Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 101: Mobbades för skämtsam Youtube-video

En boll på marken.
En boll på marken. Bild: Yle / Peter Sjöholm #tadetpåallvar

En video på nätet där Andréa och hennes kompis dansade började spridas av en bekant ett år senare. Då började glåporden hagla.

Så här skriver Andréa till #tadetpåallvar:

Det var en sommardag då jag och en kompis hade extremt tråkigt och hade kollat på Family guy där låten ”Bird is the word” spelades. Vi hittade på vår egen version av den, ”Röv is the word”, för då man går i sjuan har man lite kiss och bajs-humor.

jag fick en massa fula kommentarer om videon som till exempel ”du har ju inte ens en röv”.

Kompisarna tyckte om videon

Vi spelade in en video där vi sjöng och dansade till låten som vi kommit på. Allt var så oseriöst som det bara kan vara. Vi laddade upp videon på Youtube och visade den för kompisar och de tyckte också att videon var rolig.

Nästan ett halvt år senare hittade en flicka som hade gått i min före detta lågstadieklass videon och publicerade den på Facebook och skrev något i stil med "haha min nya favoritlåt". Hon hade blockerat både mig och kompisen samt en massa vuxna personer så vi inte kunde se inlägget.

Fula kommentarer

Mina vänner berättade genast om detta inlägg och den togs bort efter en stund. Nästa dag i skolan, vart jag än gick, sjöng mest äldre elever låten och jag fick en massa fula kommentarer om videon som till exempel ”du har ju inte ens en röv”.

Det här skedde i skolans korridorer hur högt som helst och inga lärare märkte eller brydde sig om det här. Jag klarade mig trots allt bra fast jag var helt ensam utsatt av kanske 10–20 äldre elever på en gång ibland. Mobbningen avtog så småningom efter att vi tagit bort den från Youtube.

Senare på julfesten fanns ett program som hette julklappslistan där tre flickor från nionde klass ”delade ut julklappar” till elever som kunde vara: ”Hon skall få en hårborste eftersom hennes hår behöver det”. Så klart fick jag min nominering ”hon skall få en längre tröja för att kunna täcka sin rumpa”.

Kritik mot skolan

Att få sådana kommentarer inför festpublik var inte roligt att avsluta sin vårtermin med. Allt detta har gjort så ont och jag har gråtit flera nätter nu som då. I dag känner jag mig trots allt starkare och låter mig inte påverkas av negativa kommentarer.

Det jag ännu idag funderar över är att hur lärare kunde tillåta en sådan programpunkt och hur de inte märker av om en elev har en hel kör på sig som tränger på en i korridorerna.

Andréa
Namnet är fingerat.
Mobbningen pågick 2010–2011.

Läs nästa berättelse: Stolt för att jag stod upp för min bästis

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.