Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 75: Inte ens mina bästa vänner stod kvar

En person sitter ensam med korsade ben.
En person sitter ensam med korsade ben. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Carita blev mobbad för att hon var begåvad och framgångsrik. Lärarna försökte göra något men misslyckades. Även hennes närmaste vänner svek henne.

Så här skriver Carita till #tadetpåallvar:

När jag var liten hade jag många vänner från olika ställen i staden där jag bodde. Jag var social och pratglad och antagligen lätt att umgås med eftersom jag faktiskt hade mycket kompisar.

Jag var dessutom en begåvning i skolan och hade perfekta betyg trots att jag knappt läste något till proven. För att göra saken tio gånger värre så var jag tvungen att börja använda glasögon.

Så gifte sig min mamma med min före detta styvpappa och de började bygga hus i en liten by utanför staden. Detta betydde att jag började skolan på ett helt nytt ställe med människor som känt varandra sen de föddes, medan jag var den nya personen som ingen riktigt orkade ta med i lekarna. De hade ju sina gäng och jag kom bara och störde. Dessutom kom jag från stan och pratade inte deras dialekt, något som otroligt många störde sig på.

Sedan blev det värre

Ganska så snabbt började mobbningen komma. Det började ganska svagt med att jag inte fick vara med i lekarna, lite blickar och liknande. Vi var ju bara sju år gamla så det värsta man kunde göra var att räcka ut tungan. Men så började de äldre eleverna mobba. Då blev det så mycket värre.

Skällsord, gliringar och de satte krokben när jag gick förbi och så vidare. Lärarna försökte förgäves hjälpa mej och gav kvarsittning efter kvarsittning, men inget hjälpte. Speciellt två pojkar var på mej hela tiden och bråkade. De var fem år äldre än mig. Jag var livrädd och grät varje dag. Jag ville inte fara till skolan och hade konstant ont i magen. Om jag någon gång blev sjuk, var det en lättnad att inte behöva fara till skolan och bli mobbad.

Så gick de två pojkarna äntligen ut lågstadiet och jag trodde att jag kunde andas ut. Under trean var det ganska så bra. Men när jag gick på fyran började det igen. Den här gången var det flickorna i den egna klassen som mobbade mig. Orsaken var att jag fick en roll i en teaterpjäs på stadens största teater. Jag var dessutom en begåvning i skolan och hade perfekta betyg trots att jag knappt läste något till proven. För att göra saken tio gånger värre så var jag tvungen att börja använda glasögon.

Krossade hjärtat

Nu var jag alltså en ”glasögonorm”, en ”plugghäst” och en ”wannabe-kändis”. Detta tog mycket hårt på mitt självförtroende. Det kändes som att alla i klassen var emot mej, förutom mina två bästa vänner. De andra i klassen åkte buss till skolan, och i bussen hade de sitt "bak-i-bussen"-gäng. Deras samtalsämnen handlade om mig.

Mobbningen har format mig som person. Jag har blivit både stark och mycket svag av den.

Flera år senare fick jag veta att mina bästa vänner också hade varit med i det gänget och pratat bakom ryggen på mig. Det krossade mitt hjärta, jag hade alltid trott att jag kunde lita på dem.

Efter tre otroligt jobbiga år fick jag äntligen byta till en ny skola. Jag fick en ny start och fick en hel del nya kompisar. Min nuvarande bästa vän lärde jag känna i högstadiet. Jag kände en stor lättnad. Kanske skulle mobbningen ta slut nu?

Anorexi blev bulimi

Men nej, pojkarna i den nya klassen tyckte de var roliga när de kallade flickorna feta, stora och fula. Det tog också hårt på självförtroendet. Dock ser jag tillbaka på högstadiet och kan känna att det nog var mycket bättre än lågstadiet, trots att jag inte trivdes så väldigt bra.

Mobbningen slutade nog till slut och det var så skönt. Men alla elaka kommentarer jag fått under mina år hade etsats fast inom mig och jag utvecklade en ätstörning. Först var det en mild, men ack så jobbig, anorexi och sedan efter ett år som frisk kom bulimin. Den var mycket svår att bli av med.

Mobbningen har format mig som person. Jag har blivit både stark och mycket svag av den. Jag "släpper inte in" folk så lätt och väljer mina vänner med omsorg. Mobbning är något som förstör människor. Varför få någon annan att må dåligt? Jag kan inte förstå varför just jag blev mobbad. Det förstörde många år av mitt liv och först nu börjar jag känna mig som att jag kanske inte är så dålig trots allt.

Carita
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 2003–2010.

Läs nästa berättelse: Kraschen kom efter skolan

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.