Hoppa till huvudinnehåll

Berättelse 105: De vände min bästis mot mig

En person sitter ensam med korsade ben.
En person sitter ensam med korsade ben. Bild: Yle / Eva-Maria Koskinen #tadetpåallvar

Amandas bästa vän var plötsligt inte hennes vän längre. Hon blev helt ensam och utsatt för systematisk mobbning. Tack vare familjens stöd höll hon sig ändå stark.

Så här skriver Amanda till #tadetpåallvar:

Allt började när jag gick i fjärde klass. Sedan dagis hade jag en bästa vän men i fjärde klass var det som om allt började. Det var meningen att min bästa vän skulle vara en dag med en annan tjej och det var okej för mig. Dock hände det som jag trodde att aldrig skulle kunna hända.

Han tog tag i mina händer och började dansa med mig, framför nästan på hela högstadiet pekandes och skrattandes. Jag skrek släpp loss mig, jag vill inte!

Nästa dag när jag kom till skolan stod jag där, ensam. Tjejen som min bästa vän var med hade gått bakom ryggen på mig och pratat skit om mig för min bästa kompis. Hon hade sagt att hon inte skall vara med mig för att jag är falsk, ful, värdelös, ljuger och är hemsk och vill bara förstöra för andra. Allt tjejen hade sagt om mig var lögn, bara för att jag skulle bli ensam.

Där stod jag, helt ensam utan någon kompis längre. Jag hade förlorat min bästa vän.

Ensam och hånad

Jag var helt ensam hela det första året och de kallade mig för ”härmis”, hånade och blängde surt på mig varje gång de gick förbi mig. Hon spanade hela tiden vad jag gjorde för att kunna förstöra allt för mig. Hittade jag nya kompisar på rasten gick de emellan och började vara med dem för att se till att jag skulle förbli ensam. Återigen stod jag ensam utan några vänner. Jag fick ge upp att skaffa nya vänner på grund av de två tjejerna.

En dag kom jag till skolan med cykel och det var ett gäng inklusive dessa tjejer som kollade noggrant var jag placerade cykeln. Skoldagen gick och när jag skulle cykla hem hade de stoppat massvis med häftstift på mina cykelhjul. Jag visste genast vem det var då jag såg på en rast ett gäng stå vid min cykel. Där jag gick jag hem med en punkterad cykel – helt oskyldig – på grund av mobbarna.

Nytt gäng

Åren gick, några snälla tjejer såg att jag var helt ensam och frågade om jag ville vara med dem. Självklart, sa jag, och var lycklig för att äntligen inte behöva vara ensam. Mobbarna kom inte emellan denna gång. Då trodde jag att allt skulle bli bättre när jag äntligen hade hittat kompisar, men så fel jag hade. Allt blev mycket sämre.

På högstadiet var det som om allting förvärrades. De två tjejerna som hade mobbat mig sedan fyran hade fått nästan hela sjuan emot mig. Enligt dem hade jag gått med i så kallat "nördgäng", vilket gjorde att mobbningen blev allt tyngre och allvarligare. Fick inte gå en endaste rast i lugn och ro utan att nästan hela sjuan skulle hitta på något mot mig.

Ständig plåga

Det utsatte mig för fysiska och psykiska saker, lurade mig otaliga gånger att komma med i deras gäng men det visade sig att det bara ville göra narr av mig. Där stod jag framför nästan hela klassen skrattande åt mig. De ställde mig mot väggen med knytnäven riktad mot ansiktet. Jag var rädd, livrädd. Hade tur att klassen började så de släppte taget.

Varje gång jag och mina två kompisar gick i korridoren på rasterna och hela mobbargänget var samlat skrek de ut en massa skällsord såsom ”titta, där kommer nörden”, ”lipsillen” , ” härmisen”, ”hora du är sämst”, ”svettäckel”. Och det kom även en massa andra olika spydiga kommentarer ur deras munnar precis framför alla och självklart skulle hela sjuan skratta.

En dag bjöd en tjej från gänget sin bror till skolan på en rast, det påstod att han skulle få pengar om han dansade tango med mig. Han tog tag i mina händer och började dansa med mig, framför nästan på hela högstadiet pekandes och skrattandes. Jag skrek släpp loss mig, jag vill inte!

