Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.
Så här skriver Oscar till #tadetpåallvar:
Under hela grundskolan blev jag mobbad. Enda orsaken till detta var att jag var mörkhyad.
Jag slog och slog ända tills någon plötsligt drog bort killen.
Under lågstadiet var jag inblandad i flera slagsmål men då jag började högstadiet valde jag att inte slåss. Då blev mobbarna ännu mer ivriga att provocera mig.
Mobbarna försökte med ett flertal olika knep antingen göra mig upprörd eller lura ut mig för att få mig att slåss. Då de inte lyckades, meddelade de att “I dag kommer du inte undan!”.
Jag gick till rektorn, sade att jag troligtvis kommer att hamna i slagsmål under dagen och att jag kommer att försvara mig om killarna hoppar på mig. Jag lovade att inte slå först. Rektorn var emot detta men gjorde heller ingenting åt saken.
Slog tillbaka
Då eftermiddagsrasten började samlades plötsligt ett stort gäng killar runt mig. En av dem kom fram och sade att nu kommer du inte undan. Sedan slog han mig. Jag skrattade åt honom och sade att jag faktiskt inte vill slåss.Du är inte ensam – #tadetpåallvar
Han slog mig en gång till – då sade jag att om han tänker slå mig borde han göra det ordentligt. Sedan slog han mig en tredje gång, rakt på näsan. Då tappade jag mitt lugn och jag attackerade honom med hela min kraft. Jag slog och slog ända tills någon plötsligt drog bort killen. Det var en lärare. Sekunden därefter drog någon bort mig. Det var min bästa kompis. Därefter gick vi på lektion.
Killen som hade dragit in mig i slagsmålet måste gå på samtal med rektorn. Jag behövde aldrig förklara mig. Jag anser att skolan gjorde väldigt fel i att inte bena ut denna historia. Kanske killen som slog mig först skulle ha fått hjälp med sig själv. Idag finns han inte mer.
Hotad i gymnasiet
Efter slagsmålet på högstadiet blev det inga fler slagsmål. Jag sökte in till gymnasiet där jag anade att folk skulle vara mer “vuxna” och respektera varandra.
Jag jobbar som lärare, jag förespråkar elevers välmående framför undervisning
I denna tro levde jag tills jag fick höra att det fanns hot mot mig. Någon eller några ville ge mig stryk. Detta hot ville jag inte utmana eftersom jag inte visste hur många som låg bakom dem. Jag tog avstånd från många klasskamrater och höll mig till dem jag visste att jag kunde lita på. Som tur förblev hotet enbart ett hot.
Mina föräldrar var alltid väldigt stödjande. Min pappa deltog i morgonsamlingar i lågstadiet och diskuterade rasism både under min och min brors tid. Jag upplever dock att skolan sällan ser mobbningen och därför känner jag inte att skolan var till någon hjälp i mitt fall.
Händelserna har påverkat hela mitt liv. Jag jobbar som lärare och jag förespråkar elevers välmående framför undervisning för om inte eleverna mår bra så kan de inte heller prestera.
Oscar
Mobbningen pågick 1991–2003.
Läs nästa berättelse: I gymnasiet fick jag tillbaka självförtroendet
Hör Oscars berättelse genom att klicka på bilden och lyssna på ljudpodden.
