände mellan pojkarna. För Nina var det frustrerande att det inte gick att få någon förståelse för hennes son och hans utsatta situation. Istället anklagades Nina för att överdriva det som hände på skolgården och att hon inte förstod hur normal lek pojkar emellan gick till.

Ju längre mobbningen pågick desto motvilligare blev Tom att gå till skolan. Han var orolig och ofta sjuk.

Misshandel vändpunkten

Förändringen kom en efter en skoldag när Tom gick på trean.
Då misshandlades han på vägen hem. Mobbarna hade slagit honom i magen så att han fick svårt andas. De rev honom i nacken och sparkade honom på låren, baken och könsorganet. Läkaren diagnosticerade en försträckt halskotspelare hos Tom. Skadorna var så pass allvarliga att läkaren ansåg att det var skäl att ta tag i saken.

– Läkaren sade att jag måste göra en brottsanmälan, det här är misshandel. Förövarna var nio år, säger hon.

Polisen gav trovärdighet

När polisen redde ut ärendet var det som om attityden skulle ha ändrats hos mobbarna och framför allt deras föräldrar. Polisen hade en större auktoritet i deras ögon än skolan. I synnerhet då brottsutredningen slog fast att det handlade om misshandel.

– Det var inte ens lindrig misshandel, utan misshandel. Alltså ett allvarligt brott som kan ge en fullvuxen fängelsestraff eller böter. För vår del var det viktigaste att nu verkade budskapet gå hem. Att vår son måste få vara i fred, berättar Nina.

Numera har läget lugnat ner sig i skolan och Tom trivs betydligt bättre än någonsin under skolgången.

– Det visar också att vi inte har överreagerat när vi har ansett att mobbningen av vår son är allvarlig, konstaterar hon.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.