Hoppa till huvudinnehåll

"Kärlek börjar inte med bråk"

Klotter på en spegel och en olycklig ungdom.
Klotter på en spegel och en olycklig ungdom. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

Flickor upplever ofta mobbning med sexuella undertoner. Det visar Yles öppna granskning av mobbning. Enligt jämställdhetskonsult Malin Gustavsson försvinner problemen inte förrän vi tar dem på allvar.

Pikar om sexualitet, skällsord som ”lesbisk kossa” och ”hora” och ironiska komplimanger. Många av mobbningshistorierna som kvinnor delat med sig genom Yles granskning Fixa mobbningen, har sexuella undertoner.

I vissa av berättelserna är det flickor som står för den här typen av mobbning, men oftast är det pojkar. I flera av fallen satte ingen stopp för mobbningen och de vuxna slätade över pojkarnas beteende. Jämställdhetskonsult Malin Gustavsson är inte förvånad och säger att problemen inte försvinner förrän vi tar dem på allvar.

– Så länge vi ursäktar det här beteendet genom att hänvisa till hormoner, att barn inte kan uttrycka sig, eller på något annat sätt tolerera det, så blir vi inte av med det, säger Gustavsson.

”Jag blev väldigt sårad av dessa ord och vi flickor försökte säga åt läraren om saken. Läraren tyckte bara att ’det är så pojkarna försöker imponera på dig’. Det var ju inte precis så det kändes för mig.” Ur: Mitt självförtroende brast

Kärlek börjar inte med bråk

Gustavsson tycker att det är speciellt problematiskt att ursäkta mobbning genom att säga att ”kärlek börjar med bråk”.

– För ett antal år sedan deltog jag i ett projekt som hette ”Kärlek börjar inte med bråk”. Personalen i skolor tyckte att ”kärlek börjar med bråk” var en förlegad fras som inte längre används, men då jag frågade en klass med treor om det hade hört den räckte hälften upp handen. Det är oroväckande och i ett land som Finland, där vi har hög statistik på mäns våld mot kvinnor, säger Gustavsson.

I skenet av våldsstatistiken är det en obehaglig fras att använda bland barn, säger Gustavsson. Flickor får en bild av att kärlek ska göra ont. Samtidigt får pojkarna får lära sig att de inte kan uttrycka sina känslor och att de ska visa att de bryr sig genom att använda nävarna, menar hon.

”För mig ledde den här acceptansen till att jag senare kom att gå med på saker jag som vuxen inser att var övergrepp. Jag trodde det var normalt, att jag inte var värd mer i mäns ögon och att om någon ville tafsa på mig var det snarast att betrakta som en ynnest eller en present.” Ur: Sexmobbningen påverkar mitt förhållande till män

Speglar vuxna

Malin Gustavsson påpekar att barn och unga är en spegel av hur vuxna människor beter sig. För att blir av med sexualiserad mobbning måste vuxna först förändra sitt beteende.

– Vi borde alla vara självkritiska och fundera över hur vi själva pratar om andras kroppar och sexualitet – kommenterar jag vem som borde ha vilka kläder på sig eller nedvärderar jag andra män och kvinnor? Det är många bäckar små som kan leda till mobbning.

”Mobbningen blev allt mera fysisk, pojkarna tafsade på mig, klämde på brösten och slog mig på baken. Satt jag på golvet så kom en kille och hängde över mig, snubblade över mig, satte sig bredvid och tafsade eller på annat sätt gjorde mig otrygg. Det fanns inte många glada dagar i den skolan heller.”
Ur: Mobbningen påverkar mitt liv ännu i dag

– Det handlar sist och slutligen på vår syn på varandra, det är den vi måste granska, säger hon.

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.