Hoppa till huvudinnehåll

Framtidens boende?

Hur kommer vi att bo i framtiden och hur ser framtidens städer ut? Petter Lindberg har läst den franska författaren Jean-Cristophe Rufins framtidsskildring Globalia och funnit en boendeform som för många redan är verklighet.

I det fiktiva landet Globalia lever de välbärgade människorna i storstäder försedda med glastak. De fattiga får hålla till i utmarkerna, utlämnade åt sig själva, naturens nycker och en grasserande kriminalitet.
Låter det avlägset? Nej, uppdelningen finns redan nu, tänk bara på många miljonstäder där centrumkvarteren fylls av bankpalats eller gigantiska köpcentrum; ministäder inuti staden där man aldrig behöver gå ut om man inte vill eller vågar. I utkanterna hitta man förortsområden, invandrarkvarteren där arbetslösheten är hög och kriminaliteten vardag.

Framtidens städer

Rufins roman är en svidande påminnelse om att naturnära och demokratiskt boende inte är lätt att förverkliga. Framtidens städer är inte heller fantasifulla skapelser där människor trivs och trängsel och trafikfrågor lösts på eleganta och ekologiskt hållbara sätt. Framtidens städer ser ut som de gör idag. Den enda skillnaden finner vi i antalet övervakningskameror och det glastak som ska göra vår tillvaro drägligare och frånta oss oron.

Framtidens samhälle

Rufins roman är en samhällssatir som går åt alla trygghetsnarkomaner som tror att problem löser sig bara man isolerar fienden. Ett framtida samhälle vars främsta uppgift är att kontrollera sina invånare via en konstruerad terroristfiende kan ju inte vara något attraktiv plats att bo på, om du äger ett samvete. Om du däremot blundar för världens orättvisor – ja, då utgör Globalia ditt paradis. Här finns inga problem, ingen är fattig, hungrig eller bostadslös. Med hjälp av plastikkirurgi och organtransplantationer lever du tills du blir 200 år. Klimatet är artificiellt reglerat eftersom Globalia täcks av glaskupoler och avskiljer dig från den vilda naturen där terroristerna bor, de som vill skada dig eller frånta dig dina förmåner.

Framtidens utmaning

Vill du bo under en glaskupa, fira din 150-årsdag med ännu en organtransplantation och känna dig trygg? Eller vill du något annat? Globalia framstår som den ultimata bilden av ett stagnerat samhälle. Tack och lov finns det ändå i boken en man som tvivlar på Globalias skenbara frihet och vill undersöka vad som finns utanför glaset. Den unge Bajkal Smith tror inte att terroristerna existerar utan misstänker att detta är propaganda för att hålla ihop den totalitära demokratin med hjälp av ett yttre hot.
Hur bra är vi på att känna igen inre och yttre hot? Ett sätt att stävja rädslan och öka förståelsen bland människor är att skapa boendeformer som inte bygger på en exkludering i vi och dom. Ett annat är att skapa byggnader och miljöer där själen och kroppen finner ro, platser där vi inte uppmanas till konsumtion.
I Globalia har man instiftat Katternas dag, Babydagen eller De lomhördas dag, bara för att invånare ska ha en anledning att konsumera lite extra. Tack och lov befinner vi oss ännu inte där, eller…?

I veckans Lasso efterlyser Åbokonstnären Jan-Erik Andersson färger och fantasi som motvikt till den funktionalistiska och strama arkitekturen som idag producerar vita skoaskar på löpande band. Journalisten och författaren Pia Ingström försöker finna ett svar på frågan: vad gör bostaden till ett hem? Dessutom besöker Lasso konstnärsoriginalet Elis Sinistös arkitektoniska skapelse i norra Kyrkslätt. Se Barbro Ahlstedts fotokavalkad från Villa Mehu på Lassos webbplats.

Läs också

Nyligen publicerat - Kultur och nöje