Hoppa till huvudinnehåll

Jag botade min Muminbaksmälla

Tove Jansson och Muminkaraktärerna
Tove Jansson och Muminkaraktärerna Bild: © Moomin Characters™ mumintrollet

Just nu cirkulerar ett test på sociala medier där man kan testa vilken Muminkaraktär man är. Jag blev Mumintrollet. Jag tycker om att vara med människor och är rädd för att bli lämnad ensam. Det är mycket Mumin överallt nu. Det beror på att det i år gått 100 år sedan Tove Jansson föddes.

Muminbaksmälla

Jag har själv blivit lite matt av Mumin. För tio år sedan började jag samla på Muminmuggar men intresset har svalnat. Jag har fått en överdos. Det har blivit så kommersiellt. Man kan köpa Mumingummistövlar, Muminlakan, Muminlampor, Muminhörlurar, Mumindisktrasor, Mumintandkräm… listan är oändlig. Jag är Muminbakis.

Karaktärsmuggarna
Det är populärt att samla på Muminmuggar. Karaktärsmuggarna Bild: Yle/Minna Almark karaktärsmuggarna

Mumin är en succé men ibland undrar jag om det var så här som Tove ville att det skulle bli? Som till exempel den nya jubileumsmuggen, var sjätte mugg har ett par glasögon på insidan och folk har blivit helt galna. Samlarna gräver igenom mugghögarna i butikerna och slåss om de muggar som råkar ha glasögon. Det är galet tycker jag.

Tove Jansson på Ateneum

På grund av min Muminkrapula så var det bra att jag av en slump hamnade på Tove Jansson-utställningen som nu finns att besöka på Ateneum i Helsingfors. Där finns massvis av Toves verk att se, både Mumin och andra målningar och ritningar.

Själv är jag ingen konstvetare och var inte heller så hemskt imponerad av målningarna, utom en som hette Saga och var ungefär två meter bred. Det var en så otroligt vacker och magisk målning.

Jag konstaterade också att selfies inte är något nytt fenomen. Tove höll på med det redan på 1930-talet och på utställningen fanns mängder med självporträtt, det kändaste från 1975. Det var verkligen intressant.

Mumintrollet berörde mig

Hur gick det sen?
Bilder ur boken Hur gick det sen? Hur gick det sen? Bild: Yle / Camilla Fagerholm hur gick det sen?

Men när jag kom till Muminavdelningen hände något inom mig. Plötsligt glömde jag bort allt det kommersiella som jag varit så störd på. Jag hamnade back to basics. Jag såg tidiga Muminillustrationer. Jag såg Muminskisser. Jag såg vackra teckningar fulla med små små detaljer. Jag stod där och tittade på konstverk som Tove Jansson själv ritat på just det pappret i ramen framför min näsa. Jag fick en klump i magen och tårarna tänkte börja rinna. Det var helt enkelt så fint och berörde mig starkt.

Tove Jansson simmar.
Tove Jansson. Tove Jansson simmar. Bild: © Moomin Characters™ tove jansson 100

Så kanske jag kan förstå Muminhysterin som pågår i vårt samhälle. Men jag önskar att folk skulle se bakom det kommersiella. Att de skulle läsa Toves historier som har så många nivåer. Historierna som är både skrämmande och trygga. Både främmande och välbekanta. Som innehåller både hotande natur och hemmets värme. Tove Jansson var ett geni och min Muminbaksmälla är botad för en tid framöver.

Tove Jansson-utställningen pågår fram till 7. september på Ateneum.