Hoppa till huvudinnehåll

"Mobbning går i arv"

Maria växte upp på en liten ort i 70-talets Österbotten. Hennes föräldrar var jordbrukare och familjen hade ont om pengar. Det räckte för att hon skulle bli utfryst ur klassen.

– Vi hade inte råd att resa. Vi hade inte råd att skida. Jag hade inte egna träningsskor då vi skulle börja springa utan dem fick jag av en lärare, hennes barn hade växt ur, berättar hon.

Den största delen av mobbningen handlade om utfrysning, men i bland blev mobbningen också fysisk.

– Det var nog på mig hela tiden. Jag fick inte gå som jag gick, de skuffade mig och de höll på och rev mig och slet mig. Jag minns den där känslan då jag for hem gråtande.

Det var inte bara eleverna som mobbade i Marias skola, också lärarna deltog. Flera av lärarna gjorde narr av att Maria föräldrar var jordbrukare.

– De kallade oss för "bondvett" och tyckte vi var dumma då vi inte kunde läsa och räkna, berättar Maria.

Status och kläder orsakade mobbning

Då Maria börjar högstadiet lugnade mobbarna ner sig och lämnade henne i fred. Men Marias mobbningsberättelse är fortfarande inte avslutad. 30 år senare fortsätter den då hennes yngsta dotter, Laura, börjar på dagis. Laura blev utfryst för att hon inte hade de rätta prylarna.

– Det gick ju i arv det här med pengar. Vi byggde ett nytt hus och jag var hemma med barnen och jag var arbetslös för det var på 90-talet och min man arbetade. Pengarna räckte inte till något mera än huset, säger Maria.

Laura själv minns att barnen redan på dagis delade upp sig i två grupper.

– Det var vissa som hade jättemycket pengar som var med varandra. Och så var det de som inte hade lika mycket pengar med varandra. Det fanns ingen som var kompis med alla. Om man inte hade nya skor och sådant så då fick man inte vara med. Då tyckte det att man var ful, säger Laura.

Glåpord ledde till ätstörning

I slutet av lågstadiet blev mobbningen värre och fortsatte också då hon började i sjunde klass.

– Det var en pojke som sade att jag är tjock och att jag borde banta. Efter det ville jag inte äta mera. Jag blev jättesmal och gick ner flera kilo, säger Laura.

Laura åt allt mindre och mådde allt sämre.

– Jag var jättetrött och på dåligt humör, säger hon.

Inför åttonde klass bestämde sig Laura för att byta skola i samband med att familjen flyttade till en annan kommun. Då upptäckte hennes nya skolhälsovårdare att Laura har en ätstörning.

– Jag fick börja gå på viktkontroller hos skolhälsovårdaren och hon har stöttat mig väldigt mycket.

I dag mår Laura bättre. Hon hittade snabbt nya kompisar i den nya skolan och ätstörningen är under kontroll.

Föräldrarnas ansvar

Som vuxen har Maria funderat mycket på de vuxnas ansvar för att stoppa mobbning.

– Jag har kommit fram till att mobbningen inte startade bland barnen. Det är inte barnen som börjar hacka på andra barn utan mobbningen startar hemma. De hör på föräldrarna som sitter och pratar om andra familjer. Där startade det.

Kan mobbning gå i arv?

– Ja, absolut.

Hör Marias och Lauras berättelse genom att klicka på bilden och lyssna på ljudpodden.

Maria och Laura heter egentligen någonting annat.

Läs tiotals berättelser om mobbning: Här är berattelserna vi tiger om

  • Nyhetsskolan: Färdigbyggd eller självbyggd PC

    Lönar det sig att bygga sin egen PC?

    Vi jämför för- och nackdelar med att köpa en färdigbyggd dator och att köpa komponenterna till en dator och bygga PC:n själv. Vi berättar också hur man bygger en PC för 1000€ och vi visar en färdigbyggd PC för samma pris och ser varför de kostar mer än självbyggda datorer.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.