Bella har blivit mobbad en stor del av sitt liv på både dagis och i grundskola. Det första skolbytet hjälpte inte. Till slut fick hon vänner i en ny skola och kan nu gå ut nionde klass.
Så här skriver Bella till #tadetpåallvar
Sedan jag var tre år gammal och började dagis blev jag mobbad tills jag var femton år.
De gjorde en chatt i Kik där de började mobba mig om en massa saker
I dagis kallade de andra barnen mig med fula förvrängningar av mitt namn och när man är så liten är mobbningen annorlunda. Jag började i grundskolan i en skola som låg intill mitt dagis. Så klart kom då en stor mängd av de människor som gick med mig i dagiset till samma klass och pararellklassen så jag blev inte av med dem.Du är inte ensam – #tadetpåallvar
Jag berättade för lärare att jag blev mobbad men inte kunde de göra så mycket åt saken. Lärarna hade någon slags diskussion med mobbarna men det hjälpte inte. Under mina år från fjärde klassen till sjätte klassen blev jag inte direkt mobbad, jag blev bara lämnad utanför.
Gick åt helvetet
När jag gick ut sexan fortsatte i högstadiet på samma ställe var jag så lycklig för jag trodde att allting skulle bli ännu bättre. Men stort sett gick det åt helvetet.
Det var alltid pojkar som mobbade mig. Jag blev kallad ful och många andra saker som var mycket otrevliga.
Jag blev kallad ful och många andra saker som var mycket otrevliga.
På sommaren frågade jag mina föräldrar om det skulle vara möjligt för mig att byta skola men det kom inte på fråga, så jag bara fortsatte att gå till skolan.
Jag hade önskat att jag och mobbarna inte skulle placeras i samma klass då vi började sjunde klass. Men så klart råkade de alla börja i min klass.
Människorna på min klass hade ingen respekt för lärare eller andra elever så om man till exempel hade en presentation framför klassen fick man alltid höra en massa kommentarer.
Ville byta skola
Efter några månader i åttonde klass hade det gått så långt att jag en dag berättade för mina föräldrar om hur dåligt jag mådde och att jag på riktigt ville byta skola.
Efter det pratade vi med skolan. Vi hade många möten om saken och försökte att jag ändå skulle ge skolan en andra chans och en massa sådant onödigt skit.
Till slut bytte jag skola. Jag hoppades att jag skulle få en massa nya vänner och äntligen bli glad men nej. Ingen brydde sig ett skit om att jag hade kommit dit och jag hade inga vänner. Snart började det som jag mest varit rädd för igen.
Snart började det som jag mest varit rädd för igen
Dom började mobba mig där också. En grupp med pojkar gjorde en chatt i Kik där de började mobba mig om en massa saker som mitt utseende och att jag är vegetarian.
Jag visade detta till mina föräldrar som kontaktade skolan och rektorn pratade med pojkarna. Rektorn berättade sedan för mig att jag tydligen hade sagt elaka saker åt pojkarna. Rektorn sa att jag gjorde fel. Bara för att de mobbade mig får jag inte göra det tillbaka.
Potatismos i penalen
En gång märkte jag att min penal var varm. När jag öppnade den hittade jag potatismos och en knackkorv i den. En annan gång blev min telefon stulen i omklädningsrummet.
När sommaren var över och skolan började så hade jag fått körkort och en elskooter. Nu var allting mycket värre för både pojkarna och tjejerna började mobba mig. Snart hade de börjat förstöra elskootern genom att hälla lemonad på den och slänga sidospeglarna i buskarna.
Jag ville bara komma bort från skolan och jag försökte ignorera allt. En gång på fysiktimmen sa läraren åt mig att jag skulle läsa högt i klassen. Då jag svarade att jag inte vill gav läraren uppgiften till någon annan. En av mina mobbare frågade då högt varför jag inte ska behöva läsa varpå läraren bara svarade att ”inte vet jag” och skrattade med mobbaren. Det här hände flera gånger.
Stannade hemma
En dag klarade jag inte av att gå till skolan och stannade hemma. Jag berättade för mina föräldrar varför jag inte gick men de sa bara att ”du klarar det nog, det är inte så farligt”.
Nästa skoldag gick jag ändå inte till skolan. Jag hade bestämt mig för att jag ville gå och prata med någon och jag for till en ungdomspoliklinik.
Där berättade jag allt. På vägen därifrån mådde jag ännu sämre för jag hade börjat tänka på alla dåliga saker som hade hänt mig. Jag körde till en bro som gick över en motorväg och jag tänkte hoppa men min bästa och enda vän stoppade mig i tid. Hon förstod vad jag tänkte göra.
Hon förstod vad jag tänkte göra.
Till slut insåg mina föräldrar att jag inte klarade av skolan och jag fick stanna hemma. Efter några månader konstaterade de att jag ändå måste gå ut nionde klass och vi flyttade till en annan stad.
Mår bra nu
I min nya skola har jag nu många jättebra kompisar och skolan är mycket bra. Jag går också hos en psykiater en gång i veckan och det har hjälpt mig mycket.
Jag har ännu svårigheter med vissa saker som har orsakats av att jag har blivit mobbad. Jag har svårt för att prata framför människor och jag har dålig självkänsla.
Jag tror att jag aldrig skulle ha blivit den person som jag är i dag utan att ha blivit mobbad, men det var inte trevligt och det kommer att följa mig hela mitt liv.
Bella
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick från 2002 till 2013.
Läs nästa berättelse: Jag var feg som mobbade
