Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 104: Vår klass var en mardröm

Klotter på en vägg.
Klotter på en vägg. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

I högstadiet fick Mia ständigt höra att hon var för smal. Det som sades om hennes kropp påverkar henne fortfarande i dag.

Så här skriver Mia till #tadetpåallvar:

Jag har aldrig blivit mobbad fysiskt. Ingen har lyft en hand, ingen har varit våldsam mot mig men ord kan göra precis lika stor skada.

Men guud, se så smal hon är

Minnet vill glömma de värsta sakerna. I efterhand vet jag inte ifall jag var mobbad eller bara lite retad men jag kommer ihåg att jag på sjuan inte ville gå till skolan på grund av människorna där.

Redan i lågstadiet var jag lite utsatt. Hon som jag trodde var min bästa vän bytte plötsligt bort mig och försökte även få resten av klassen att sluta umgås med mig. Hon kallade mig också fula saker bakom ryggen på mig. Det var ändå inte så farligt. Jag blev istället väldigt nära med en annan från vår klass och vi är goda vänner i dag.

Började på riktigt

Vi började högstadiet tillsammans och det var då det började på riktigt. Vår klass var en jävla mardröm med sex flickor och nästan dubbelt med killar.

Med tre av flickorna hade jag ingen samhörighet och fick också efter högstadiet höra att de hatade mig. Av killarna var två riktigt jobbiga. Jag fick dagligen höra kommentarer och dissningar om min kropp.

Jag har alltid varit mycket smal och i högstadiet hade jag absolut inga kurvor. På grund av det fick jag höra massor med skit av pojkarna. Fast det bara var två som sa de elaka sakerna kan jag fortfarande höra skratten av de andra.

Mobbning eller inte

Vad gäller flickorna vet jag inte om det var mobbning eller om de bara inte fattade vad deras ord gjorde åt mig. Någon kunde säga i korridoren ”Men guud, se så smal hon är”.

Här tänker man kanske att det är väl okej, alla vill vara smala. Om jag inte dagligen hade blivit mobbad över min kropp så skulle det kanske inte ha varit så farligt. Ofta fick jag också frågor om jag har anorexi, vilket jag aldrig har haft.

Jag gjorde kanske inte alltid det bästa av situationen heller. En gång frågade en tjej hur jag kunde hållas så smal. Jag svarade att jag äter massor av grädde. Jag var bara så trött på tjatet över min kropp.

Trodde vi var vänner

Tjejen i fråga var annars också en som jag trodde var en helt bra vän, men som sa en massa skit om mig och till och med hittade på lögner om mig.

Det här med att låtsas tycka om någon var väldigt vanligt i vår skola. Då jag börjat i gymnasiet fick jag höra att en från högstadiet som jag inte ens känner hatar mig.

jag fick höra att en från högstadiet som jag inte ens känner hatar mig

Jag brydde mig inte eftersom jag som sagt inte kände personen men då vi tog studenten och vi var på samma efterfest kom hon och kramade mig och frågade hur det går. Varför ens besvära sig om man hatar en?

Det fanns även andra människor som var jobbiga mot mig, men behöver kanske inte ta upp allt. Alla små saker tillsammans har dock gjort att jag aldrig känner att jag duger åt någon.

Hur skulle någon kunna tycka om hur jag ser ut? Kanske om jag hade större bröst?

Tänk att det i höst blir tio år sedan jag började sjuan och att det jag fick höra om mitt utseende påverkar mig fortfarande så att jag inte kan vara nöjd.

En av de elaka killarna har faktiskt insett att han gjort fel och bett om ursäkt. Det kändes bra, men det kan inte ändra på hur jag ser på mig själv.

Mia
Mobbningen pågick år 2004.

Läs nästa berättelse: De vände min bästis mot mig

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.