Ingen gjorde något

En lärare kom men han gjorde inget. På något sätt slapp jag loss och låste in mig på toaletten gråtandes. Senare hade jag fått veta att en hade velat gå emellan mobbningen men han vågade inte för då skulle även ”bossen” i mobbargänget ha börja reta honom. Så pass illa var det.

Jag var inte trygg längre att gå hem de 900 metrarna jag hade då de började hota med att strypa mig. Det gick också så långt att de tog stryptag på mig. Jag fick ta min bror som livvakt, som skydd för att de började följa mig hem varenda skoldag. Min bror fick gå på avstånd så att det inte skulle märkas att jag hade min bror som livvakt för annars skulle även han ha blivit utsatt.

Lärarna påstod att skolan var en mobbningsfri skola så de gjorde ingenting. Det slutade med att min mamma sade att jag kan vara borta från skolan tills skolan tar itu med mobbningen. Dock fortsatte mobbningen via internet tills jag var tillbaka i skolan igen.

Lärarna påstod att skolan var en mobbningsfri skola så de gjorde ingenting. Det slutade med att min mamma sade att jag kan vara borta från skolan tills skolan tar itu med mobbningen.

Mobbning på nätet

Jag fick långa meddelanden där de hade skrivit att det ville ta ett allvarligt snack med mig när jag är tillbaka, att det skall strypa mig, att jag är anorektisk, värdelös och förtjänar att dö. Att ingen saknar mig. De skickade även ett brev hem till mig där det bad om förlåtelse. Men den förlåtelsen var bara falsk.

På grund av all mobbningen slutade det i ett officiellt möte med mobbarna, deras föräldrar, mig och mina föräldrar, rektorn och kuratorn. För att få stopp på all mobbning alltså. Efter det här mötet minskade allting, dock började kroppsmobbningen istället. För att ingen lärare skulle kunna se längre.

Jag ville dö, men tack vare familjens stöd hade jag kämparglöd.

Att mobbning skall gå så långt att man inte är trygg att gå hem ensam längre, att bli fysiskt och psykiskt mobbat, det är inte rätt. Mobbning kan i värsta fall sluta med döden. Ta mobbningen på allvar!

Amanda
Mobbningen skedde 2002–2007.

Läs nästa berättelse: Jag lämnades helt utanför på arbetsplatsen

Läs fler #TaDetPåAllvar-berättelser

Läs också

Fixa mobbningen I #tadetpåallvar

  • Sex slutsatser av #tadetpåallvar

    Under den gångna veckan har Svenska Yle publicerat långt över hundra berättelser om mobbning som ni har skickat in till #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen. Vi har också lyft fram mobbning i tiotals artiklar och flera av våra radio- och tv-program. Här är sex slutsatser av vår öppna granskning.

  • Stina läste berättelserna - viktigast att någon lyssnar

    #TaDetPåAllvar - Fixa mobbningen bad Folkhälsans expert Stina Forsberg läsa igenom era berättelser om mobbning. Många beskriver hur viktigt det har varit att en vuxen tar den stora smärtan men också mindre kränkningar på allvar.

  • Jessicas mobbningshelvete urartade

    20-åriga Jessica är en av de första som skriver in till #tadetpåallvar. – Det var en snilleblixt. Jag hade precis hört att en av mina bekanta försökt ta livet av sig. Det fick mig att tänka på hur nära jag själv var, säger Jessica. Lyssna på hennes berättelse i ljudpodden här.

  • "Kiva Skola" garanterar ingenting

    Staten betalade miljoner för antimobbningsprogrammet Kiva Skola. Trots det saknas exakta uppgifter om i hur hög grad programmet används i skolorna. Så många som var fjärde skola som uppger sig vara en Kiva skola kanske inte använder programmet aktivt.

  • ”Mobbarens föräldrar bryr sig inte”

    En förälder skriver om hur dottern blir mobbad av ledaren i klassen som fått med sig alla klassens flickor. Lärarna ingriper inte och mobbarens föräldrar tycker att den mobbades familj svartmålar deras dotter.

  • Berättelse 91: Jag skäms för vad jag gjorde

    Jag mobbade för att jag själv mådde dåligt. Jag är medveten om att hon kanske aldrig kan förlåta, att vi gav henne sår som kanske aldrig läks. Så här skriver Edit till #tadetpåallvar: Det var i högstadiet allt gick fel. I den nya klassen intog jag snabbt rollen som den "tuffa" flickan. Jag syntes och tog plats, ofta på andras bekostnad. I klassen gick också en lite tyst och blyg flicka.

