Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 78: Att inte prata om det var största misstaget

Ung person sitter på golvet.
Ung person sitter på golvet. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Tilda mobbades i högstadiet men talade inte om det för någon. Hon fick en depression som växte till sig och gjorde hennes humör svart.

Så här skriver Tilda till #tadetpåallvar:

Jag och mitt kompisgäng längtade så mycket efter att få börja högstadiet. Jag ville bara få börja om på nytt, fixa betyget och skaffa nya vänner.

Jag gick in i någon form av känslo-koma. Jag kände absolut ingenting.

På något sätt förändrades kompisskaran direkt då vi fick veta klassindelningen. Jag separerades helt och hållet från flickorna men jag klarade mig ändå bra i början.

Vi pratade på rasterna och umgicks efter skolan men så småningom gled man liksom ifrån dem. Jag började umgås med en tjej som nu är en av mina bästa vänner.

Ville gå sin egen väg

Det blev andra vänkretsar och jag hamnade i olika gäng nästan hela tiden. Flickorna som jag tidigare satt med steg alltid upp och gick därifrån när jag kom i närheten. Det högg mig så hårt att jag bestämde mig för att gå min egen väg.

Sommarlovet kom och tyngden lättade ganska mycket från mina axlar tills jag började på årskurs åtta. Antagligen den värsta tiden under hela högstadiet.

Jag kom hem en dag från skolan och tog av det där fastklistrade leendet som gjorde så ont att bära. Jag öppnade datorn och fick ett gäng meddelanden från några pojkar som satt hela kvällen och skrev "du är flat-chest”, ”platt fram och bak”, ”vitsi du e ful” och ”hur har du ens några kaverin?".

Jag kämpade emot men det blev bara värre

Jag kämpade emot men det blev bara värre. Nästa dag i skolan fick jag höra samma sak men i en starkare form.

Snurrade runt i huvudet

I flera veckor höll det på och snurrade runt i huvudet. Jag tappade självkänslan totalt och hamnade i någon slags depression. Jag pratade just inte med någon om det. Jag förstod inte riktigt hur illa jag mådde för den delen heller.

När folk slängde ord och blickar, fryste ut mig, skuffade mig åt sidan och bara lämnade mig så gick jag in i någon form av känslo-koma. Jag kände absolut ingenting. Jag fryste sedan ut mina allra närmaste och blev väldigt, väldigt ensam.

Jag grät ofta, nästan varje natt. Min mamma visste nog vad som pågick men inte hur jag mådde. Jag var rädd att hon skulle bli orolig.

Jag blev aldrig bjuden till folk längre. Jag satt för det mesta ensam hemma och deppade. Jag väntade på sommaren.

Jag satt för det mesta ensam hemma och deppade

Humöret blev svart

Sommaren kom och allting lättade igen. Årskurs nio började. Det skulle snart vara över.

Den där lilla depressionen blev tyvärr värre under nian och mitt humör blev väldigt svart. Jag blev uppkäftig och visste inte riktigt vem jag var mera. Jag skapade bara bråk mellan kompisar och bad om förlåtelse. Allting var så snurrigt.

Jag kom i kläm med en lärare och kämpade väldigt hårt med betyget. Jag hade starka självmordstankar men visste att det inte var en lösning.

Pratade inte med någon

Under hela högstadiet pratade jag nästan aldrig med någon. Jag skötte det på egen hand vilket var ett av de största misstagen i mitt liv. Det slet väldigt hårt på mig väldigt länge.

Jag började i en ny skola och träffade helt nya människor. Tyngden lättade av att få lämna allting bakom mig.

Känslan av att få lätta på allting var så otroligt skönt

I klassen har vi skapat ett otroligt starkt band mellan varandra. Jag pratade om högstadiet under en kväll med en från min klass som upplevt samma sak.

Känslan av att få lätta på allting var så otroligt skönt. Jag har djupa sår kvar. De kommer i fatt mig ibland men såren läker.

Tilda
Namnet fingerat.
Mobbningen pågick 2010–2013.

Läs nästa berättelse: Allt blev ett enda helvete

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.