  • Polisen rycker ut mot mobbning varje vecka

    Polisen rycker nästan dagligen ut till finländska skolor. Den vanligaste orsaken är mobbning. I skolorna talar man om mobbning medan polisen talar hot, misshandel och ärekränkning. Tom blev mobbad från skolstarten. Hans föräldrar gjorde en polisanmälan efter en grov attack på honom. Polisen konstaterade att det var frågan om misshandel. Gärningsmännen var nio år.

  • Otydlig lag drabbar mobbade

    Om skolan inte klarar av att få slut på mobbningen är den drabbade rätt ensam. Den finländska lagen är vag och pekar inte ut någon ansvarig för att mobbningen ska sluta. Den myndighet som övervakar skolorna är frustrerad över bristande befogenheter.

  • Skolbesök och barnskydd då mobbning polisanmäls

    Bland de polisdistrikt som täcker Svenskfinland är det varje år tiotals mobbningsfall som polisanmäls. Merparten av fallen läggs ändå ner då gärningsmännen är under 15 år. Svenska Yles granskning visar att polisen mera går in för åtgärder som skolbesök och att kontakta barnskyddet.

  • "Mobbning går i arv"

    Maria var inte den första i familjen som kallades fet. Redan hennes mamma och mormor fick höra att de är feta vilket lett till att alla tre bantat hela livet. Nu har Marias dotter diagnosticerats med en ätstörning. Lyssna på ljudpodden för att höra deras berättelse.

  • Slagen på grund av min hudfärg

    Oscar blev mobbad och misshandlad på grund av sin hudfärg. Skolan var inte till någon hjälp. I dag är Oscar själv lärare och mån om att eleverna ska må bra. Läs Oscars berättelse och lyssna på hans intervju.

  • Ingen tog Anna-Karin på allvar

    Hon är lång, blond och hennes vackra leende avslöjar inga ledsamma minnen från barndomen. Ändå finns de där. Och när Anna-Karin börjar prata om den jobbiga tiden bleknar leendet. Fortfarande finns det dagar då hon inte kan vistas utomhus.

  • Nätmobbarna följer dig överallt

    Nätmobbning tar sig i uttryck på många olika sätt, men den är oftast sammankopplad till traditionell mobbning. Överkonstapel Mikael Appel jobbar som nätpolis och säger att det är allas skyldighet att lite följa med vad som händer i andras liv.

  • Respekt motar mobbning

    Också i Västnyland har polisen fått rycka ut för att reda ut mobbningsfall i skolor, men det rör sig ändå om rätt få fall jämfört med andra områden i Svenskfinland. För att förhindra mobbning rör sig närpolisen - eller skolpolisen - i skolorna för att lära ut respekt för medmänniskor.

  • Obs-debatt om mobbning

    Obs följer kampanjen #TaDetPåAllvar och diskuterar mobbning med krisarbetaren Camilla Laine, forskarsocialarbetaren Frida Westerback, journalisten Kia Svaetichin och Daniel Hilli som mobbats.

  • #TaDetPåAllvar engagerar

    Kampanjen #TaDetPåAllvar visar en sida av Svenskfinland som vi sällan talar om. Det har kommit in massvis med historier, och budskapet om att vi ska ta mobbningen på allvar har engagerat oss alla. Här är ett axplock av era reaktioner.

  • Malin Valtonen: De förbannade rosa byxorna

    För att kunna berätta min historia var jag tvungen att mentalt förflytta mig omkring 15 år tillbaka i tiden. Det är inte lätt eftersom jag jobbat hårt på att förtränga allt det jobbiga. Men i barndomshemmet, längst in i garderoben, ligger mina dagböcker från lågstadiet som väcker allt till liv igen.

  • Pia Abrahamsson: Hormärket!

    Då jag gick på tvåan i folkskolan flyttade vi till Lovisa från Björneborg. Jag hade varit Pia A för det fanns en annan Pia i klassen. Jag hade börjat skolan då jag var sex år och en vecka gammal ( ung?) för att jag var så brådmogen. Jag trodde jag var speciell.